Omdefiniera frisk mamma, friskt barn
Om en födande skattar sin förlossning högt och kan gå hem från BB som planerat – räknas hon då automatiskt som firsk? I Sverige har vi redan världens lägsta mödradödlighet och väldigt få barn dör i samband med födseln. Det betyder inte att vi kan slappna av helt. För om vi tittar närmare, så visar vården ofta ett besvärande ointresse för det som kan komma senare. En ny storskalig spansk kohortstudie har undersökt hur kvinnor mår 5-10 år efter den första förlossningen, och studien ger en tydlig bild av förekomsten av bäckenbottendysfunktion.
Hälften av kvinnorna uppger själva att de har någon bäckenbottendysfunktion, men endast en tredjedel ansåg sig själva vara drabbade av symtom. Det finns en hög grad av normalisering av besvär. Urininkontinens är vanligast. Anal inkontinens fanns hos 2 procent och framfall hos ca 5 procent. Vaginal förlossning sågs i denna studie vara den starkast associerade riskfaktorn för alla typer av bäckenbottendysfunktion. Vården anser att de flesta går hem friska efter en förlossning, och många kvinnor fortsätter att normalisera sin bäckenbottendysfunktion många år efteråt. Vad räknas som friskt egentligen?
Kvinnan som sekundär patient
Något i detta sätter fingret på både vården och kvinnors egna syn på hälsa. Kvinnans kropp är viktig. Den ses som otroligt viktig under graviditeten. Då sätter man in allehanda vårdprogram och behandlingar vid behov. Men när barnet väl kommit ut blir kvinnan sekundär.
Alla mår ju bra nu
När kvinnor beskriver något negativt som hände under förlossningen, eller bara bristande information, möts många av en klapp på huvudet. Allt slutade ju ändå bra. Men med bristande uppföljning så vet vi faktiskt inte hur kvinnor mår.
Det är konstaterat att många kvinnor i Sverige inte vet var de kan vända sig för stöd och hjälp postpartum. Att skicka hem en konstaterat frisk mamma och frisk bebis från BB är inte alltid nog. Vi måste jobba med att öka livskvaliteten och minska eventuella symtom också.
Frisk på vems villkor?
Att definiera ”frisk” måste ske på kvinnans villkor. Målet med bara är överlevnad är det ett lågt ställt mål i ett höginkomstland. Många tillstånd som påverkar kvinnor efter förlossningen klassas inte som sjukdomar men påverkar livskvaliteten kraftigt. Listar lång: urininkontinens, anal inkontinens, framfall, smärta vid sex, postpartumpsykologiska tillstånd och kronisk smärta.
Livskvalitet efter förlossning, den förbisedda hälsomarkören
Den spanska studien jag nämnde i början lyfter något viktigt, skillnaden mellan att ha bäckenbottensymtom och att anse sig vara drabbad. Visst kan man lägga ansvaret för den här normaliseringen av symtom på patienterna, men visst kan man ändå se att vårdsystemet och samhället i stort har ett ansvar?
Denna diskrepans tyder på normalisering, underdiagnostisering. Det är också ett tecken på en tystnadskultur där kvinnor varken söker hjälp eller får det stöd de behöver. Det här är bevis för allvarliga brister i systemet.
Detta innebär att många kvinnor, trots frånvaro av definierad sjukdom, lever med en försämrad hälsa. Forskning om livskvalitetspåverkan vid framfall visar exempelvis att behandling av framfall (oavsett om det är med kirurgi eller bara med prolapsstöd) leder till signifikanta förbättringar i livskvalitet och sexuell funktion. Trots detta är det normaliserat att kvinnor ska lida lite. Få kvinnor erbjuds adekvat uppföljning, trots att effektiva behandlingar finns. Dessa metoder måste integreras i eftervården för att minska lidande och förbättra livskvalitet på lång sikt.
Ett systemiskt ansvar
Vi måste se till att vårdsystemet inte tystar kvinnor genom att helt enkelt inte undersöka, för ga efter ohälsa eller genom normalisera symtomen när de nämns. Vi måste ha ett vårdsystem som fokuserar på kvinnors hälsa, autonomi och långsiktiga välbefinnande. Vi behöver tala högt om det lidande som just nu pågår i det tysta.
All den ohälsa som lämnas obehandlad, den som normaliseras och den som påverkar kvinnors liv på lång sikt, men som det pratas för lite om.
Om femtio procent av alla som fött barn har någon grad av bäckenbottendysfunktion efter förlossningen är det ett systemfel att inte systematiskt följa upp, utreda och behandla.
Omdefiniera frisk mamma, friskt barn
Det är dags att göra upp med det latenta förakt som gör att kvinnor får leva med bäckenbottenbesvär, kanske resten av sina liv. Det är dags att prata om hur vi egentligen definierar ”frisk mamma, friskt barn”, och se till att båda verkligen mår bra.
Referenser
Här kan du läsa mer på samma tema
Önskade förändringar i svensk förlossnings- och kvinnosjukvård
