Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?
Jag läser ofta i diskussioner om planerade snitt, att det är bättre för barnet att förlossningen startar av sig själv. Vad är det som blir bättre och varför?
Läsarfråga
Hur förlossningar startar
Jag kan inte allt om allt, det vet ni ju såklart. Här tänkte jag radda upp en del saker som skulle kunna spela roll, och diskutera dem var för sig. På slutet ska jag försöka summera mina tankar.
Vi vet nog ännu inte exakt allt om hur det kommer sig att förlossningar startar. Jag ska heller inte göra sken av att helt förstå studierna jag läser, det är jättekomplicerat och jag har inte ägnat supermycket (alltså supermycket som i veckor, det tog ändå dagar) tid att sätta mig in i ämnet. Om jag har förstått det rätt kan det handla om en slags signalering från ”åldrande-aktivatorer” i DNA och biomarkörer som signalerar ”nu är det färdigbakat här” baserat på fostrets organmognad. Men det är fortfarande lite oklart vem som startar processen, mamma eller barn.
Oxytocin
Oxytocin är ett viktigt hormon vid förlossning, eftersom det påverkar livmoderns arbete vid sammandragningarna. Oxytocinnivåerna ökar under graviditeten och blir ännu högre under förlossningen. Under förlossningen släpps oxytocin ut i både mammans blodomlopp och hjärna. Det kan minska stress, ångest och smärta eftersom det är vårt ”må-bra hormon”. Låga doser av syntetiskt oxytocin ger liknande nivåer som vid kroppens eget arbete. Syntetiskt oxytocin är alltså det som man ger vid värkförstärkande dropp. Vid höga doser av värkförstärkande dropp kan man få fler, längre och mer smärtsamma sammandragningar jämfört med normalt värkarbete.
Syntetiskt oxytocin passerar inte över till moderns hjärna och förstärker tyvärr därför inte hennes upplevda välmående. Oxytocin frigörs även sedan när bebisen är född och är viktigt för anknytningen till barnet. Det verkar inte vara så att förlossningsättet eller timing sedan spelar någon roll för oxytocinfrisättning eller anknytning till barnet senare.
Katekolaminer
Katekolaminer är benämningen på en grupp av kemiska ämnen, de mest kända inom denna grupp är dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa är hormoner som hör ihop med stress. När människor utsätts för stress frisätts katekolaminer och dessa syftat till att upprättahålla kroppens spänningsgrad i blodkärl men också sinnesstämning. Vid en förlossning frisätts mycket adrenalin, vilket kan förbereda ”stressa igång” fostret så att andningen kommer komma igång lättare. Planerade snitt utan värkstart kan ibland göra så att bebisen svårare att komma igång med andningen. Vid akuta snitt har den här processen redan startat, och i detta avseende kan bebisen vara bättre förberedd på att födas.
Fysisk ”knådning” hjälper andningen
Det är aldrig bara en enda faktor som gör saker i kroppen. Det här med att barn kan få lättare at andas efter värkarbete handlar om fler saker. I magen andas inte fostret själv och lungorna är fyllda med vätska. Under värkarbete kommer livmoderns arbete jobba bort vätskan och förbereder på så vis barnet på att börja andas själv. Bebisar som föds med snitt utan föregående värkarbete tenderar att ha vätska i lungorna. En komplikation är snabb och ansträngd andning som ibland kan behöva extra översyn eller behandling. Det verkar inte ha några långsiktiga konsekvenser på barnet, men kan stressa föräldrarna.
En rätt indikator för tiden?
Det finns en felmarginal på ultraljudsbestämning av fostrets storlek och ålder. Det finns också kända risker med att födas före vecka 37. Det enklaste sättet att veta att barnet är redo tänker man är att vänta in den spontana värkstarten. Råkar man sätta ett datum för planerat snitt eller planerad igångsättning lite fel i tiden beräknat till felmarginalen för uppskattningen för fostrets ålder kan det ju hända att man i några fall råkar förlösa barn tidigare än vecka 37.
Det är ju dock inte som att den kroppsegna och naturliga processen eller är ofelbar. Det vet vi ju utifrån att det faktiskt föds barn alldeles för tidigt också. Och det finns förlossningar som ”aldrig” startat spontant förrän det gått så länge att man faktiskt ”måste” sätta igång förlossningen. (Man måste ju ingenting, men ni fattar…)
Vilka är de viktiga fördelarna med spontan värkstart?
Jag tycker att jag läst mycket, och vitt och brett, för att skriva det här inlägget. Och vad jag kan se så handlar det verkligen bara om det där med andningen, om vi ska se till bebisen.
Jag läser följande:
“The most compelling reason to let labor begin on its own may be to allow the birth hormones to regulate labor and birth, breastfeeding, and attachment as nature intends.”
Healthy Birth Practice
Jag tycker verkligen inte att jag kan hitta stabil vetenskaplig grund för att det skulle vara speciellt bra på något annat sätt. Jag vet att man kan tycka och tänka olika, men ”as nature intends” är verkligen inte ett begrepp som jag köper i förlossningssammanhang. Så som homo sapiens föder barn så är det ”lite svinn får man räkna med” om man ska gå på det naturliga, både vad gäller mammor och barn.
Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?
Man får naturligtvis göra som man vill, men att hjälpa ”naturen” på traven ibland är liksom inte något per definition dåligt. Någon annan stans läser jag att en av de viktigaste sakerna med spontan värkstart är att man kan minska risken för kejsarsnitt, värkstormar pga värkförstärkande dropp, behov av epidural och kontinuerlig fosterövervakning. Det är ju en annan diskussion i förlängningen av detta, om man nu anser att kejsarsnitt och epiduraler till varje pris ska undvikas.
Jag vill absolut inte påstå att jag har gett ett totalt omfattande svar på frågan. Fyll gärna på i kommentarsfältet.
några av de studier jag läst inför detta inlägg:
Induction of labour in women with normal pregnancies at or beyond 37 weeks
Telomere Fragment Induced Amnion Cell Senescence: A Contributor to Parturition?
Rate of spontaneous onset of labour before planned repeat caesarean section at term
Maternal and newborn outcomes with elective induction of labor at term
Det är sjukt jobbigt att gå över tiden… Jag har blivit ingångsatt båda gångerna 2 veckor över tiden, magen alldeles sprängfärdig (med stor diastas som följd). Jag hade gärna blivit ingångsatt lite tidigare. Det var så himla laddat med igångsättningen och alla pratar om att det inte är nåt bra etc. Ja, jag fick värkstorm vid andra förlossningen med typ inga pauser men det är ju inte särskilt kul för nån att föda barn liksom. Det gör jävligt ont. Det gick iaf snabbt.
Upplevde du att andra förlossningen var bättre/lättare än den första?
Jag blev också igångsatt 2 veckor över tiden. En långdragen och jobbig historia. De på förlossningen sa att det inte brukar vara så som det var för mig och tröstade med att nästa gång blir det mycket lättare. Vill ha fler barn men är orolig för att det ska bli igångsättning igen och samma traumatiska förlossning igen.
Bra inlägg! Gillar att du verkligen kan koppla bort åsikter och värderingar och fokusera på fakta. Dett naturliga är bara bra om naturen gör rätt..
Ja bra inlägg!
Har en bekant vars båda barn som fötts vaginalt hamnade på neo pga andningssvårigheter så det är ju inte så enkelt att vaginalt är det bästa alltid. Gillar ditt liknande ”lite svinn får man räkna med” för så är det ju verkligen! Mammor och barn dör fortfarande världen över för att de tvingas föda ”naturligt ”… nu är jag ju en sån där ”kejsarsnittsaktivist” så lite partisk är jag ju…
Jag har hört att graviditetens längd korrelerar med barnets intelligens (inom rimliga ramar) och att snitt därför skulle vara sämre ur just det hänseendet då barnet plockas ut lite tidigare. Detta är ju inte riktigt vad detta inlägg handlar om men undrar ändå om det är något du läst om.
Det verkar inte vara några enkla samband, graviditetslängd och barnets storlek (stor/liten för veckan) kan spela roll men med massa andra faktorer som bias.