Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Träningsbranschen – dags att ta ansvar!

Träningsbranschen – dags att ta ansvar!

people in the gym bending forward

Rekommendationer för fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet anses vara en nyckelkomponent för att upprätthålla god hälsa och förebygga olika sjukdomar. Rekommendationer från Världshälsoorganisationen (WHO) betonar behovet av minst 150 minuters måttlig till intensiv fysisk aktivitet varje vecka för att uppnå dessa hälsofördelar. Trots detta är det en realitet att många kvinnor upplever hinder för att delta i regelbunden fysisk aktivitet, och en av dessa hinder är bäckenbottendysfunktion.

Bäckenbottendysfunktion

I dagens samhälle pratas det mycket om vikten av fysisk aktivitet för att främja hälsan och välmåendet. Bäckenbottendysfunktion inkluderar en rad tillstånd som urininkontinens, analinkontinens och framfall. Trots att förlossning, fetma och åldrande har länge identifierats som riskfaktorer för bäckenbottendysfunktion, har forskning visat att även unga och träningsvana kvinnor lider av dessa tillstånd. De negativa effekterna på kvinnors hälsa och livskvalitet är omfattande och sträcker sig både till fysisk och mental hälsa. Bäckenbottendysfunktion kan leda till skam och social isolering för den som är drabbad.

Det är så vanligt!

Bland friska, ogravida och oförlösta kvinnor kommer en av fyra vara drabbade av någon form av bäckenbottendysfunktion. Upp till hälften av alla vuxna kvinnor uppger att de lider av någon grad eller form av bäckenbottendysfunktion.

Individer som tränar på gym

Upp emot 70% av alla kvinnor som tränar på gym upplever någon form av bäckenbottensymtom. Kvinnor utgör också i genomsnitt strax under hälften av gymmens medlemmar. Trots dessa höga siffror fortsätter många gym och träningsanläggningar att erbjuda träningsprogram som inte tar hänsyn till kvinnors specifika behov. I många fall är träningspassen utformade med en tydlig manlig norm, vilket kan inkludera högintensiva och bäckenbottenbelastande övningar som kan trigga besvär och symtom.

Vi måste göra något åt detta!

Alldeles för få individer generellt i befolkningen når upp till WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet. Män och kvinnor som grupper, och enskilda individer, har förstås olika hinder för att motionera och träna så mycket som man behöver för att må bra.

Hinder för fysisk aktivitet

Många kvinnor upplever att bäckenbottendysfunktion är ett hinder för att delta i regelbunden fysisk aktivitet. Men träningsbranschen misslyckas verkligen med att ta hänsyn till kvinnors specifika behov. Det är hög tid att detta förändras!

Vad kan gymmen göra åt det här?

Vad kan vi göra för att skapa en träningskultur som är anpassad också för kvinnor?

För det första måste gym och träningsanläggningar ta ett aktivt steg för att utbilda sitt personal om bäckenbottendysfunktion och hur man anpassar träningen för att minimera risken för symtom. Det är också viktigt att erbjuda ett brett utbud av träningsalternativ som passar olika kroppstyper och behov, inklusive bäckenbottenvänliga träningsformer. Och allt detta utan att det blir ”tantgympa” eller synonymt med tråkig träning.

Vad hindrar dem?

Jag skulle verkligen vilja förstå varför vissa gym och träningsanläggningar fortsätter att erbjuda tränings som till stor stor del inte tar hänsyn till kvinnors specifika behov, trots den höga förekomsten av bäckenbottendysfunktion bland kvinnliga kunder. Om det beror på okunskap är det lätt ordnat. Är det bristande medvetenhet om problemen? Då får vi skrika högre. Eller handlar det om ekonomi? Lättare att ha pressa in kvinnor i normer och mallar som passar män?

Vad kan vi göra åt det här?

Det är viktigt att kvinnor förstår att det är helt acceptabelt att be om anpassningar eller alternativ träning om de upplever bäckenbottensymtom eller andra hinder för att träna. I början kanske din tränare eller instruktör inte alls vet hur hen ska göra, men det kan väcka tankar och frågor. I sin tur kanske det leder till att det uppmärksammas ett behov av utbildning. Och då har dina frågor och önskemål om anpassningar gjort skillnad!

Oavsett graden av besvär är det också viktigt att veta att en stor del av urinläckage som sker vid träning går att träna bort med hjälp av bäckenbottenträning. För alla räcker inte det, du får man gå vidare och be om annan hjälp.

Det här är viktigt!

Det här är inte bara är en fråga för individer utan också för samhället i stort. Vi alla behöver ta ansvar för vår egen hälsa, och om fler människor hade kunnat vara fysisk aktivia och träna enligt WHOs: rekommendationer hade folkhälsan också kunnat bli bättre.

Vi behöver gå ihop: företrädare för gymkedjor, hälso- och sjukvårdsprofessionella, individerna själva och även kanske politiker. Det behövs mer utbildning men också allmänhet som ställer krav.

Här kan du skicka in en förfrågan om att anlita mig som föreläsare.

Referenser:

1 kommentar till “Träningsbranschen – dags att ta ansvar!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *