Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Nu är det dags att levla upp eftervården

Nu är det dags att levla upp eftervården

closed yellow elevator door

Nu är det dags att levla upp eftervården

Tiden efter graviditet och förlossning är en omvälvande och på många sätt kritisk fas för individens fysiska och psykiska återhämtning. Jag har länge uppmärksammat och kämpat för att eftervården sak förbättras. Den har i mycket varit både fragmenterad och bristfällig. Under tiden jag varit aktiv har jag också sett mycket som har blivit bättre. Alltså inte tack vare mig, såklart, utan tack vara en massa andra faktorer. Här i Stockholm hade man ett eftervårdsprojekt under flera år. Detta gjorde att kvaliteten på efterkontrollerna hos barnmorska ökade markant i kvalitet.

Men det kvarstår utmaningar. En stor andel av personerna som fött barn uppger att de inte vet vart de kan vända sig med besvär som bäckensmärta, inkontinens, obehag från bäckenbotten, diastas eller psykisk ohälsa. Vårdkedjan är inte sammanhållen. Inte ens vårdgivarna själva vet alltid vilken instans som är bäst att remittera eller hänvisa patienten till. Det pågår försiktiga steg mot förbättringar på det här området, men det går trögt.

Vårdkedjan måste både organiseras

Till en början måste strukturen, själva kartan, målas upp. Om en barnmorska på efterkontrollen märker att en person lider av ohälsa, vad ska hända då? Vad ska ligga på barnmorskans bord? Vad ska remitteras till samtalskontakt? Vilka ska vara fysioterapeutens uppgifter, och behöver patienten vara en grundutbildad fysioterapeut eller en specialistfysioterapeut inom obstetrik och urologi? Vilka symtom och besvär behöver en läkare undersöka och behandla? Det här är alltså ännu inte klarlagt, ens för vårdpersonal. Så att du som patient ibland hamnar mellan stolarna är tyvärr förhållandevis vanligt.

Vårdkedjan måste individanpassas

Med en trygg och tydlig struktur kan också vårdgivare lyfta blicken och se dig som individ. Om det finns en standardiserad vårdplan för alla personer som befinner sig i postpartumperioden kan man också lättare se vilka som behöver andra eller mer tillspetsade insatser.

Det här är viktigt eftersom en del symtom är viktiga att identifiera och behandla tidigt i processen. De riskerar annars riskerar att påverka individens mående även på lång sikt framöver.

Fysioterapeutens roll i postpartumvården

Fysioterapeuter har en unik kompetens när det gäller att behandla just de fysiska komplikationer som kan uppstå efter förlossning. Genom att integrera fysioterapi som en standard i eftervården kan man säkerställa att kvinnor får den rehabilitering som krävs för att återfå god funktion och livskvalitet.

Det som komplicerar saker i struktur-sammanhang är att det dels finns grundutbildade fysioterapeuter, och dels specialiserade fysioterapeuter. Grundutbildade fysioterapeuter som har fått någon vidareutbildning (eftersom grundutbildningen i regel inte innehåller specifikt kvinnohälsa) kan med lätthet behandla besvär med diastas och ländryggssmärta postpartum. När det gäller bäckenbottenproblem och mer komplicerade fall av kvarstående bäckensmärta kan det vara specialistfysioterapeut som behövs. Trots detta är varken grund- eller specialistutbildade fysioterapeuter en del av vårdkedjan postpartum. De allra flesta måste själva söka sig till den hjälp de behöver, ofta efter en lång tid av onödigt lidande.

Ekonomiska vinster av en förbättrad vårdkedja

Jag är, tack och lov, inte ekonom och inte heller särskilt bevandrad i vårdekonomi. Så det här får du ta med en nypa salt. Men jag föreställer mig att det finns vård- och samhällsekonomiska argument för att skapa en förbättrad och mer integrerad vårdkedja för postpartumvård. Obehandlade besvär kan leda till sjukskrivningar och mer komplexa behov av vårdande behandling längre fram. Genom att tidigt identifiera och behandla postpartumbesvär med hjälp av fysioterapeuter kan samhället spara betydande resurser på lång sikt.

Det här är en feministisk fråga

En okomplicerad graviditet och vaginal förlossning kanske inte föranleder säkerskilt stora vårdbehov. Men en person som går igenom en bukoperation eller som blir omfattande sydd i sitt underliv kan absolut behöva en vårdkedja som kickar igång direkt vid hemgång från sjukhus.

Det finns väldigt få andra liknande operationer eller ingrepp där man inte blir hemskickad med en remiss i handen, läkemedel att ta och en rekommenderad kontaktväg genom vården för fortsatt uppföljning. Detta speglar en historisk och systematisk nedprioritering av kvinnors hälsa och smärta. En inställning om att “ett visst lidande hör till” skapar en tystnadskultur och onödigt lidande.

Nu är det dags att levla upp eftervården

Det handlar om rätten till adekvat vård. Det handlar också om att bryta ner de strukturer som normaliserar få eller bristande vårdinsatser för kvinnors behov efter förlossning. Vi behöver göra något åt den ojämlikheter som länge har präglat och format eftervården!

Läs mer på bakingbabies

2 kommentarer till “Nu är det dags att levla upp eftervården”

  1. Du är så bra! Sätter fingret på ett så viktigt problem. Efter två graviditeter har jag själv undrat vart jag ska vända mig med olika frågor och svårigheter. Jag skrev till slut en egenremiss till gyn på närmsta sjukhus men fortfarande osäker på om det var rätt. När jag berättar för andra är relationen ofta ”Va kan man göra så?” när jag berättat.

  2. Jätteviktigt! Fysioterapeuten har varit helt avgörande för mig efter mina förlossningar. Men långt ifrån alla som vet att möjligheten finns och att den är väldigt tillgänglig – bara man känner till den.

    Tack för alla dina inlägg! De är nyttiga och viktiga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *