Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Ska man leta efter skador på inre sfinktern?

Ska man leta efter skador på inre sfinktern?

Det kom ett mejl:

Jag har fått bekräftat att muskler fortfarande är skadade efter förlossning med grad 3-bristning för några år sedan. Jag har idag inga muskler i mellangården, bilateral levatorskada, skador på både inre och yttre sfinktern.

Skrev ett klagomål via patientnämnden angående den i mina ögon misslyckade operationen som gjordes direkt efter förlossningen. Svaret jag fick från sjukhuset angående att de missat att den inre sfinktern var skadad var det här :

Den inre sfinktern är en muskel som är mycket svår att identifiera både i akutskedet och senare och idag växlar rekommendationerna om huruvida man ska leta efter skador på den“.

Är det verkligen så att man inte ens ska leta efter skador på den inre sfinktern? Det låter lite märkligt.  Varför skulle det då vara så att diagnoserna är uppdelade efter om det finns skada på inre sfinktern eller ej. På mig satte de diagnosen “mer än halva yttre sfinktern utan engagemang av den inre”.

Det jag undrar är alltså

-bör läkaren undersöka den inre sfinktern vid en sfinkterruptur?

-är den inre sfinktern “mycket svår att identifiera i akut och senare skede”?

Det finns korta och långa svar på allt, och ni som läser här vet nog att jag är den som oftast hamnar i långa svar.

Men vi tar de korta svaren först:

JA läkaren bör definitivt undersöka den inre sfinktern vid en sfinkterruptur

JA den kan vara svårt att identifiera.

De långa svaren då?

Den interna sfinktern är svår

Den interna sfinktern är svår att se med blotta ögat, men går att se enkelt med ultraljud. Att genomföra ultraljud och tolka bilderna är däremot inte alltid enkelt. Det ska däremot vara allmän kunskap att den inre sfinktern är oerhört viktig för anal kontinens och livskvalitet och att man bara har en viss tid på sig att hitta och sy den, innan det troligen är för sent.

SBU har i en rapport följande slutsatser:

  • Om den nyförlösta undersöks av två personer (barnmorska eller läkare) identifieras mellan 37 och 46 procent fler bristningar.
  • När man inför vårdprogram för diagnostik, hantering och behandling av bristningar av grad 3 och 4 på förlossningskliniken fördubblas antalet diagnostiserade bristningar, från cirka 1,5 procent till 3 procent.
  • Om analt ultraljud används som tillägg till sedvanlig klinisk undersökning direkt efter förlossning leder det till att förekomsten av analinkontinens tre till tolv månader efter förlossningen kan minskas.

Man resonerar att tydliga vårdprogram (vad, hur och när saker ska göras) och att vara två personer som undersökare är enkla och rimliga åtgärder för nästan alla vårdenheter. Men att använda ultraljud är lite knepigare, pga praktiska svårigheter med förfarandet och tolkningen.

Ultraljudsundersökning

Sofia Pihl är läkare och har gjort en avhandling om just ultraljudsundersökning efter förlossning. Ett gästinlägg av henne kan du läsa här: Att undersöka förlossningsbristningar. Det är i nutid som hon läst på och letat och inte hittat några beskrivningar eller riktlinjer för HUR man ska undersöka. Man ska förstås titta och känna, men det kan ändå hända att man missar den inre sfinktern. På ultraljud ser man den som ett O om den är hel, eller ett U om den är trasig.

Man ska definitivt leta efter skador på inre sfinktern

Alla som kan bäckenbottens anatomi förstår vikten av att ha en fungerande inre sfinkter. Det är inte på något sätt okej att inte undersöka den om det har uppstått en sfinkterskada. Sen ÄR det svårt att både hitta och laga den. Även där någon har gjort sitt allra, allra bästa kanske inte resultatet blir fantastisk. Men att det är svårt ska inte vara en ursäkt för att det inte ska göras. Fungerade sjukvården så hade det knappast funnits hjärnkirurgi, exempelvis. Jag studsar till på  ”idag växlar rekommendationerna om huruvida man ska leta efter skador på den“. För jag kan verkligen inte läsa mig till något som talar för att man INTE ska leta efter skador på den. Konstateranden om att det är svårt – ja. Konstateranden om att alla inte blir symtomfria även om det blir bra sydda – ja. Men att det skulle vara ovärt att ens leta eller försöka hitta skador på interna sfinktern, det låter i mina öron som bullsh*t.

Två Svenska avhandlingar och en livskvalitets-studie

Clinical and methodological aspects on perineal laceration diagnostics at childbirth

Endosonography of the anal spincter in women with particular reference to obstetric sphincter tears

Impact of Fecal Incontinence and Its Treatment on Quality of Life in Women

12 kommentarer till “Ska man leta efter skador på inre sfinktern?”

  1. Hej jag har fått konstaterat att min yttre ringmuskel ej fungerar. Jag kan inte knipa det minstaste. Efter flera undersökningar med både ballong och petande på varenda muskel där nere fick jag rådet att gå på toaletten varje morgon och slappna av så att jag tömmer den på beställning. För en tom tarm läcker inte……. Känner mig så kränkt och utsatt för onödig undersökning som är väldigt psykiskt påfrestande som sedan bara ledde till det svaret. Alla situationer jag inte har tillgång till toaletten osv ska jag bara låta bli att äta eller acceptera olycka?! Svaret var bara att jag förstår att det är jobbigt…. Känns som mitt liv är slut. Jag var alltid ute och aktiv mer än milen varje dag med hundarna, tränade, cykla osv osv nu känner jag mig låst till huset och säger nej till alla besök. Tror du att det är såhär jag måste acceptera situationen!?

    1. Hej! Fungerar den inte pga okänd orsak eller kan den vara skadad efter en förlossning? Jag har själv genomgått en sfinkterrekonstruktion, du hittar inlägg om det om du söker här på bloggen.

  2. Hej!
    Finns det skador som endast kan ses med analt ultraljud? Jag har funderat på det då en del har sagt att det räcker med att göra ett vaginalt 3D-ultraljud för med ett sådant ultraljud kan man se alla skador. Medan andra hävdat att man behöver göra både vaginal och analt ultraljud. Men Sofia Pihls gästinlägg tar också bara upp vaginalt ultraljud? Är det vaginala 3D-ultraljudet tillräckligt för att upptäcka samtliga skador?

  3. Mia, finns det möjlighet för dig att undersöka det med de kontakter som du har, med de som arbetar med just ultraljud? Hade varit väldigt värdefullt att veta vad som kan motivera att en del får göra både vaginalt och analt ultraljud medan andra bara får göra vaginalt. Om det kan vara så att ett vaginalt 3D-ultraljud räcker för att se samtliga skador? Eller om analt ultraljud också behövs i vissa fall.

    1. En bedömning är ju alltid en sammanvägning av patientens symtom, upplevelse, och av en vårdgivares palpation (bedömning med fingrarna) och ultraljud. Det finns ju inte en ensam grej som visar allt, men ju fler saker som tyder på samma grej, det närmare sanningen kommer man ju. För sfinktrar skulle jag ändå säga att det är analt ultraljud som är tydligast. Men även ultraljudsbilder är ju liksom inte tydliga fotografier av anatomin, utan skuggbilder som behöver tolkas. Är man halvdålig på att tolka ultraljud kan bedömningen ändå bli rätt bra om man lyssnar väl på patienten och gör en manuell undersökning. Men det allra tydligaste är ju lyssna+titta+undersöka med fingrar+vaginalt+analt ultraljud av en erfaren undersökte.

  4. Hur länge är det normalt att analen svider efter sfinkterskada? 4 månader sedan förlossning som slutade i grad 3 bristning och sydd på operation. Har sedan dess gått på movicol och paraffin dagligen för att få lös avföring men upplever ändå att det svider mkt efter bajsning. Krystar inte alls när jag är på toa utan är noga med att gå på toa när jag känner att det är ” på väg ut” så att säga.

    1. Sveda låter mer som en följd av den lösa avföringen? Behöver du verkligen gå på både movikol och paraffin fortfarande? Testa att börja dra ner pyttelite på det ena eller det andra kanske, och gör en successiv avtrappning och se vad som händer då.

      1. Jag har alltid haft fast avföring så att det ska passera en fast bajskorv genom sfinktern är smärtsamt just nu. Jag råkade glömma ta med movicol och paraffin en dag för 2 veckor sedan när vi var och hälsade på svärföräldrarna en hel dag och dagen efter detta så var avföringen lite fastare och det gjorde rätt ont när den passerade ut. Sen dess vågar jag inte slarva med movicol och paraffin. Paraffin tar jag endast 15 ml på morgonen och movicol efter varje måltid. Innebär detta att det är fel på interna/externa sfinktern om det gör ont att bajsa när avföringen inte är absolut lös och mjuk såhär 4 månader efter förlossning?

        1. Nej det går absolut inte att sluta rakt av och det är absolut inte svartvitt, utan man bör successivt trappa ner påbåda dessa. Paraffin är inget man ska gå på länge och det sliter nog onödigt på slemhinnor och annat att gå på det så länge. Det borde gå att långsamt trappa ner på först paraffin (och låta magen vänja sig) över flera veckors tid. Sedan borde du kunna trappa ner på movikolen men möta upp med dulkosoft, visoblin eller inolaxol. Dessa preparat är de som är de rekommenderade för långtidsbruk. Alla förändringar behöver ofta ske stegvis och långsamt.

          Movikol efter varje måltid låter verkligen väldigt mycket.

          Du kommer omöjligt kunna utvärdera sfinkterfunktionen på ett rimligt sätt så länge du går på båda dessa.

          1. Vad knasigt, jag fick med mig hem movicol och paraffin på BB och när recepten tog slut och jag fortfarande hade besvär så förlängde min gynekolog dem bara utan att varna mig om något. Hoppas jag inte gjort sfinktern en otjänst genom gå på dem så länge. Tack for info!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *