Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Bulkamid mot ansträngningsinkontinens

Bulkamid mot ansträngningsinkontinens

Bulkamid mot ansträngningsinkontinens

Bulkamid är en tjock gel som man använder för att behandla urininkontinens på grund av svaghet i urinrörets stängningsmuskel. Gelen består av 97,5 % vatten och 2,5 polyakrylamid. Dessa ämnen använder man inom plastikkirurgin och för att göra kontaktlinser.  Gelen kan inte flytta sig i kroppen och bryts heller inte ner i kroppen. Det finns heller inga konstaterade allergier mot ämnet.

Man sprutar in bulkamid-gelen i urinrörets vägg nära urinblåsan. Det ger upphov till en volymökning av urinrörets vägg och ger bättre stöd och en förbättrad kontroll av urinflödet. Bulkamid bör man använda vid ansträngningsinkontinens, inte trängningsinkontinens. Strax under 50 % av de som fått injektioner med bulkamid har förbättring av sina symtom när det gått ett år. De hade då upplevt minst 50 % minskning av läckagen (volym per läckage) och antalet tillfällen de läckte. Många behöver dock få upprepade injektioner för att få tillfredställande resultat. Efter två år visar studier att 60 % är fortsatt signifikant förbättrade och även efter 5 år verkar resultaten fortfarande vara goda.  

Hur går det till?

Man sprutar in bulkamid via ett slags teleskop, efter att först ha lokalbedövat området. Mängden motsvarar en ärta, som sätts på 3-4 olika platser. Den totala injicerade volymen är ca 2 ml. Ingreppet tar ca 5-10 minuter och görs oftast som ”dagkirurgi”, dvs att du genomgår ingreppet och sedan åker hem ganska direkt. Man sticker bara, man skär inte i något.

Hur mår man efteråt?

De flesta mår okej och kan leva som vanligt nästa dag. Små kortvariga komplikationer kan uppstå. Första gångerna du kissar kan du se lite blod i urinen och det kan kännas som en brännande smärta. Dessa symtom försvinner vanligtvis inom första dygnet. Några kan uppleva svårigheter att tömma blåsan helt på grund av svullnad i vävnaderna, detta försvinner också inom 48 timmar vanligtvis.

Varför gör man inte det här på alla med besvär?

Det hjälper inte alla. 20-30% blir inte hjälpta alls. Förstahandsvalet blir därför den som inte vill eller kan genomgå annan kirurgi. Det kan också fungera bättre för den som har mildare symtom av ansträngningsinkontinens men där bäckenbottenträning inte räcker.

Referenser

8 kommentarer till “Bulkamid mot ansträngningsinkontinens”

    1. Perinealkroppen ska ju helst vara ganska tjock med muskelfästen och stödjevävnad. I första hand är det väl vettigt att se om anatomin behöver återställas, ifall det är väldigt tunt där. Jag föreställer mig att om man skulle testa så skulle bulkamiden lägga sig som små små knölar och inte som en jämn förtjockning av väggen. Låter ovärt.

  1. Intressant! Vet du vart i Sverige dom utför detta? Svårt att få fram information om detta. Är högst intressant för mig då jag inte vill genomgå en tvt-operation. Tack på förhand!

  2. Hej, jag undrar om vad det finns för risker med denna behandling? Har det gjort långtidsstudier så man vet hur länge en ”fyllning” består? Är det enkelt att fylla på om effekten avtar?
    Min läkare nämnde detta som ett alternativ mot min ansträngningsinkontinens, men hon sa också att det finns begränsad tillgänglighet i Sverige. Vad märkligt då det verkar vara ett lika ”enkelt” ingrepp som typ TVT?
    Stort tack för dina reflektioner./ Juli

    1. Hej!

      De flesta studier visar att det är en relativt säker behandling, med mest kortvariga biverkningar som sveda, lite blod i urinen eller svårighet att tömma blåsan det första dygnet. Allvarliga komplikationer är ovanliga.

      Effekten håller för många i flera år. Två- och treårs­uppföljningar visar kvarstående förbättring hos en majoritet, och det finns data upp till sju år som fortfarande visar god effekt hos många. Däremot är det ganska vanligt att man behöver fylla på med en ny injektion för att behålla resultatet, ofta inom första året. Påfyllnad är enkel att göra och brukar förbättra effekten.

      Jämfört med TVT är Bulkamid mindre invasivt och med färre risker, men effekten är inte lika robust och långvarig för alla. Därför används det oftast för den som har mild till måttlig ansträngningsinkontinens, eller som inte vill eller kan genomgå en operation med nät.

      Tillgängligheten i Sverige verkar mer handla om resurser och prioriteringar än om brist på evidens, så det kan variera mellan regioner.

      Hoppas det ger lite mer klarhet i skillnader och vad du kan förvänta dig!
      Hälsningar, Mia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *