Det finns inget “xxx is the new skinny”
Ibland får jag anledning att gå tillbaks till äldre inlägg jag skrivit och revidera. När det gäller forskning får jag ofta bara uppdatera med vad de nyaste rönen säger, och ibland ändra mina tips och råd utifrån det, Men ibland får jag också inse att det på ett gäng år runnit en del vatten under broarna även för mig, på åsiktsfronten. Så är det med dagens inlägg. 2015 skrev jag ett inlägg med titeln “Träningsglädje, träningsfeminism och att vara stark istället för smal.” Jag tänker så pass olika idag, att jag helt tog bort inlägget.
Men kontentan var ändå “jag gillar mina ben för att jag kan springa med dem” och en fundering kring hur vi ska göra för att framtida generationers kvinnor inte ska känna att kroppens värde sitter i utseendet mätt efter en idealbildsmåttstock? Utan istället kan värdera sin kropp och sig själva efter funktion? Och att grundmåttstocken där är : lever du, så fungerar kroppen på åtminstone några sätt och då är du all right.
Jag har väl egentligen inte ändrat mig om det.
Dels är kärlek till kroppen och rörelseglädje typ mitt hela syfte med det jag gör med mitt jobb. Att kroppen fungerar på ett sett som gör att du kan känna god livskvalitet är verkligen grunden till allt jag vill förmedla.
Men angående det här med att bli stark istället för smal
Jag tror inte att jag gillar det. Det är i grunden inget fel på att vara varken smal eller stark. Men det är att alla såna här klyschor kommer med en hype. Kvinnor ska vara starka och muskulösa.Att sträva efter att vara stark istället för smal innebär för många att du ändå jobbar för ett visst definierat utseende. Vi byter ett potentiellt orealistiskt eller ohälsosamt ideal mot ett annat. Märk väl nu, jag VET att man kan vara superhälsosam och supervältränad. Men dessa två är inte alltid synonymer. Det finns alltid diken att trilla ner i.
Och varför “det nya smala”?
Om vi ska försöka skrota smal/hälsohetsidealet i ena änden så blir det väl inte sådär superlyckat att vi försöker skapa ett nytt, ersättande ideal? Vi borde inte behöva sträva efter ett idealutseende oavsett om det är smal eller stark. Jag vet att det är orealistiskt, ideal kommer väl finnas så länge det finns människor.
Det jag hoppas att jag förmedlar
Jag hoppas att jag genom den här bloggen kan förmedla vägar till rörelseglädje och ett förhållningssätt till kroppen som handlar om respekt för den i dessa grundutförande. Och så mycket om att visa på vägar att kunna återfå så mycket av möjlig funktion som möjligt, även om det kan verka svårt.
Håller med! Är ganska smal i grunden och tänkt att smalare vill jag ju inte bli så vad ska bli målet med min träning? Jo att bli muskligare! Men va fan liksom, har släppt det nu! Jag vill må bra i kroppen och det gör jag av yoga, punkt slut typ. Blir ingen förändring i hur jag ser ut, men det känns rent kroppsligt att yogan har inverkan. 🙂
Det är ju inte helt enkelt det där, med utseende och kroppshets och ideal..
Jag tycker ändå det är snyggt att vara vältränad, och det har nog egentligen mer att göra med att det för mig handlar om att vara frisk, sund och kapabel. Jag tänker inte nu på ”crossfittrenden” att man måste ha magrutor och tydliga axelmuskler utan mer det där att det syns att man tränar. Det tenderar att synas om man äter någorlunda ”normalt” och tycker om att röra på sig och det tycker jag är attraktivt hos alla människor. Att man ser att personen orkar bära en Ica-kasse utan att gå av. Att man grejar att klättra upp på något eller hjälpa till att flytta på en möbel (inom rimliga gränser så klart)
Jag tänker att det är frihet och självständighet att klara av saker, att vara chef över sin kropp liksom. Det kanske mer handlar om min inställning på en funktionell och stark kropp, men som sagt så tenderar det att synas om man äter någorlunda vettigt och tycker om att röra på sig.