Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Bra skrivet Har svårt att förstå att vården ens vågar sig på att rekommendera den ena eller andra förlossningsmetoden med tanke på hur lite man vet om förlossningsskador på kort och lång sikt. Dessutom är det så pass olika typer av risker att bara individen kan avgöra hur man värderar dem mot varandra.

Jag födde mina tvillingar förra året och 1:an vaginalt och 2:an med urakut snitt. Blev sövd och tyckte smärtan efter snittet var brutal. Efter 3dagqr dockning sol en komplikation av snittet en total pares i tarmarna (förlamning) jag fick ligga med v-sond ner i magen eftersom tarmarna var helt utslagna och magsäcken inte kunde tömmas. Fick 5gånger så hög smärtlindring via epiduralen som man får vid en vanlig förlossning men det var fruktansvärt. Har en barn sen tidigare som jag fick 2:a grad bevisning med men det jag fick igenom efter tvillingförlssningen var 1000gånher värre. Jag var så dålig att jag helt missade bebisbubblan de 2v vi låginne på SÖS. Efter det fungerade aldrig amningen och efter ett tag fick jag en lätt förlossningsdepression som jag fortfarande kämpar med. Jag tycker man pratar alldeles För
Lite om de risker som kan uppstå vid kejsarsnitt (eller allt typ av bukkirurgi) och jag har fortfarande men efter paresen då jag fick ett stort bråck mm. Om jag fick göra om det skulle jag ändå velat ha en vaginal förlossning igen, att få vara så medveten som då är det mäktigaste jag någonsin fått uppleva och sörjer än idag att jag inte fick ”vara med” när mitt tredje barn föddes pga UAK

Bra inlägg!! Under min andra graviditet förutsattes det att jag skulle (vilja) föda vaginalt. Gjorde kejsarsnitt med mitt första barn och blev en vaginal födsel med mitt andra.
Efter kejsarsnittet hade jag såklart ont men efter ca två veckor kunde jag själv promenera till affären och behövde inte längre smärtstillande.
Efter den vaginala födseln fick jag en grad 3-bristning, gick på smärtstillande i mer än 3 veckor, kunde efter 4 veckor knappt gå 1km. Går hos fysio för övningar. Verkar också ha blivit ihopsydd ”för mycket” och är livrädd för att använda tampong, menskopp, ha sex. Vet inte än om det som sytts ihop är något som bör/kommer åtgärdas.
Så mycket mer omständigt med all läkning och lära känna sin kropp igen efter den vaginala födseln.

Gud så bra inlägg! Skrämmande att utbildade människor kommer med sån här misinformation. Vet inte om man ska tro att hon är dåligt uppdaterad eller medvetet sprider skrämselpropaganda kring snitt? Har man läst det minsta om anknytning så borde man förstå rent logiskt att det inte är något som avgörs av att barnet kommer ut genom vaginan eller magen. Och som barnmorska borde hon veta hur bröstmjölk rent fysiologiskt kommer igång, dvs att moderkakan släpper, vilket den gör vid både vaginal födsel och kejsarfödsel. En kejsarfödsel idag ger samma möjlighet till hud mot hud, lyssna på barnets signaler och andra viktiga faktorer till lyckad amning. Så på vilket sätt menar hon att det är mer gynnsamt för amningen att barnet kommit ur vaginan?! Suck för all denna skrämselpropaganda kring snitt.

Mvh mamma till en pojke som kom ut med snitt som har en fin anknytning och lyckad amning

Jag vill dela med mig av min erfarenhet då jag har både en vaginal förlossning och ett kejsarsnitt i bagaget. Den vaginala förlossningen på ett sort och känt universitetssjukhus gick fruktansvärt dåligt, grad 3 bristning efter att bebisen togs ut med sugklocka, extremt stressigt och ångestfyllt. Dessutom hade bebisen fått en syrebristepisod på flera minuter. Jag var under förlossningen livrädd över att bebisen skulle få men, vilket hen mirakulöst nog inte fick. Jag bestämde mig för att aldrig mer gå igenom detta och inte få fler barn. Allt detta viftades sedan bort av läkaren vid den andra graviditeten och min förlossning ansågs vara ”fin och normal” något som repeterades som ett mantra av läkaren under den andra graviditeten, många år efteråt. Jag var helt förbluffad över att de kunde förneka sådant som stod i journalen. Bestående urininkontinens var inget som de heller fäste vikt vid. Att jag inte kunnat sitta på lång tid eller cykla på ett år efter första förlossningen struntade de blankt i. Jag vägrade en ny vaginal förlossning då jag märkte att den kunde gå lika dåligt om inte sämre pga deras negligerande attityd. De gjorde allt för att tvinga mig och veckorna gick under min graviditet. Jag blev alltmer stressad pga inte få något besked. Slutligen fick jag ett andra avslag på min begäran om kejsarsnitt. Jag mådde fruktansvärt dåligt och grät dagligen. Inför detta var enda alternativet att flytta och folkbokföra mig i annat län. Begärde ks vilket beviljades på 15 min efter att klinikens chef fått kännedom om vad som hänt mig tidigare. Jag fick mitt planerade ks och det var en enorm trygghet. Ingen ångest, panik, underlivet blev inte helt söndertrasat. Ja, det är inte roligt att bli uppsprättad men kände ingen smärta och de var extremt proffsiga, föredrar det tusen gånger hellre än en många timmar lång, ångestfylld och smärtsam förlossning. Det bästa var att mitt andra barn kom till världen på ett mycket säkert sätt och riskerade inte syrebrist som det första fick utstå. Det tog exakt fem minuter från att operationen började tills det låg på mitt bröst utan några som helst komplikationer. Perfekt andning! Hela operationen var över på mindre än trettio minuter. Jag mådde så mycket bättre under hela sjukhusvistelsen samt efteråt, kom hem efter två dagar och var så glad att jag firade med hela familjen. Inga problem med att få igång amningen och precis som med det första barnet avgudade jag denna bebis från första stund. Jag föredrar verkligen ett rent ks istället för den stress och ångest jag fick utstå första förlossningen, för att inte tala om en sådan förfärlig smärta att jag aldrig känt något liknande och hoppas jag slipper under resten av mitt liv. Snittet gjorde aldrig ont då jag fick bra smärtstillande under några dagar. Jag hade svårt att röra mig i några få dagar men blev snabbt mycket bättre och kunde promenera efter fem dagar. Åt mer smärtstillande efter första förlossningen när jag hade fått underlivet helt sytt och inte kunde sitta för att inte tala om chocken och paniken jag hade då. Det går aldrig att säga på förhand hur en vaginal förlossning ska gå. Jag är glad att jag stod på mig för att jag visste vad som var bäst för mig och för mitt barns säkerhet inför den andra födseln. Jag litar inte längre på den svenska sjukvården efter min första förlossning då de definitivt inte värnar om kvinnans bästa utan endast kalkylerar att de flesta kvinnor fixar det ändå. Jag tar inga fler sådana risker med det viktigaste i mitt liv- mina barn. Därför anser jag att det är kvinnans rätt att själv få välja på vilket sätt hon ska föda – på samma sätt som att kvinnan ska kunna välja om hon vill behålla en graviditet eller göra abort. Att tvinga en kvinna att föda vaginalt och dessutom med hemsk skrämselpropaganda som man får utstå av sjukvården är ett påhopp på den personliga integriteten och särskilt mot rätten till hälsa. Argument som att vi vet vad som är bäst för dig- detta ska du finna dig i, lita på oss- är arroganta och paternalistiska. I Sverige vore det otänkbart att tvinga någon att fortsätta en oönskad graviditet. Däremot är vi kvar i stenåldern vad gäller kvinnans rätt till hälsa och att själv få bestämma över sitt förlossningssätt. Jag har nu större förståelse för att det finns skyhöga ks-siffror i andra länder. Kvinnor som kan väljer helt enkelt ett modernare sätt att föda på. I min åsikt är det även ett säkrare sätt att födas på för barnet. Det stämmer att det finns risk för komplikationer även med ks – särskilt vid upprepade sådana- men som min läkare sa är ett planerat ks ändå en rutinoperation. Som Mia säger finns det tydliga risker med men för modern vid vaginal förlossning, vilket tystas av sjukvården. Jag undrar stilla hur många barn som fått kognitiva- neurologiska men av syrebrist efter en vaginal förlossning.