Överspänd bäckenbotten: en guide till symtom och behandling
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
8 kommentarer till “Överspänd bäckenbotten: en guide till symtom och behandling”
Hej,
Tack för ditt inlägg. Jag undrar om du skulle kunna förklara lite mer vad du använder för ”manuella tekniker som sänker tonus och skapar igenkänning”.
Jag har gått hos en fysio ett tag men vet inte riktigt om det hon erbjuder mig ger så mycket… så jag skulle gärna vara intresserad av att höra hur du jobbar när det kommer till det så man har något att jämföra med.
Hur gör du när du hjälper dina patienter med ”manuella tekniker” att känna skillnaden mellan aktivitet och vila?
Vore tacksamt för lite mer vägledning kring det. Skulle du säga att din kurs täcker alla dessa områden och att det innehåller vad som behövs för att klara sig på egen hand?
Som sagt… upplever inte min fysio som den mest kunniga kanske och jag har inte så stora valmöjligheter där jag befinner mig.
Hej! Ja, det är lite svårt att förklara, och samtidigt inte. Det finns egentligen inga manuella tekniker där själva handgrepper gör musklerna mer avslappnade, utan det är mer ett sätt att försöka kommunicera med patienten och nervsystemet, att typ ”känner du att här är spänt? Vad händer om du kniper nu, hur är känslan? Hur blir det om du slappnar av?” osv, alltså muntlig feedback till rörelse/aktivitet. Ibland kan jag använda ett litet mottryck eller mer töjande/massage-aktiga tryck, men jag går mer och mer ifrån det, eftersom jag upplever att det mest verksamma är själva feedbacken och inte att musklerna tpy skulle möras upp av trycket.
Min kurs innehåller ett buffébord av avslappningsövningar, egenberöring/töjning, stretchövningar och lite mentala övningar. Jag upplever att det som finns i den kursen är allt det jag ger till en patient, kanske mer egentligen, men förstås utan den guidning som kan ge i en patientkontakt när jag också vet hur musklerna och personen svarar på behandlingen.
Jag förstår att det är svårt med tilliten, man vill ju gärna känna att man är i oerhört kompetenta händer när det så här intimt område. Samtidigt skulle jag personligen uppskatta frågan från en patient, typ ”skulle vi också kunna jobba så här” eller ”kan vi testa detta?” och att jag får ta ställning utifrån de verktyg och komptetenser jag har i ”min verktygslåda” liksom. Så våga vara ”lite besvärlig” och se om ni tillsammans kan komma framåt?
/Mia
Vad är syftet då tex med att fysion ibland går in och trycker på muskulaturen och håller kvar ett litet tryck där det ömmar en stund, och syftet med att på egenhand göra töjövningar med tex pelvic wand? Jag har trott att det är för att ”möra upp” musklerna. Anser du att övrigt övande med avslappning etc är det som är mest verksamt? Isåfall kanske jag inte ska fokusera så mycket på just det andra…? Men jag har tänkt att det är lite som med övriga muskler/ömma triggerpunkter i annan muskulatur i kroppen.
Jag kan själv känna skillnaden på ett knip (när jag blir ombedd att knipa tex) och när jag släpper knipet. Problemet är väl som jag förstått det som att när jag släpper knipet och det som känns ”avslappnat” för mig, egentligen inte är helt avslappnat ändå
Och här känner ju inte jag det eftersom jag inte kan släppa mer än så?
Vad skulle dina tips vara i mitt fall att fokusera på?
Jag kan tex lägga märke till att jag ibland spänner magen i vardagen/håller andan, men inte att jag spänner min bäckenbotten.
När en fysio trycker på en öm punkt och håller kvar så är syftet oftast inte att “möra upp” muskeln mekaniskt, utan att påverka spänningsläget via nervsystemet. Trycket kan hjälpa muskeln att släppa lite, öka cirkulationen och dämpa smärtsignaler. Det är alltså mer en reglering än en bearbetning i klassisk mening.
Egenbehandling med pelvic wand fungerar på liknande sätt, du får kontakt med områden som är spända och kan kombinera trycket med att försöka släppa efter. För en del blir det en viktig väg till att överhuvudtaget hitta området och förstå vad som händer.
Det du skriver om att du kan släppa ett knip men ändå inte vara helt avslappnad är väldigt träffande. Många upplever precis så. Man kan göra en viljemässig “av-knipning”, men ändå ligga kvar i ett förhöjt grundspänningsläge som inte känns som spänning eftersom det blivit normalläget.
Därför blir ofta det övergripande arbetet med andning, avslappning och att minska omedveten anspänning i vardagen det som gör störst skillnad över tid. Det handlar om att ge musklerna fler tillfällen att faktiskt vara i vila, inte bara att jobba med dem punktvis. Jag brukar förklara det för patienter som att bäckenbotten är en hiss som ska stå på entréplan men kunna åka upp till femte våningen vid behov. När man är spänd jämt är det som att hissen fastnat på våning tre. Man kan ibland lirka upp hissen till femman för att kunna skicka ner den (knipa och slappna av) och ibland lyckas man sänka direkt, via djupandning exempelvis. Ibland kan man lirka loss hissen ”manuellt”.
För vissa är det just det som gör att man börjar känna skillnad, och då kan det vara en viktig del av helheten. Men om man ska prioritera så är det ofta det du gör ofta, i vardagen och i enkla övningar, som ger mest effekt på sikt. Så fort du har en fungerande hissknapp behöver du skicka ner hissen många, många gånger per dag, tills den stannar på entréplan.
Utifrån det du beskriver hade jag tänkt att det kan vara hjälpsamt att fortsätta uppmärksamma andningen och magen, särskilt om du märker att du håller andan eller går och spänner dig. Det hänger nära ihop med bäckenbottens möjlighet att faktiskt släppa.
Hej
Har du erfarenhet av analfissurer?
Den smärtan gör också att man får en spänd bäckenbotten och jag vet inte om det skulle hjälpa analfissuren att läka om spänningen minskade.
Hej!
Jag har haft överspänd bäckenbotten sedan förra sommaren då min dotter föddes. Hade problem med tyngd- och fyllnadskänslor och en enorm psykisk påfrestning på grund av detta. Jag känner fortfarande av ett skav med en viss fyllnadskänsla och har läst här i något inlägg att många kvinnor har varit övertygade om att de har ett framfall när de i själva verket är överspända. Kan dessa kvinnor ha någon ”struktur” som buktar ner också eller är det något som känns på grund av de överspända musklerna? Eller annorlunda uttryckt: Kan slidväggarna bukta lite på grund av en överspänning (framvägg/bakvägg) eller skiljer sig slemhinnor och muskler åt i det avseendet?
Tack för en fin och informativ blogg!
Hej! Ja, här är det lätt att blanda ihop själva symtomet med vad som anatomiskt orsakar det. En överspänd bäckenbotten kan absolut ge tyngd-, och skavkänsla som upplevs väldigt likt ett framfall. Muskler som arbetar och spänner sig hela tiden kan helt enkelt ge en trötthetsvärk och en känsla av tryck.
Men överspänningen i sig gör inte att slidväggarna börjar bukta på samma sätt som vid ett framfall. Slidväggarnas stöd beror på stödjevävnad och musklernas stödjande funktion, och efter graviditet och förlossning är det dessutom väldigt vanligt att slidväggarna är mer eftergivliga och buktar lite utan att det behöver innebära ett behandlingskrävande framfall. Så man kan mycket väl ha både en mindre slidväggsbuktning och en överspänd bäckenbotten samtidigt.
Man kan alltså ha en buktning och överspänning samtidigt, man kan också bara ha det ena eller det andra. Poängen är snarare att graden av buktning inte alltid förklarar graden av symtom. En ganska liten eller normal variation i slidväggarna kan finnas där samtidigt som överspänningen står för en stor del av symtomen.
Och just efter en förlossning fortsätter både muskler och stödjevävnader att återhämta sig länge, så läget behöver inte heller vara färdigt återhämtat än.
Hoppas att det gjorde skillnaden lite tydligare!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Om du inte godkänner detta, var vänlig neka.
Hej,
Tack för ditt inlägg. Jag undrar om du skulle kunna förklara lite mer vad du använder för ”manuella tekniker som sänker tonus och skapar igenkänning”.
Jag har gått hos en fysio ett tag men vet inte riktigt om det hon erbjuder mig ger så mycket… så jag skulle gärna vara intresserad av att höra hur du jobbar när det kommer till det så man har något att jämföra med.
Hur gör du när du hjälper dina patienter med ”manuella tekniker” att känna skillnaden mellan aktivitet och vila?
Vore tacksamt för lite mer vägledning kring det. Skulle du säga att din kurs täcker alla dessa områden och att det innehåller vad som behövs för att klara sig på egen hand?
Som sagt… upplever inte min fysio som den mest kunniga kanske och jag har inte så stora valmöjligheter där jag befinner mig.
Tack för din blogg och all erfarenhet du delar!
Hej! Ja, det är lite svårt att förklara, och samtidigt inte. Det finns egentligen inga manuella tekniker där själva handgrepper gör musklerna mer avslappnade, utan det är mer ett sätt att försöka kommunicera med patienten och nervsystemet, att typ ”känner du att här är spänt? Vad händer om du kniper nu, hur är känslan? Hur blir det om du slappnar av?” osv, alltså muntlig feedback till rörelse/aktivitet. Ibland kan jag använda ett litet mottryck eller mer töjande/massage-aktiga tryck, men jag går mer och mer ifrån det, eftersom jag upplever att det mest verksamma är själva feedbacken och inte att musklerna tpy skulle möras upp av trycket.
Min kurs innehåller ett buffébord av avslappningsövningar, egenberöring/töjning, stretchövningar och lite mentala övningar. Jag upplever att det som finns i den kursen är allt det jag ger till en patient, kanske mer egentligen, men förstås utan den guidning som kan ge i en patientkontakt när jag också vet hur musklerna och personen svarar på behandlingen.
Jag förstår att det är svårt med tilliten, man vill ju gärna känna att man är i oerhört kompetenta händer när det så här intimt område. Samtidigt skulle jag personligen uppskatta frågan från en patient, typ ”skulle vi också kunna jobba så här” eller ”kan vi testa detta?” och att jag får ta ställning utifrån de verktyg och komptetenser jag har i ”min verktygslåda” liksom. Så våga vara ”lite besvärlig” och se om ni tillsammans kan komma framåt?
/Mia
Tack för ditt svar.
Vad är syftet då tex med att fysion ibland går in och trycker på muskulaturen och håller kvar ett litet tryck där det ömmar en stund, och syftet med att på egenhand göra töjövningar med tex pelvic wand? Jag har trott att det är för att ”möra upp” musklerna. Anser du att övrigt övande med avslappning etc är det som är mest verksamt? Isåfall kanske jag inte ska fokusera så mycket på just det andra…? Men jag har tänkt att det är lite som med övriga muskler/ömma triggerpunkter i annan muskulatur i kroppen.
Jag kan själv känna skillnaden på ett knip (när jag blir ombedd att knipa tex) och när jag släpper knipet. Problemet är väl som jag förstått det som att när jag släpper knipet och det som känns ”avslappnat” för mig, egentligen inte är helt avslappnat ändå
Och här känner ju inte jag det eftersom jag inte kan släppa mer än så?
Vad skulle dina tips vara i mitt fall att fokusera på?
Jag kan tex lägga märke till att jag ibland spänner magen i vardagen/håller andan, men inte att jag spänner min bäckenbotten.
Hej!
När en fysio trycker på en öm punkt och håller kvar så är syftet oftast inte att “möra upp” muskeln mekaniskt, utan att påverka spänningsläget via nervsystemet. Trycket kan hjälpa muskeln att släppa lite, öka cirkulationen och dämpa smärtsignaler. Det är alltså mer en reglering än en bearbetning i klassisk mening.
Egenbehandling med pelvic wand fungerar på liknande sätt, du får kontakt med områden som är spända och kan kombinera trycket med att försöka släppa efter. För en del blir det en viktig väg till att överhuvudtaget hitta området och förstå vad som händer.
Det du skriver om att du kan släppa ett knip men ändå inte vara helt avslappnad är väldigt träffande. Många upplever precis så. Man kan göra en viljemässig “av-knipning”, men ändå ligga kvar i ett förhöjt grundspänningsläge som inte känns som spänning eftersom det blivit normalläget.
Därför blir ofta det övergripande arbetet med andning, avslappning och att minska omedveten anspänning i vardagen det som gör störst skillnad över tid. Det handlar om att ge musklerna fler tillfällen att faktiskt vara i vila, inte bara att jobba med dem punktvis. Jag brukar förklara det för patienter som att bäckenbotten är en hiss som ska stå på entréplan men kunna åka upp till femte våningen vid behov. När man är spänd jämt är det som att hissen fastnat på våning tre. Man kan ibland lirka upp hissen till femman för att kunna skicka ner den (knipa och slappna av) och ibland lyckas man sänka direkt, via djupandning exempelvis. Ibland kan man lirka loss hissen ”manuellt”.
För vissa är det just det som gör att man börjar känna skillnad, och då kan det vara en viktig del av helheten. Men om man ska prioritera så är det ofta det du gör ofta, i vardagen och i enkla övningar, som ger mest effekt på sikt. Så fort du har en fungerande hissknapp behöver du skicka ner hissen många, många gånger per dag, tills den stannar på entréplan.
Utifrån det du beskriver hade jag tänkt att det kan vara hjälpsamt att fortsätta uppmärksamma andningen och magen, särskilt om du märker att du håller andan eller går och spänner dig. Det hänger nära ihop med bäckenbottens möjlighet att faktiskt släppa.
Ta hand om dig!
Hej
Har du erfarenhet av analfissurer?
Den smärtan gör också att man får en spänd bäckenbotten och jag vet inte om det skulle hjälpa analfissuren att läka om spänningen minskade.
Hej!
Det lönar sig nästan alltid att använda sökfunktionen på förstasidan. Här finns det:
https://bakingbabies.se/2026/04/19/fysioterapi-for-analfissurer/
Hej!
Jag har haft överspänd bäckenbotten sedan förra sommaren då min dotter föddes. Hade problem med tyngd- och fyllnadskänslor och en enorm psykisk påfrestning på grund av detta. Jag känner fortfarande av ett skav med en viss fyllnadskänsla och har läst här i något inlägg att många kvinnor har varit övertygade om att de har ett framfall när de i själva verket är överspända. Kan dessa kvinnor ha någon ”struktur” som buktar ner också eller är det något som känns på grund av de överspända musklerna? Eller annorlunda uttryckt: Kan slidväggarna bukta lite på grund av en överspänning (framvägg/bakvägg) eller skiljer sig slemhinnor och muskler åt i det avseendet?
Tack för en fin och informativ blogg!
Hej! Ja, här är det lätt att blanda ihop själva symtomet med vad som anatomiskt orsakar det. En överspänd bäckenbotten kan absolut ge tyngd-, och skavkänsla som upplevs väldigt likt ett framfall. Muskler som arbetar och spänner sig hela tiden kan helt enkelt ge en trötthetsvärk och en känsla av tryck.
Men överspänningen i sig gör inte att slidväggarna börjar bukta på samma sätt som vid ett framfall. Slidväggarnas stöd beror på stödjevävnad och musklernas stödjande funktion, och efter graviditet och förlossning är det dessutom väldigt vanligt att slidväggarna är mer eftergivliga och buktar lite utan att det behöver innebära ett behandlingskrävande framfall. Så man kan mycket väl ha både en mindre slidväggsbuktning och en överspänd bäckenbotten samtidigt.
Man kan alltså ha en buktning och överspänning samtidigt, man kan också bara ha det ena eller det andra. Poängen är snarare att graden av buktning inte alltid förklarar graden av symtom. En ganska liten eller normal variation i slidväggarna kan finnas där samtidigt som överspänningen står för en stor del av symtomen.
Och just efter en förlossning fortsätter både muskler och stödjevävnader att återhämta sig länge, så läget behöver inte heller vara färdigt återhämtat än.
Hoppas att det gjorde skillnaden lite tydligare!