Kroppsuppfattning, kroppsförakt och mammakroppen

Kroppsuppfattning, kroppsförakt och mammakroppen

Mitt sätt att hantera tankeproblem som jag inte kan få rätsida på bara genom att tänka själv, är att läsa forskning. Det är långt ifrån alltid som det ger någon rätsida på mina tankar, men det hjälper mig ofta att inte känna mig ensam.

Just nu klurar jag mycket på kroppsuppfattning, vår samtids kvinnoideal och vad det gör med oss.

En kvinnas kroppsuppfattning anses i medicinsk forskning vara en psykologisk sammanställning av biologiska, psykologiska och sociala influenser. Kroppsuppfattningen påverkas under hastiga och omfattande förändringar under graviditet och tiden  och kan försvåras av den parallella processen av att också bli förälder. Under graviditeten är det både accepterat och förväntat att en kvinna ska gå upp i vikt, men inte att en kvinna ska ha kvar vikten efteråt. De sociala elementen i kroppsuppfattningen innebär att den blir uppblandad med moraliska värderingar. Detta har bland annat setts i studier där kvinnor tycker att det är okej att gå upp i vikt på magen där fostret är, men inte att det är okej att samtidigt få mer vikt på armar och ansikte. Det har också i studier visat sig att gravida upplever att första trimestern är jobbig rent kroppsuppfattningsmässigt,  midjan blir bredare, utan att graviditeten verkligen syns.

Efter förlossningen uppfattar kvinnor att de inte längre har någon ursäkt för att frångå kvinnoidealet och detta kan öka risken för psykisk ohälsa hos kvinnan.

Depression och psykisk ohälsa

En annan aspekt på detta som forskningen visar är kvinnor uppfattar att viktuppgången under graviditeten på ett sätt är naturen som vinner över kroppskontrollen och att kroppen på så sätt kan upplevas främmande. Så fort bebisen fötts upplever kvinnorna att samhället kräver att de ska återta kontrollen över sina kroppar. Detta upplevs som både stressande och skrämmande för många kvinnor. Genom detta synsätt blir kroppen ett projekt som skulle arbetas på och kontrolleras. För vissa blir pressen att kontrollera kroppen  ännu större efter förlossningen, än det var innan graviditeten ens. Detta har visat sig hos både förstföderskor och omföderskor.

Det finns en rad studier som pekar på att kroppsuppfattning kan spela en roll i utvecklingen av depression under och efter graviditet. Kroppsmissnöje kan alltså öka risken. Det handlar inte om drastiska ökningar, men om kvinnan har svårt att acceptera de förändringar som graviditeten medför finns ett samband. Det finns också studier som tyder på motsatta påverkansförhållanden – att depression påverkar kroppsuppfattning till det sämre.

Kroppsuppfattningen tangerar även andra ämnen så som identitet och livsroller.

Studier visar att kvinnor som uppfattar att de graviditetsrelaterade förändringarna är inkompatibla med andra (köns- och genus)roller. Att vara en sexualpartner och upplevelsen av att vara attraktiv påverkas av kroppens förändringar under och efter graviditet. Dock visar flera studier att kvinnor fascineras av kroppens funktionella anpassningar under graviditeten.

Hälso- och sjukvårdspersonal bör vara medvetna om den sociala press som ligger på kvinnor gällande kravet på att ha en perfekt kropp.

Vi alla behöver fundera på hur detta kan påverka hälsan för gravida och nyblivna mödrar.  En stor andel anställda inom vården rapporteras att inte vilja diskutera vikt och kroppsuppfattning på grund av brist på kunskap och risk att det uppfattas som kränkande. Forskningen visar dock att det är mindre stigmatiserande att fokusera på en hälsosam kroppsuppfattning (hälsosam diet, livsstil och fysisk aktivitet) än att faktiskt prata om vikt. Det bedöms som positivt om hälso- och sjukvårdspersonal kan lära sig att prata om kroppsuppfattning mer än BMI.

Påverkan från andra kvinnor så som mamma, systrar och vänner påverkar också kroppsuppfattningen mycket. Systrar och bästa vänner påverkar mer än mödrar, och vänner mest av allt. Kroppsjämförande i nära relationer påverkade kvinnors kroppsuppfattning mer än vad man kan tro och kan skapa missnöje med den egna kroppen. En kan inte välja sin mamma eller syster, men en kan väl välja sina vänner.

Föräldrar, vänner och media alla påverkar kroppsmissnöje och risken att utveckla ätstörningar.

Sociokulturella influenser (media) påverkade kroppsmissnöje signifikant. Även föräldrars viktprat hör ihop med ätstörningar hos tonårsflickor och att mödrar går på diet hör ihop med döttrars extrema viktkontrollbehov. Under inga omständigheter hörde familjens viktprat och dieter ihop med bättre mående hos flickorna.

Kroppsuppfattning, kroppsförakt och mammakroppen

Graviditet är socialt accepterat, att vara tjock är det inte. Gravidkroppen uppfattas vara utanför kvinnans kontroll och påverka kvinnans identitet och roll. Samhället sänder blandade och förvirrande signaler där gravida kroppar möts med både positivitet och avsmak. Kvinnors uppfattning om gravidkroppen påverkas av det sociala stigmat mot övervikt och de karaktärsdrag som anses höra ihop med fetma (lathet, dålig karaktär etc). Socialt konstruerade kroppsideal skapar behet av kroppskontroll för att hantera rädslan för övervikt och tillhörande sjukdomsrisker. På något sätt hamnar graviditetsrelaterad viktuppgång att tangera denna rädsla. Media och nära relationer påverkar alla en kvinnas kroppsuppfattning och kroppsångest. Att inte kommentera om och prata om vikt och mat är en viktig faktor för att bidra till hälsa för tonårsflickor, säker för fler av oss. Vårdpersonal bör prata mer kvinnor om kroppsuppfattning och kroppsmissnöje och inte bara stirra sig blinda på vikt, BMI och kilon.

Hur kan vi inom vården påverka det här till det bättre? Hur påverkar vi alla idealen?

Referenser:

Previous

Next

3 Comments

  • Till skillnad mot hur jag faktiskt kan ha oroat mig över och iaf hållt koll på viktuppgången under tidigare graviditeter så är jag under denna helt befriad från det. Än så länge är jag ju bara i vecka 21, men graviditetsmässigt har jag nog aldrig nojat mig så lite kring utseende etc som under den här graviditeten. Nojar nog mest över all vab som försvårar för mig att hinna jobba klart så mycket som möjligt på avhandlingen innan jag går på mammaledighet……. kanske ”tur i oturen”. Hursom, rent ut sagt förjävligt att kroppen inte bara kan få va liksom. När man är gravid så utför kroppen mirakel och ska hyllas inte tuktas, vare sig under tiden graviditeten varar eller efter. Bra att du tar upp sånt här! Mina döttrar har aldrig hört mig vikthetsa och ska banne mig aldrig få höra nåt sånt.

  • Å tack för bra blogginlägg och bra blogg överhuvudtaget. Det här var precis vad jag behövde läsa idag. Är en aktiv träningstjej som fött mitt tredje barn för 5 månader sedan och inte kunnat komma igång med min träning ännu. Jag har ingen övervikt och inga ätstörningar men känner att min självbild inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Känner mig inte tillräckligt bra när jag inte tagit mig till gymmet och tränat som jag brukar. Trodde aldrig jag skulle känna eller tänka så men får verkligen jobba med mig själv här. Och det påverkar verkligen hela bilden av mig själv som kvinna. Man blir nästan arg på sig själv. Man måste börja värdera enklare träning hemma och vardagsmotionen. Tack igen!

  • Som tidigare ätstörd var jag orolig för hur jag skulle kunna (eller inte) hantera viktuppgång under grav (lyfte också detta med min bm som var bra). Som ”tur”(???) är gick jag inte upp så mkt och tappade mer än jag gått upp efter fl men snopet nog var det också svårt att förhålla mig till, dels gödde kommentarer som ”det syns inte att du fått barn” min gamla ätstörningshjärna, dels var det en krock mentalt att kroppen var ”smal nog” för att träna men inte stark nog (och jag brottas ff >1 år pp med ångest över framfallsrädsla och hur jag kan/får träna, min träningsglädje har i princip försvunnit så ibland önskar jag att jag hade blivit tjock istället (lätt att säga när jag slipper) men kunnat skynda långsamt tillbaka, att släppa kontroll över min vikt och hitta balans har jag trots allt redan gjort, den här ångesten är ny). Att min diastas inte gått ihop så bra så att det är smal+put bidrar (VILL verkligen inte tänka på vikt/smal/kroppsutseende men det är svårt att låta bli när det känns som att jag blivit fråntagen kroppsfunktion som jag brukade uppskatta så – vill vara en stark och aktiv person/mamma, inte en rädd 🙁 )

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!