Vi kan olika saker
Det här är en del av en serie inlägg som handlar om träning efter graviditet, ursprunget ur en fråga som en läsare ställde angånde ”Mamma-Bootcamps” . Det här är inte ett inlägg där jag som fysioterapeut försöker skriva dig på näsan hur du ska sköta ditt jobb. Jag är inte personlig tränare/tränare/coach jag kan inte det du kan, och gör inte det du gör. Däremot är har jag en treårig grundutbildning till fysioterapeut, en treårig påbyggnadsutbildning för att bli specialist inom kvinnors hälsa och många års erfarenhet av att jobba med kvinnor med bäckenbottenbesvär. Jag är en sådan vårdgivare som gör vaginala bedömningar, och jag är en av dem som får behandla patienter som får besvär efter att de tränat (för dem) på fel sätt. Det här är råd hur du kan göra mammaträning bättre och säkrare, utifrån mitt perspektiv.
Lita inte på koncept, köp aldrig färdiga sanningar och sluta aldrig lära
Det finns en rad olika kurser man kan gå för att lära sig saker inom träning, hälsa och kropp. Det är fantastiskt, men bara för att du har gått en kurs betyder det inte att du för alltid är färdiglärd. Min första uppmaning är att inte stagnera efter att ha gått en kurs eller lärt dig en metod. Köp inte ett koncept rakt av och fortsätt inte oreflekterat att köra på enligt samma principer år in och år ut. Rätt vad det är har forskningen gått framåt. Så är det bland annat med råden som gavs för magmuskeldelningar för några år sedan, sådant som förbud för plankor och situps. Att fortsätta med sådana påståenden år in och år ut, fast forskningen gått framåt, är bara pinigt.
Fråga privata frågor och ge personliga råd
Grupp-upplägget kommer naturligtvis av naturliga skäl begränsa vad ni pratar om öppet, men utifrån en del ganska generiska frågor får du mycket information. När födde du? Hur födde du? Blev du sydd? Läcker du urin? Har du ont någonstans? Om du inte vill ställa dessa frågor i grupp kan de ställa frågor till deltagare via mejl. Utifrån svaren kan du också etablera nivån för gruppen, utan att peka ut någon.
Vänd på steken
Istället för att visa avancerade eller tunga övningar som förstahandsval och erbjuda lättare alternativ, ha de lättare alternativen som default och erbjud mer avancerade övningar till dem som ser ut att klara de lätta. Det innebär enligt mig att du ska hålla hela träningen helt hoppfri som regel.
Sätt tydliga gränser
Vill du att träningen ska vara mer högintensiv, innehålla hopp eller tyngre motstånd får du helt enkelt välja rätt målgrupp. Kanske är nyblivna mammor egentligen inte din grej? Eller så får du välja att enbart inkludera dem som har bebisar som är över 6 månader. Du kommer inte kunna individanpassa in absurdum, och sätter du ribban för högt men inkluderar nyförlösta anser jag att du utsätter dem för onödig risk för överbelastning. Det går säkert att göra kreativa lösningar med splittade grupper också. Oavsett: sätt rimliga och tydliga gränser.
Ingen är en ö
Jag som kvinnohälsa-fysio är beroende av att kunna hänvisa mina patienter vidare till bra träningspersoner om de behöver fortsatt stöd. På samma sätt ska du heller inte vara rädd att hänvisa vidare till oss inom sjukvården. Vissa bör du inte fortsätta med själv, och det kommer ge dig cred att du säger stopp och hänvisar vidare. På kort sikt förlorar du kanske tillfälligt en kund, men i det långa loppet kommer vi alla vinna på ett bättre samarbete.
Vill ni dela något med mig?
Berätta gärna i kommentarsfältet om det är något ni tycker att jag missat. Och berätta gärna om dina önskemål och förhoppningar om vad vi inom sjukvården hade kunnat göra bättre utifrån ditt perspektiv.
Det här är ett inlägg i en serie, läs gärna övriga:
