Idag ska vi fördjupa oss i den fysiologiska läkningsprocessen och rehabiliteringens roll
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli
premiumläsare* eller
logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
Hej! Tack för viktig och tydlig information! Jag undrar om tidsaspekterna för läkning för slemhinna, hud och muskelfästen, senor och stödjevävnad blir annorlunda om man har hEDS (Ehler Danlos syndrom)? Är det något man isåfall kan behöva beakta vid rehab?
Jag har läst att suturerna kan behöva sitta längre om man har EDS. Är det tråden PDS som kirurgen brukar försöka använda sig av i sådana fall?
Tillägg: jag tänker t.ex. på det som står om att muskelfästen återfått 80 procent av hållfastheten efter ca 3 månader, om det kan se annorlunda ut om man har EDS?
Hej!
Det korta svaret är att ja, det kan se lite annorlunda ut vid hEDS, men inte alltid på det sätt man först tänker sig med tydliga andra “tidsgränser”. Det handlar mer om kvaliteten i vävnaden och hur den svarar på belastning, än att alla läker långsammare rakt av.
Vid hEDS finns en påverkan på kollagenet, och det är ju just kollagen som bygger upp mycket av stödjevävnad, senor och delar av muskelfästen. Det man brukar se är snarare
– mer eftergivlig vävnad
– sämre mekanisk hållfasthet
– ibland långsammare eller mer “ofullständig” remodellering
Så när man pratar om att vävnad når ungefär 80 procent av sin hållfasthet efter tre månader så är det en generell modell. För en person med hEDS kan den siffran vara lägre, eller ta längre tid att nå, men det går inte att sätta en exakt alternativ tidslinje. Variationen är stor.
Det viktiga kliniskt blir därför ofta inte att “vänta längre per automatik”, utan att vara ännu mer symtomstyrd och observant på hur vävnaden beter sig vid belastning. Många med hEDS beskriver att de kan kännas “bra” ganska tidigt, men ändå reagera med smärta eller instabilitet i efterhand. Det är en annan typ av sårbarhet än ren fördröjd läkning.
När det gäller suturer så stämmer det att man ibland tänker lite annorlunda vid EDS. Man kan vilja ha
– trådar som ger längre stöd
– mer noggrann lagerförslutning
– ibland tätare suturering
PDS (polydioxanon) är en sådan tråd som bryts ner långsamt och ger stöd under längre tid, så ja, det är ett vanligt val i djupare lager just när man vill ha långvarigt stöd. Men det är inte så att alla med EDS alltid sys med just PDS, det avgörs av kirurgens preferens och vilken vävnad det gäller.
För rehab skulle jag säga att de viktigaste justeringarna är
* att tänka lite mer “dos och återhämtning” än fasta veckor
* att vara uppmärksam på efterreaktioner, inte bara hur det känns i stunden
* att bygga styrka långsamt och med mycket kontroll, snarare än att jaga progression
* Och kanske viktigast, att inte tolka varje symtom som att något gått sönder, utan som information om belastningstolerans.
Hoppas det gav lite mer nyanser i hur man kan tänka!