”Mina rumpmuskler är lite slöa”
”Mina rumpmuskler är lite slöa”
Det här är ett eskalerande fenomen, det här med ”slöa rumpmuskler”. Och då menar jag faktiskt inte att jag tror att det är ett hälsoproblem om eskalerar, utan just benämningen. Jag träffar så oändligt många människor som av diverse hälsoprofessioner fått höra att deras rumpmuskler inte aktiveras som de ska. Jag tänkte ägna dagens inlägg åt ämnet.
Hur förklaras fenomenet?
”Slöa rumpmuskler är när din kropp glömmer hur rumpmusklerna ska aktiveras korrekt”. Så har jag hört någon beskriva fenomenet, och sedan gå vidare med resonemanget att anledningen till att kroppen glömmer bort hur rumpmusklerna faktiskt ska fungera är på grund av vårt långvariga sittande och vår fysiskt inaktiva livsstil. Resonemanget basers på att sittande förlänger rumpmusklerna och förkortat höftböjarna, vilket leder till en obalans och en generell svaghet.
Andra bidragande faktorer sägs vara svaga bålmuskler, dålig hållning och ökad svank. Resenemanget baseras på forskning där man för länge sedan såg att personer med ont i ryggen också hade svaga rumpmuskler. Det är inte svårt att förstå att de flesta av mina patienter som är nyblivna mammor känner att de är lite i riskzonen för detta. Lösningen handlar ofta om att ”återträna” kroppen så att den förstår hur rumpmusklerna ska användas, men också undvika långvarigt stillasittande.
Stämmer det här?
Alltså, alla gånger finns det människor som har svaga rumpmuskler. Tro nu inte att jag är helt tappad bakom en vagn. Men det här med att rumpmusklerna tappar förmågan att aktiveras korrekt stämmer liksom inte. Trots att många inom rehab- och träningsvärlden fortfarande argumenterar för fenomenet så är resonemanget föråldrat. Kroppen är sällan eller aldrig helt symmetrisk och det finns alltid många olika anledningar till smärta och funktionsnedsättning, men slöa eller “sovande “muskler är rimligen inte en av dem.
Vi vårdgivare är skyldiga att basera våra resonemang på aktuell, relevant evidens av god kvalitet. I slutänden kanske vi hamnar i samma slags övningar för rumpa och ländrygg, oavsett om hur vi grundar vårt resonemang. Men grejen är att orden vi använder och förklaringsmodellerna vi baserar behandlingen på också spelar roll.
Omodernt resonemang!
Den moderna forskningen förklarar dock sambandet mellan smärta och svaghet i musklerna på ett annat sätt. Forskningen menar att smärta kan hämma rumpmusklerna från att jobba och bli starka.
Att hävda att det är ett problem med fördröjd muskelaktiverning som ett problem i sig själv, eller som förklaring till smärta är inte längre i linje med modern forskning. Istället för att hjälpa individen framåt kommer det ge en känsla av att vara trasig, fel eller ömtålig. De senaste årtiondena av forskning har visat på att smärtupplevelse bara delvis kan förklaras av biomekaniska eller vävnadsbaserade faktorer. Det är sällan något mekaniskt fel på det sättet, inget som behöver ”fixas” för att få mindre smärta eller besvär. Behandlingsstrateriger som fokuserar på kroppen som helhet, och individen som helhet tenderar att vara mest effektivt.
Rimlighetsfrågor
”Låter det här rimligt? Fungerar kroppen verkligen så här?”. Jag förstår att det inte är lätt för en person utan utbildning inom kropp/hälsa att avgöra det. Men vi professionella måste alltid ställa oss dessa frågor. Slöa rumpmuskler är inte en grej som vi behöver behandla, eller ens ett fenomen som faktiskt existerar. En välkänd forskare (Stuart Mcgill) myntade uttrycket på 2000-talet men det finns ingen forskning som backar fenomenet ytterligare. Faktum är att rumpmuskelstyrka inte verkar vara stå som orsak till något direkt problem eller symtom.
När du har smärta i bäcken/ländryggsområdet kan du däremot få förändringar i gångmönster, hållning och styrka, men det beror mer på att du har ont än att nedsättningen i sig orsakat besvären. Det finns ingen anledning att bli alltför fokusera på muskelaktivering i rehabupplägg, utan generell träning och vägledning framåt räcker långt för de flesta. Det verkar också som att ”aktiveringsövningar” ensamt är alldeles för lågt doserad träning för att skapa någon större effekt på besvären som individen kan tänkas ha.
”Mina rumpmuskler är lite slöa”
Nej, dina rumpmuskler är inte lite slöa. Men du kanske är? Eller jag, för den delen. Jag menar inte att peka finger. Men muskler är generellt svaga för att de inte blir belastade i den utsträckningen som krävs för att de ska bli starkare. Svårare än så är det egentligen inte. Slö är naturligtvis fel ord. Men att inte utsätta kroppen för enn successivt ökande belastning “konserverar” dig på en viss nivå. Alla har rätt att vara så inaktiva de vill. Men om du har ett smärtproblem är anpassad och successivt stegrad rörelse ofta framgångsrikt.
Träna rumpan!
Vill du träna rumpa, träna rumpan! Men glöm inte resten av kroppen. Träna också ganska tungt, så att du får en muskelvolymökning.
Läs mer om att träna rumpan trots bäckensmärta.
Lämna ett svar