Bäckenbottenbesvär och vikt

Bäckenbottenbesvär och vikt

Det här är ett ämne jag varit nära att skriva om många gånger, men aldrig riktigt kommit mig för. Jag står med en fot på varje sida i en konflikt, känns det som ibland. Den ena sidan är den kroppspositiva, där det också med rätta sätts tonvikt på att friskhet och hälsa inte är lika med smalhet, och att vara tjock inte är detsamma som att vara sjuk. Jag är HELT med på det. Den andra sidan är den, där vi med medicinsk vetenskap i ryggen ändå kan påstå att det finns vissa kopplingar mellan viss ohälsa och övervikt.

Idag tänkte jag mig an ämnet bäckenbottenbesvär och vikt, och vad vi vet och inte vet om det.

Det har länge varit en allmänt utbredd uppfattning att övervikt och fetma ökar risken för både urininkontinens och framfall. Jag har träffat då och då patienter som får höra från vårdens håll att om de bara går ner i vikt så kommer problemen lösa sig. Är det så enkelt?

Urinläckage och vikt

En systematisk översikt från 2008 hade som slutsats att övervikt och fetma är en viktig riskfaktor för urinläckage, och sambandet var starkare mellan vikt och ansträngningsläckage än var det var mellan vikt och trängningsinkontinens. Viktnedgång kan minska symtomen av ansträngningsläckage och även symtom vid överaktiv blåsa.

Det verkar som att kirurgi för inkontinens med TVT-band kan vara svårare att utföra på feta patienter och att ingreppen tar längre tid, men det verkar inte finnas någon skillnad i komplikationer eller operationsresultat mellan överviktiga/feta och normalviktiga. Det verkar som att en viktminskning med 5-10% av kroppsvikten ger signifikant minskade urinläckage hos kvinnor med fetma.

Framfall och vikt

Övervikt och fetma anses vara en riskfaktor för utveckling av framfall och hypotesen är att det är vikten som skapar en ökning av trycket inuti buken. Ju mer bäckenbotten måste lyfta, desto jobbigare blir det, förklarar man det med. En systematisk översiktstudie från 2021 visar dock på det motsatta  –  kvinnors BMI har inte någon signifikant effekt på utvecklingen av framfall. Dock har man med en brasklapp om att man ska tolka resultatet med försiktighet, pga av begräsningar i de inkluderade studiernas storlek och kvalitet.

Vi vet från forskning att viktminskning inte verkar ge någon signifikant effekt på framfallssymtom.

Övervikt kan öka risken för återfall av framfall efter kirurgi med kroppseget material, framförallt vid operation av sänkt framvägg.

Förlossningsskador och vikt

Här finns ett inlägg helt dedikerat åt ämnet förlossningsskador och vikt.

Är det viktens fel? Löser viktnedgång alla problem?

Det verkar finnas ganska tydliga samband mellan urininkontinens och övervikt. Vad gäller framfall finns det motsägande resultat, men övervikt kan vara en bidragande faktor till utveckling av framfall. Viktnedgång kan minska symtomen vid urinläckage men verkar inte nödvändigtvis påverka symtomen vid framfall till det bättre.

Egna tankar eller erfarenheter?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

Referenser

A systematic review of overweight and obesity as risk factors and targets for clinical intervention for urinary incontinence in women. 

Effect of weight change on natural history of    pelvic organ prolapse. 

Obesity and Pelvic Floor Disorders: A Review of the Literature

Obesity and pelvic organ prolapse.

The effect of women’s body mass index on pelvic organ prolapse: a systematic review and meta analysis

Obesity and pelvic floor dysfunction