Är vi gjorda för att bära våra barn?
”Jag undrar hur anpassad människans kropp är att bära sina barn. Den äldre generationen reagerar starkt när jag både bar mitt spädbarn och även nu när han är 16 månader och ibland får sitta på höften. Vi ser hur många arter, exempelvis apor, bär på sina barn utan att få skador för detta. Har du information hur pass anpassad människan är, rent biologiskt, att bära sina barn? Efter att ha burit min son (medvetet på ett bra sätt) så känner jag att kroppen är starkare än innan jag fick barn. Jag har aldrig ont i ryggen som jag hade innan graviditeten. Vore väldigt intressant att höra mer om detta!”
-Läsarfråga
För att förstå det här behöver vi titta närmare på vad forskningen säger om belastning, biomekanik och hur människokroppen anpassar sig.
Är vi biologiskt anpassade att bära barn?
Människan har burit sina barn i alla tider, men inte på samma sätt som andra primater. Apor går framåtlutade och ungarna klänger fast i pälsen, medan människobarn saknar både gripreflexen och muskelstyrkan att hålla i sig på samma sätt. Vi bär därför ett barn i en upprätt kropp med tyngdpunkten högt placerad, vilket ställer helt andra krav på ryggen och bålen. Våra förutsättningar är annorlunda än apornas. I många kulturer har barn alltid burits i slyngor, tygstycken eller korgar som placerar barnet nära kroppen. Det är en vardag där rörelse och variation är självklar. Vår moderna vardag innehåller desto mer stillasittande och detta påverkar hur vi reagerar på belastning.
Belastning och bärande
När vi bär arbetar armar, axlar, bål och höfter tillsammans. Det blir tyngre när barnet hamnar långt ifrån kroppen, lättare när barnet kommer nära vår egen tyngdpunkt. Det här är samma biomekaniska princip som vid andra lyft. Kroppen tolererar återkommande belastning bra när den får variation och återhämtning. Det är främst statiskt och ensidigt bärande eller lyft från väldigt låga höjder som ökar påfrestningen. Det är också här de flesta belastningsbesvär brukar uppstå.
Bärande som styrka
Många föräldrar beskriver att bärande av barn har gjort dem starkare. Det ligger i linje med hur kroppen fungerar. När samma muskelgrupper används ofta bygger kroppen uthållighet lokalt i de områden som belastas. Det finns inga studier som tyder på att bärande i sig skulle vara skadligt när belastningen är rimlig.
Vad säger forskningen om bärredskap?
Nyare studier visar att bärselar och sjalar avlastar ländrygg och axlar genom att hålla barnet nära bärarens tyngdpunkt. Breda axelband och ett stadigt midjebälte fördelar trycket och minskar muskeltrötthet. I praktiken rör sig många också mer med bärredskap än vid famnbärande, vilket i sig ger mer variation och mindre statisk belastning.
Höftbärande och snedbelastning
Att bära på höften är vanligt, särskilt med barn som vill upp och ner många gånger om dagen. Snedbelastning är inte farlig i sig men kan bli tungt när den pågår länge utan att man byter sida eller ändrar position. Höftens, ländryggens och bålens muskler behöver arbeta hårt för att kompensera vikten som hamnar åt ena sidan. Det går bra att bära på höften då och då, så länge det sker med variation och pauser.
Varför reagerar den äldre generationen?
Det handlar ofta om äldre föreställningar kring uppfostran och självständighet. Tidigare betonades att barn inte skulle vänja sig vid att bli burna och att de skulle tränas till att vara mer självständiga. Forskning ger inget stöd för att bärande skulle påverka utvecklingen negativt. Samtidigt var vardagen förr mer rörlig och mindre stillasittande än idag. En kropp som rör sig ofta klarar belastning annorlunda än en kropp som sitter större delen av dagen. Det kan vara en del av förklaringen till att reaktionerna kan skilja sig mellan generationer.
Bärergonomi i praktiken
Bärande är ett vardagsarbete som kroppen oftast klarar bra när belastningen varieras och när man lyssnar på kroppens signaler om trötthet. Ett bärredskap kan göra stor skillnad för både komfort och uthållighet. Bärandet är också en del av det nära samspelet mellan vuxen och barn. Många upplever bärande av bebisar och barn som en oerhörd källa till förnöjsamhet.
Är vi gjorda för att bära våra barn?
När vi bär våra barn arbetar kroppen på ett sätt som är naturligt, men kan vara tungt. Belastningen blir hållbar när vi håller barnet nära kroppen, rör oss, varierar positioner och ger oss själva möjligheten att vila när det behövs. Bärandet är toppen när det får ske inom ramen för kroppens kapacitet och i en vardag som tillåter variation.
Tips! Läs mer här: Fysioterapeutens råd om bebisbärande
Referenser
Assessing Infant Carriage Systems: Ground Reaction Force Implications for Gait of the Caregiver
Physical and Physiological Consequences of Babywearing on the Babywearer: A Systematic Review
