En mödra- och förlossningsvård som ser längre än magen räcker
Svensk förlossningsvård är bland de säkraste i världen. Det är sant. Och viktigt att belysa. Kvinnor i Sverige kan känna trygghet i att sjukvården kommer göra sitt yttersta för att både mamma och barn ska klara sig fysiskt genom förlossningen. Problemet är bara att den synen på mödravården ofta slutar vid förlossningen. Och mammans resa tillbaka till ett normaltillstånd som ska sträcka sig resten av livet börjar där och då.
Jag har arbetat med kvinnohälsa i väldigt många år, både som vårdgivare och som skribent i sociala medier. Jag har mött tusentals kvinnor och hört berättelser där alla klarade sig, men där upplevelsen ändå är att något gick förlorat. Det kan vara fysiska funktioner, eller bara känslan av att vara en värdig och respekterad individ. Kvinnor som är friska på papperet, men som blir lämnade med en känsla av att vara överkörda, övervakade eller övergivna. Och ibland allt samtidigt.
Jag gör ibland informella undersökningar bland mina följare på sociala medier. När jag ställer frågor som berör behov av förändringar inom mödra- och förlossningsvården får jag otroligt många svar. Förstås är det inte en vetenskaplig stabil metod, och mina följare har specifikt ett intresse för kvinnohälsa – annars skulle de inte följa mig. Sett till en generell befolkning kan svaren såklart se annorlunda ut. Alla citat i den här texten är från mina följare på instagram.
Respektfullt bemötande
När jag frågar kvinnor om vad de minns mest från sin förlossning, handlar det sällan om saker som blivit journalförda, om den fysiska och faktiska progressen. Det handlar om hur de blev behandlade. En kvinna berättar att hon mitt i kraftiga krystvärkar blev tillsagd att andas tystare. En annan berättar att hon bad om mer stöd under förlossningen men fick svaret ”Snart är du mamma, då måste du klara dig själv”. I de här stunderna är det inte förlossningsvärkarna som gör mest ont, det är smärtan i att inte bli sedd som en människa värd att respektera.
Ett respektfullt bemötande innebär att vårdpersonal lyssnar, bekräftar och förklarar, även under stress. Att man pratar med kvinnan, inte om henne. Det innebär också att man respekterar hennes integritet, hennes röst och hennes önskemål. Även om de inte alltid går att tillgodose exakt alla önskemål i stunden.
Eftervård som inte räcker till
I Sverige ingår uppföljning hos barnmorskan i eftervården, men sedan finns inget mer som alla blir erbjudna. Kvinnor med förlossningsskador, smärta vid samlag, inkontinens eller psykisk ohälsa blir ofta lämnade att själva söka hjälp, i ett system där många inte vet vart de ska vända sig.
”Mer uppföljning! Fler tillfällen och även långt efter. Hade ett samtal med fysioterapeut på ca 5 min på BB pga sfinkterruptur och ett läkarbesök 6 veckor efter. Räknas det ens?!”
Forskning visar att ungefär var fjärde kvinna upplever fysiska eller psykiska besvär efter en förlossning som resulterat i en större bristning. Symtomen kvarstår långt efter att vården skrivit ut henne. Samtidigt visar studier att bristande eftervård kan bidra till ökad risk för depression, smärttillstånd och försämrad livskvalitet.
”Har en kvinna kroppsliga eller psykiska men efter förlossning så ska det finnas hjälp att få, och hjälpen ska dessutom vara lätt att hitta och likadan i alla regioner.”
Vad kan vården göra?
Förbättrat bemötande kräver utbildning
Empatiskt bemötande måste ses som en kärnkompetens i vården, inte som pricket över i:et eller körsbäret på glassen. Det behövs återkommande utbildning, reflektion och handledning för personal i alla delar av mödra- och förlossningsvården. Det är såklart en kostnadsfråga, men det är hög tid att detta prioriteras nu.
Förbättrad eftervård
”När barnet väl är ute så kändes det som man själv var kvarglömd på parkeringen.”
Vi behöver ett nationellt, jämlikt eftervårdsprogram där kvinnor har rätt till uppföljning, både fysiskt och psykiskt. Detta bör innefatta:
- Strukturerade efterkontroller med fysioterapeut och barnmorska
- Tillgång till psykolog eller samtalsterapeut
- Möjlighet till uppföljning tills kvinnan hittat en stabil och fungerande vardag, helst utan kvarvarande symtom
- Tydliga vägar in i vården för dem med besvär
De nya nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen (2025) fastslår att eftervården behöver förbättras och att alla som fött barn bör erbjudas strukturerad uppföljning redan första till andra veckan efter hemgång, samt fortsatt vård vid behov. Vid besvär från bäckenbotten rekommenderas dessutom multiprofessionell bedömning och behandling – men hur väl detta efterlevs varierar fortfarande mellan regioner. Än kvarstår att se hur detta implementeras.
En mödra- och förlossningsvård som ser längre än magen räcker
Jag tror att vårdpersonal vill väl. Men jag vet att systemet är trångt, organisatoriskt, fysiskt och mentalt. När det är brist på tid, pengar och personal prioriteras det som går att mäta. Men vi kan inte nöja oss med en vård som bara täcker det livsnödvändiga. Det måste gå att göra bättre än så. Det går att förbättra eftervården. Det går att skapa en vård som ser hela människan, inte bara magen.
Jag har skrivit mer om detta här: Det är dags att levla upp eftervården
