Om jag fick bestämma

Det här inlägget är ett önskeinlägg om vilka förändringar som skulle ske om jag fick bestämma.

Om jag fick bestämma

Jag är en vanlig vårdgivare, en utförare av ett vårduppdrag. Jag är också en potentiell patient i kvinnosjukvårdssystemet. Jag är utöver vårdgivare och patient också en influencer. Genom den här bloggen har jag kanaler att uttrycka mig och kanaler att påverka. Att vara en influencer är att ha en viss makt. Som vårdgivare har jag typ ingen makt alls. Men som patienter, speciellt i grupp, har vi ganska mycket makt. Jag tänkte använda min influencermakt till att uppmuntra er alla att använda er patientmakt. Det pågår en massa förbättringsarbeten inom svensk förlossnings- och kvinnosjukvård. Det satsas pengar och jag upplever också att både makthavare, chefer och anställda lägger manken till att genomföra förändringar som ska bli till det bättre. Det är bra!

I två inlägg, idag och imorgon, tänkte jag måla upp bilden som jag ser den och sedan komma med konkreta förslag till förändring. Och komma med ett par tips på hur du som patient kan använda din patientmakt.

Vi börjar med grunderna

800 kvinnor dör varje dag, världen över, till följd av graviditets- och förlossningskomplikationer. Hur vi än gör kommer det aldrig bli helt ofarligt att föda barn. Även i vårt medicinskt sett trygga och välutvecklade land kan vi inte hundraprocentigt utplåna vissa risker förknippat med graviditet och förlossning. Det är inte rimligt att ha nolltolerans på förlossningsskador, men vi kan ha nolltolerans på dåligt bemötande, bristande kunskaper och hål inom sjukvården.

Graviditet är inte en sjukdom och så vidare

I Sverige står det klart och tydligt att graviditet inte är en sjukdom.Både Försäkringskassan och vården lyfter detta påstående gång på gång. Om vi vänder och vrider på det här kan vi ändå enas om att avsaknad av sjukdom inte behöver betyda hälsa. Brutna ben, akuta allergiska reaktioner, en nackspärr eller för den delen ett akut ryggskott är inte heller sjukdom. Men det är likväl ofta orsak till ohälsa. Ibland är det även orsak till sjukskrivning och vårdinsatser. Graviditet är inte en sjukdom. Det kan dock fortfarande vara smärtsamt, handikappande och kräva behandling. Så länge myndigheter och landsting hävdar att ”graviditet är ingen sjukdom” kommer vi inte kunna få till stånd en värdig mödra- och förlossningsvård. Vi behöver nyanser i attityden mot kvinnor!

Graviditet och förlossning är hälsovård, inte sjukvård

Graviditeter och förlossningar ses med svenska ögon som något friskt, inte sjukt. Problemet är bara att svensk kvinnosjukvård brister i att se när en kvinnas tillstånd övergår från att vara friskt, till något annat. Kvinnor med ohälsa efter graviditeter och förlossningar skickas bara hem med enkla råd om knipövningar och utan löfte om uppföljning. Om du undrar mer om hur jag menar vill jag hänvisa till ett inlägg där jag jämför vården kring en förlossningsskada med vården efter en reoperation efter en förlossningsskada. 

Lämnad i mörkret efter förlossningen

Efter förlossningen är det många kvinnor som vittnar om den känsla av utelämning de upplever när allt fokus läggs på barnen. Kvinnor haltar hem från BB med underliv som babianrumpor med orden ”det är normalt”. Allt med samma filosofi som jag beskrev här ovan. ”Att föda barn är ingen sjukdom” och ”Det är normalt att det gör ont.” Alla dessa lugnande besked gör att otaliga kvinnor med besvär låter bli att söka vård. Hur ska en veta om det den egna smärtan är mer än normal, om en aldrig har fött barn tidigare? Hur vet en kvinna om knipövningarna görs rätt eller inte, om ingen någonsin kollar? Om kulturen och filosofin är att kvinnor ska bita ihop och tåla med, kommer många också dra sig för att söka vård för relaterade smärtor och belastningsbesvär.

Förändringen som måste till börjar och slutar med attityd

Imorgon kommer jag återkomma till mer praktiska förslag på vad som behöver förändras. Allt börjar och slutar med en attitydförändring. Vi måste ha en kvinnosjukvård som ser individer och som kan ta hand om ohälsa när den uppstår. Vi kan inte ha en kvinnohälsovård som bara håller händerna för ögonen och upprepar ”det är normalt, gå hem och knip” som svar på alla frågor kvinnor har efter graviditet.