Kan man lita på att allt ser fint ut?

white bubble illustration

Kan man lita på att allt ser fint ut?

”Händer det att du möter patienter med upplevda symtom från bäckenbotten men där inget avvikande kan hittas? Alltså att man känner till exempel tyngd och skav men att inget hittas som kan härledas till symtomen. Hur gör man isåfall? Bara att ”ignorera” och köra på som vanligt?

Undrar också en till sak. Kan man lita på att en gynekolog hittar om något är avvikande med bäckenbotten, muskler som verkar defekta osv? Jag har nämligen upplevt att gynekologer ofta avvisar symtom med att ”kroppen förändras när man fött barn, vissa saker kan man inte göra längre” osv. Därför har det känts som att hen har redan bestämt innan undersökningen att allt är i sin ordning. Om du förstår hur jag menar.”

Läsarfråga

Jag har gett ett resonemang om en besläktad frågeställning här: Individer som inte kan knipa viljemässigt. Det är lite tvärt om, för där handlar det om personer som INTE har några symtom. Men som vid undersökning påvisar så annorlunda bäckenbottenfunktion att man lätt kan tänka att det BORDE ha symtom.

I din fråga är det tvärt om – en person HAR symtom, men allt ser faktiskt fint ut.

Kan det vara så?

Jag träffade en sådan patient ganska nyligen. Hon var förhållandevis nyförlöst och hon upplevde att symtomen också sakteligen gick åt rätt håll. Men på listan över symtom fanns fortfarande tyngdkänsla, skavkänsla och tarmtömningsvvårigheter. Jag undersökte, som jag alltid gör, med frågeställningen om det finns misstänkta muskelskador eller defekter som kan förklara patientens symtom. Och i hennes fall upplevde jag att allt satt där det skulle, och gjorde det de skulle.

Betyder det att hon inte har några symtom? Absolut inte.

Förlossningen är ett trauma

Att gå igenom en förlossning är ett trauma för bäckenbotten. Även om allt är helt så kommer traumat orsaka utsträckning av muskler, stödjevävnad och slemhinnor som kan ge symtom. Men om allting verkar sitta på plats, så kan vi också hoppas och anta att kroppen kommer låta återhämtningen tuffa på. Och förrän det har gått 12 månader, och kanske ytterligare lite längre tid för stödjevävnad, så kan vi inte förvänta oss att allt ska vara fullt återhämtat. Och helt som tidigare blir vi aldrig heller.

Ignorera symtomen?

Jag tycker absolut inte att man ska ignorera och köra på som vanligt. Symtomen är symtom! De är kroppens sätt att flagga för att den har bristande uthållighet och tolerans för lyftande och bärande aktiviteter. Bäckenbotten har en budget av ork och uthållighet. Om man alltid övertrasserar kontot så kommer man heller kanske inte bli bättre. Men om man håller sig inom sina gränser för där symtomen triggas fram så brukar man sakta, sakta med tiden kunna skjuta gränserna utåt, uppåt, framåt. Utöka sin budget.

Mer om budgeten

Försök rita upp eller sätta ramar för vad du upplever att din bäckenbotten har ork för under en dag. Det kan vara promenader, matlagning, inköp, träning, fysiskt arbete med mera. Märker du att du har högre krav på bäckenbotten än vad den faktiskt tål? Då behöver du planera in mer vila åt bäckenbotten när den behöver. Kanske räcker det med 15 minuters liggande paus mellan hämtningen på förskola och matlagning? Här får man vara kreativ, småbarnsåren ÄR jättetuffa.

Kan man lita på bedömningen man fått?

Det här är en svår fråga. Jag brukar ställa en liknande fråga till mina patienter, som ofta har snurrat runt några varv i vården. ”Har du förtroende för den undersökning som gjordes?”. Ganska ofta hör jag direkt på beskrivningen av hur undersökningen gick till, att nej, där kan man inte ha fått tillförlitliga svar. Både barnmorskor och läkare har inte särskilt omfattande kompetens om muskelfunktion och muskelfunktionsbedömningar och jag upplever att det finns en stor variation i kvaliteten på undersökningar. Så även hos fysioterapeuter såklart.

Jag tänker också att svaret ”kroppen förändras när man fött barn, vissa saker kan man inte göra längre” ofta är ett ganska bristfälligt svar. Jag ger det ibland själv, men då baserat på en ganska omfattande undersökning och ett förklarande resonemang om vad som har förändrats och varför. Alltså att det som saknas i det svaret är VAD som förändrats och VARFÖR man inte kan göra vissa saker längre. Dessutom går det ofta att problemlösa kring saken man inte längre kan göra. Inte alltid, men ofta.

Dela gärna med er av tankar och erfarenheter i kommentarsfältet

Previous

Next

3 Comments

  • Intressant!
    Var själv på besök hos gyn ca 9 mån efter förlossning och fick höra att i andra länder dör kvinnor när de föder och man kan ikke förvänta sig att bli samma som innan. Allt så ut som det skulle men att östrogenet som återvände i större utsträckning efter jag slutat amma skulle skjutsa på återhämtningen.
    Jag har nu bokat in besök på annat ställe pga fick noll förtroende efter de kommenterna.
    Nästa besök ska jag ta med mig dina frågor; vad är inte som förut och varför. Om jag känner att detta inte framgår.
    Tack!

  • Hej! Vill bara tacka för kunskapen du sprider och för att du tar dig tid att besvara våra frågor. Ni gör verkligen skillnad med den här bloggen! Kram

  • Slänger in en fråga här också: förstår att efter lite mer än ett år ser man muskler och vävnader som återhämtade. Men undrar ändå om det kan vara så att det blir ytterligare bättre med åren (symtommässigt alltså)? Tänker att t.ex. bestående skador i en axel efter en olycka kan väl kännas bättre med åren även om den faktiska skadan består (trots att den varit till stort besvär just efter den uppstod)? Mvh

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.