Nu börjar vår höst
Det vore fult att påstå att hösten börjar i augusti. Men med tanke på att sommaren varade i fyra dagar i mitten av juli så är det inte helt off. Med i och med att augusti representerar hösttermin, semestern tar slut och min del av heltidsföräldraledigheten går över i 50% jobb och 50% FL, så är det verkligen höst imorgon
Så vi börjar om: Imorgon, den 3 augusti, börjar hösten.
Vad innebär då detta? För Mias del betyder det att få vara hemma på 50 % och för första gången vara föräldraledig med en 1+ åring (i alla fall till dess att hon blir godkänd för sin specialicering varpå hon behöver jobba minst 75 %). För mig är det nedtrappningen av föräldraledighet och att jobba 50 % som blir det stora omställningen. För oss som famlij är det hela omställningen och att få ihop vardagen med lite mer blandade roller som blir utmaningen.
Som det hintas om i rubriken så ska jag inte bara tillbaka till jobbet. Jag sökte och fick under föräldraledigheten en ny tjänst och det är alltså det jag kommer tillbaka till. Nya kollegor, nytt kontor, ny chef och nya uppgifter. Mia är ju ganska öppen med på bloggen med sitt yrke och det är väldigt tätt invävt i vår blogg. Oftast när jag får frågan om vad jag jobbar med så räcker sällan en one liner. “Eh, jaha och vad innebär det?” eller “Så du går omkring och provsmakar tabletter, hehe”, är bland de vanligaste kommentarerna jag får. Vi har aldrig riktigt bloggat om mitt yrke eftersom läkemedelstillverkning kanske inte är helt tillämpbart in i våra läsares vardag.
Men jag tänkte så här. För en gångs skull så förklarar jag lite mer kring min värld och vad jag kommer att göra det närmsta. Jag jobbar alltså på ett läkemedelsföretag. Inte inom forskningen, utan inom tillverkning. I grunden har jag en mastersexamen i farmaci vilket är nästan samma utbildning som apotekarna har. På företaget har jag gjort det mesta från att ha jobbat på golvet som operatör, till att vara processingenjör och de senaste åren har jag jobbat på kvalitetssidan. Tjänsten jag påbörjar imorgon är som interninspektör, vilket innebär att jag som huvuduppgift besöker någon av de 7 fabrikerna och ca 8 kringliggande verksamheter och utför inspektioner för att se att allt är i sin ordning. Läkemedelsvärlden styrs och regleras av läkemedelslagen och dess underliggande förordningar. Beroende på var man tillverkar och vilka länder man säljer till så omfattas man av olika länders egna läkemedelslagar. I korthet talar man om GMP, vilket står för Good Manufacturing Practice (God tillverkningssed). Följer inte ett företag dessa regler så får man inte tillverka, distribuera eller sälja läkemedel.
Min och mina kollegors uppgift är alltså att genomför regelbundna kontroller (inspektioner) då vi går genom de största riskområdena genom intervjuer, rundvandringar och dokumentgranskningar och beroende på allvarlighetsgrad på felen ger förslag eller krav på vad som bör/måste förändras. Utöver de interna inspektionerna så kommer inspektörer från andra myndigheter (typ läkemedelsverket eller FDA från USA) och gör kontroller på om verksamheten når upp till kraven.Under dessa regulatoriska inspektioner är det jag och mina kollegor som samordnar förberedelserna.
Eftersom jag under de senaste åren blivit mer och mer specialist inom just GMP och alla förordningar som gäller inom läkemedelsbranschen så har jag tänkt att jag inte har så mycket att bidra med på bloggen. Nu vidhåller jag att min specialicering inte är av allmänt intresse (skriv annars!), men en del av mina grundkunskaper inom läkemedel och medicin kan nog komma till användning.
Alltså ska jag försöka skriva lite olika läkemedelsrelaterade inlägg i vardagslivet och småbarnsåren. Finns det något som är av särskilt intresse så skriv!
Poängjakten fortsätter
Idag är min första riktiga, ensamma, föräldalediga dag på åtta månader. Jag har ju fått en bra “inskolning” inför att vara föräldraledig igen under vår åtta veckor långa sommarledighet. Men i alla fall. Idag vid halvsjusnåret stack Joseph iväg till jobbet och jag var plötsligt ensam hemma med två små vildingar.
Såhär facebook-uppdaterade jag en av mina första ensam-föräldralediga dagar förra sommaren:
Idag tar poängjakten vid, men nu uppdaterad:
- Två barn och en mamma påklädda, 3 poäng.
- Två barn och en mamma frukostmätta, 3 poäng.
- Två barn har bajsat på potta respektive toalett, 2 poäng.
- Ett barn lämnat på förskolan, glatt och nöjt. 1 poäng.
- Ett barn gick med på att lämna förskolan, 1 poäng.
Hade mamman också hunnit med att bajsa hade det kanske blivit några bonuspoäng. Hade mamman också fått bajsa ensam hade det varit värt 10 bonuspoäng och en glass i solen.
Nä, men skämt åsido. Det är jättekonstigt, och jättemysigt, att ha några föräldalediga dagar igen.
Någon dagledig som vill ha en dejt? Jag bjuder på kaffe!
Fortfarande mamma på låtsas?
Precis i början av föräldraledigheten med Wollmar skrev jag det här, om att jag kände mig som en besökare bara, inte som en av alla de där andra mammorna, på föräldraledighetsaktiviteterna jag gick på.
Asså, det är fortfarande så.
Jag är rätt så medveten om att jag har två barn. Jag menar, jag är in i minsta sömnbristiga och tålamodsprövade cell i min kropp medveten om att jag har två barn.
Men ändå kan jag passera grupper av mammor i parken och tänka att jag verkligen inte passar in. Att jag inte kan kvalar in som en sådan.
Alla ser så självsäkra ut, så välklädda, med alla de rätta accessoarerna och tillbehören. De ser så självklara ut i sina roller och i sina mamma-relationer.
Jag tror nuförtiden att det säger mer om mig, än om dem. Att jag aldrig, ens i någon roll, känner mig helt säker på mig själv, aldrig snygg nog, aldrig världsvan nog, aldrig sådär träffa-nya-vänner-i-lekparken-social nog.
Jag vet en annan mamma som alltid ser alla andra mammor som “allvädersmammor” som kommer där i sina gummistövlar, som har alla rätt vad gäller packning i skötväskan, hemgjort mellanmål och äpplen med skalare i papper i en liten påse. Hon kommer stressandes med en nyköpt banan från Pressbyrån och känner att inte hon duger.
Tror kanske att vi alla har våra olika måttstockar där vi värderar andra högre och oss själva lägre.
Har du någon sådan?
Specialistutbildning snart?
Om allt går som det ska kommer jag börja min specialistutbildning inom kort.
Ovan ser ni en del av kunskapskraven som är uppställda som en fysioterapeut måste uppfylla för att få bli godkänd specialist. Detta plus en magisterexamen och en viss mängd yrkesverksamma år, bland annat.
Det finns alltså ingen regelrätt färdig specialistutbildning så som sjuksköterskor har (barnmorska etc). Just nu sitter jag alltså och filar på min ansökan om att ens få bli antagen till att börja på min egen individuella studieplan, som sedan ska godkännas av facket.Jag måste själv berätta/bevisa vilka av dessa krav jag redan uppfyller och övriga måste jag ha författat en individuell studieplan för. Ett hopkok av universitetskurser, akademiska böcker. avhandlingar och vetenskapsrapporter att läsa, andra yrkesverksamma att göra studiebesök hos, och sen 30 timmars handledning per år. Jag skriver alltså en lång lång lista på vad jag m redan kan och vad jag behöver lära mig för att uppfylla kraven.
Puh!
Det kommer bli kul, men arbetsamt. Jag måste också skriva en ny magisteruppsats, eftersom den jag redan skrivit är inom fel ämne. Förslag på uppsatsämne, någon? Måste vara inom fysioterapi+specialistområdet.
Jag vågar inte ens sia om när jag blir klar med hela specialisttiteln, men förhoppningsvis innan jag blir lastgammal. Minst tre år tar det i alla fall, och en måste jobba minst 75% under tiden.
Ja. Jag har inga fritidsproblem i alla fall.
