Yttre tryck vid förlossning

Yttre tryck vid förlossning

”Jag har länge funderat på en sak angående min egen förlossning. Barnmorskan lade ett enormt tryck på magen, de gjorde så pass ont att jag fick säga till att jag behövde smärtlindring och fick ta lustigas en av gångerna men en eller flera gånger gjorde hon det utan samtycke och utan fast att jag sa att jag inte ville. Min egna förklaring skulle vara att de ville att livmodern skulle dra ihop sig? Eller säkerställa att det inte låg kvar blod ? Men är det nödvändigt med sådan hårt press?”

Den här frågan är viktig och har flera lager. När jag började arbeta med svaret så insåg jag också att jag inte kan läsa ut när under själva förlossningen som man la det här trycket mot frågeställarens mage. Alltså om det var före eller efter att bebisen hade kommit ut. Därför kommer jag ge ett svar för båda sakerna.

Yttre tryck under förlossningen

Yttre tryck på magen under vaginal förlossning, ofta kallat “fundustryck” eller “Kristeller-manövern”. Det innebär att vårdpersonal lägger ett yttre tryck på magen under utdrivningsfasen, för att hjälpa till att trycka ner barnet i förlossningskanaeln. Det här är metod man tar till när det finns en stress och oro över barnets mående. Syftet är att skynda på födseln. Det är en metod som kan orsaka både obehag och skador på mamman och i Sverige avråder man från detta helt och hållet.

Yttre tryck efter att barnet kommit ut

Efter födseln är det vanligt att vårdpersonalen utför yttre tryck på magen, för att främja sammandragningar och minska risken för stora blödningar. Det kallar man uterusmassage eller fundusmassage. Genom denna massage kan man påskynda livmoderns ihopdragning, få ut större blodklumpar och därmed minska blödningsrisken. En av de vanligaste orsakerna till kraftiga blödningar är att livmodern inte drar ihop sig tillräckligt mycket. Effekten kan vara omedelbar. Detta kan vara av största vikt i situationer där mamman annars riskerar att förlora mycket blod snabbt. Enligt WHO och flera andra organisationer ska detta en del av rutinmässig vården postpartum. Det är en etablerad metod, som många upplever som just obehaglig.

Frågan om information och samtycke

Det är möjligt att det omilda trycket på din mage bedömdes som ”nödvändigt” i situationen. Alternativet hade kanske varit att du hade blött ymnigt och behövt andra, mycket mer omfattande medicinska insatser. Problemet här är att du inte fick någon förklaring för vad man gjorde och varför. Insatser som berör din kropp ska göras med kommunikation, information och samtycke.

Var trycket onödigt hårt?

Det här kan jag förstås inte alls svara på. I mitt eget kroppsminne har jag känslan av upprepade undersökningar av livmodern postpartum, som har gjorts av barnmorskor under tiden på BB. Jag minns det som oerhört obehagligt, nästan smärtsamt, men ändå varsamt från deras håll. Magen kan vara oerhört känslig för tryck och smärta i de här lägena, så även ganska milda men fasta tryck kan kännas väldigt hårda. Om det behövs mer tryck, av skäl som kan förklaras av en större blödningsrisk exempelvis, är det ännu viktigare med god information, tänker jag.

Födande har rätt att känna sig sedda och lyssnade på

Om du sa ifrån och bad om att de skulle sluta, och inte kände dig validerad i det, då är det ett övertramp tänker jag. Själva behandlingen, trycket på magen, kanske inte var det (ifall det gjordes för att minska risken för blödning). Men bristen på kommunikation är det. Även i den allra hetsigaste situation kan man prata, se någon i ögonen och försöka förklara. Var det av någon anledning omöjligt kan man fånga upp det i efterhand. Du ska inte behöva undra flera månader senare vad som egentligen hände.

Behöver du ta det här vidare?

Om du har kvarvarande obehag kring upplevelsen kan det vara bra att ta kontakt med förlossningskliniken och be om ett samtal. Kanske kan någon förklara vad som hände och varför?
Du kan också kontakta patientnämnden om du upplever att du behöver mer stöd i dessa kontakter.