Kroppsmissnöje och kroppsuppfattning under och efter graviditet
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
Jag upplevde ett plågsamt och molande kroppsmissnöje både innan, under och efter min förra graviditet. Har haft ätstörningar sedan flera år tillbaka. Provade att gå till psykolog med KBT-inriktning. Faktum är att behandlingen gav en mycket måttlig effekt, när jag rannsakade mig efter att ha genomgått en hel behandling så insåg jag att den existentiella biten av min ätstörning inte hade fått den plats jag behövde att den fick ta. Jag sökte då upp en ny psykolog med ISTDP-kompetens, och DÅ. Äntligen fick jag möta mig själv, prata om allt och få ur mig all den smärta jag burit på så länge. Nu är jag i nionde månaden med mitt andra barn och känner en tydlig skillnad från förra gången. Jag kanske inte alltid älskar hur min kropp ser ut, men jag har på något sätt fått en helt annan och mer helgjuten uppfattning av hela mig själv som en livgivande varelse och ser det stora i att min kropp bär och skapar en ny människa. Hur kroppen ser ut har jag fått en delvis ny uppfattning om. Vissa dagar tycker jag att jag är vacker till och med och kan också se tillbaka på min förra graviditet med sorg, att jag inte kunde njuta då. Är såklart fortfarande lite orolig för vad som kommer hända med min självbild efter att barnet är ute men känner mig då trygg med att kunna kontakta min psykolog igen. Jag är psykolog själv så har ett intresse av att utvärdera olika typer av behandling. Kan verkligen se fördelarna med ISTDP, häftig kraftfull behandlingsform.
För mig var det endast en bukplastik som hjälpte för att komma till bukt med mitt mående. Fick barn när jag var 20 och magen blev helt ”förstörd” trots att jag var smal och bara gick upp 10 kg. Fick bristningar upp till revbenen och lös hud. Kände mig inte alls som 20. Tänkte på detta KONSTANT. För mig kändes det som att jag varit med om en olycka och blivit vanställd. Några år senare opererade jag bort den lösa huden och mycket av bristningarna försvann med det och jag mådde bra igen.