Att börja med omslutande sex igen
I artikeln som publicerades i förrgår fokuserade vi på vikten av att upphöra med omslutande sex när det gör ont. Det väcker förstås följdfrågor. Hur länge ska jag vänta? Hur vet jag när jag är redo igen?
Det finns sällan en tydlig punkt där kroppen plötsligt känns helt redo. Det är också viktigt att inte bli rädd eller orolig inför att uppta omslutande sex igen. För att komma tillbaka kan du behöva en rehabprocess, där kroppen behöver få tid att hitta tillbaka till trygghet, steg för steg.
Kroppen kan fortfarande vara lite överbeskyddande. Den kan börja reagera redan vid tanken på penetration, eller så fort situationen närmar sig. Det här sker ofta snabbt och utan att du aktivt väljer det, och det kan skapa en stark upplevelse av att något är fel eller farligt, trots att du egentligen vill. Det är inte hjälpsamt att kroppen fortsätter tolka situationen som hotfull. När och hur bryter du detta?
Smärta, rädsla och kroppens vaksamhet
När sex har gjort ont upprepade gånger lär sig kroppen att förvänta sig smärta. Den här inlärningen sitter inte bara i tankarna, utan även i nervsystemet. Det kan göra att kroppen reagerar med spänning, ytlig andning eller en känsla av att vilja dra sig undan, även i situationer som egentligen är trygga.
Det här liknar det vi ser vid rörelserädsla i andra delar av kroppen, där rädslan för smärta i sig blir en del av problemet. Kroppen försöker skydda dig, men skyddet kan bli överdrivet.
Målet blir då inte bara att undvika smärta, utan att hjälpa kroppen att gradvis förstå att situationen inte längre är farlig.
När sex får göra ont
Det kan finnas situationer där det är rimligt att något känns. Till exempel när en stel muskel eller ett ärr belastas försiktigt. Skillnaden ligger i hur det upplevs. Om känslan är mild, går att förstå och inte leder till spänning eller ökade besvär efteråt, brukar det vara en nivå som kroppen kan hantera. Om du är osäker är det ofta klokt att välja en lite lägre nivå. Kroppen lär sig snabbare av erfarenheter som känns trygga än av sådant som pressar den för långt.
Det kan också vara hjälpsamt att fundera på vad som faktiskt behöver vara på plats för att det ska vara rimligt att börja prova igen.
Tillräcklig avslappning
För många handlar det om att musklerna i bäckenbotten behöver kunna slappna av och ge efter vid belastning. Om musklerna fortfarande reagerar med att spänna sig och “stänga till” blir penetration ofta smärtsam, oavsett hur försiktig man är.
Ibland handlar det om hur vävnaden svarar på töjning. Det får gärna kännas att det stramar eller tar emot lite, men det ska inte göra ont på ett sätt som får kroppen att dra sig undan eller gå in i skydd. Jag brukar säga att töjningen får kännas ”gott-ont” ungefär som yoga eller stretch får kännas någon annan stans i kroppen.
Om kroppen reagerar med tydlig spänning, smärta eller en efterreaktion är det ofta ett tecken på att det är för tidigt att gå vidare.
Tillräckligt tryggt
Du behöver också ha kommit ur den situation där kroppen förväntar sig smärta. Det innebär att du kan förstå vad som känns och varför, utan att det väcker oro eller en reflexmässig spänning.
Många upplever att det blir lättare när de vet var det kan kännas och vad det beror på. När en känsla är förutsägbar och begriplig minskar ofta kroppens behov av att skydda sig.
Det som känns ska kunna vara ett konstaterande, inte något som triggar ångest eller gör att kroppen “stänger till”.
Tillräckligt lustfyllt
När smärta har varit en del av sexet är det vanligt att lusten påverkas. Det är en naturlig konsekvens av att kroppen försöker skydda sig.
För att börja igen behöver det inte finnas stark lust från början, men det behöver finnas en känsla av att det här är något du vill närma dig. Det ska inte handla om att prestera eller “klara av” penetration.
När oron minskar kan lusten ofta komma tillbaka som en respons, snarare än som en startpunkt.
Tillräckligt glidigt
De praktiska förutsättningarna spelar stor roll. Om det är torrt eller blir mycket friktion ökar risken för smärta, även om allt annat egentligen fungerar.
Det är inte alltid kroppen hinner bli tillräckligt våt, och det är inte ett misslyckande. Glidmedel kan vara ett enkelt sätt att minska friktion och göra situationen mer skonsam.
Det handlar inte om att ersätta lust, utan om att ge kroppen bättre förutsättningar.
Att närma sig igen, steg för steg
Att börja igen handlar sällan om att testa och hoppas på det bästa. Det brukar vara mer hjälpsamt att närma sig det som tidigare gjort ont på ett sätt där du behåller kontrollen.
Många upplever att det fungerar bättre att börja i det som känns tryggt. Det kan vara att vara nära utan beröring, att ta emot beröring utan krav, eller att själv få styra hur kroppen rörs vid. För vissa är det ett stort steg att bara låta en hand vila stilla mot kroppen utan att något mer händer.
Det viktiga är inte att snabbt komma vidare, utan att ge kroppen erfarenheter där den inte behöver gå in i skydd.
Hur vet man om nivån är lagom?
Det är lätt att fastna i frågan om det gör ont eller inte. Ofta blir det mer hjälpsamt att istället fundera på hur kroppen reagerar.
- Kan du andas lugnt medan det pågår?
- Känns det förutsägbart?
- Har du möjlighet att stanna upp eller ändra tempo?
- Och kanske viktigast: hur känns det efteråt, samma dag eller dagen därpå?
Det kan få kännas. Men det ska inte kännas hotfullt, och det ska inte trigga en tydlig spänning eller försämring.
När det blir för mycket
Om smärtan känns skarp eller svår att påverka, om du spänner dig eller om du får mer besvär efteråt, är det ofta ett tecken på att det blev för mycket just då.
Det är inte ett misslyckande, men kroppen visar var gränsen går just nu. Backa lite och testa igen lite senare.
Att hitta ett mellanläge
En del hamnar i att helt undvika det som varit smärtsamt. Andra försöker ta sig igenom det trots att kroppen protesterar. Båda strategierna är förståeliga, men hjälper sällan på sikt.
Det som ofta fungerar bättre är att röra sig i ett mellanläge. Att prova i små steg, känna efter och justera. Ibland går det framåt, ibland behöver man backa lite. Det är en del av processen. Du ska inte pressa kroppen, men du kan hjälpa den framåt i små steg där du behåller kontrollen
Trygghet i samspelet
Hur din partner reagerar påverkar direkt hur din kropp svarar i stunden. Om tempot är för högt, om du inte riktigt kan styra vad som händer, eller om det känns svårt att avbryta, ökar risken att kroppen går in i spänning.
Det behöver finnas utrymme att pausa, ändra riktning eller sluta helt, utan att det blir laddat. För många är just den möjligheten avgörande för att kroppen ska kunna slappna av.
Om du märker att du står ut, håller tillbaka eller försöker anpassa dig mer än du vill, är det ofta ett tecken på att situationen inte är tillräckligt trygg ännu.
Trygghet handlar alltså inte bara om en känsla, utan om vad som faktiskt är möjligt i samspelet mellan er.
Lust behöver inte komma först
Det är vanligt att tänka att lusten måste finnas där innan man börjar. För många fungerar det snarare tvärtom.
När kroppen förknippar sex med smärta minskar lusten. Det är en skyddsreaktion, inte ett tecken på att något är fel.
Först när kroppen upplever att beröring inte gör ont, och att du har kontroll över situationen, brukar lusten börja komma tillbaka. Ofta som en respons på det som känns tryggt, snarare än som en startpunkt.
Det innebär att det kan vara rimligt att börja i något neutralt, utan krav på att det ska kännas lustfyllt direkt, och låta lusten växa fram i takt med att kroppen känner sig mer trygg.
Om du behöver mer stöd
Om det känns svårt att hitta ett mellanläge, eller om kroppen fortsätter reagera med tydlig smärta och spänning trots att du försöker ta det stegvis, kan det vara ett tecken på att du behöver mer stöd.
Det kan handla om att få hjälp att förstå vad smärtan beror på, eller att få vägledning i hur du kan arbeta vidare med kroppen. Många har stor hjälp av att träffa en fysioterapeut eller annan vårdgivare med kunskap om smärta vid sex.
När sex får göra ont
Återgången till omslutande sex är sällan en rak väg. Det går ofta lite fram och tillbaka, och det är en del av processen. Målet är att du inte längre ska pressa dig igenom smärta utan istället steg för steg bygga upp en känsla av trygghet, kontroll och tillit till kroppen.
Vill du ha mer guidning?
Om du känner igen dig i det här och vill ha mer konkret stöd i hur du kan arbeta med kroppen finns min webbkurs Bli fri från överspänning och smärta.
Den riktar sig till dig som har smärta, spänning eller svårt att slappna av i bäckenbotten, och innehåller både kunskap om varför kroppen reagerar som den gör och praktiska övningar för att stegvis hitta tillbaka till mer trygghet och funktion.
Jag skulle vilja tillägga att det också finns som alternativ att aldrig ha omslutande sex igen, om det inte är så att det är något man saknar väldigt mycket för egen del. Det finns många, både kvinnor och män, som gillar annat sex bättre, och då kanske man inte måste slå knut på sig för att få just den här sortens sex att fungera, lika lite som man kanske tänker att man måste ha analsex om man har rumpproblem, eller sex i en speciell ställning som gör ont i benet om man har en skada där. Det finns så starka normer kring att omslutande sex är ”det riktiga sexet”, men man gör klokt i att fråga sig själv om det är normerna, rädslan för vad ens partner ska tycka, eller ens egna önskningar som gör att man strävar efter att kunna ha penetrerande sex.
Mvh en som inte pallar att krångla med att massera ärr och träna bort penetrationssmärta, när jag och partnern ändå har bra sex på annat sätt. Sen kan jag visst också känna mig ledsen ibland över att det blev så här, att jag har en skada som begränsar mig en aning sexuellt, men jag vill inte låta det äta upp mig utan fokuserar på det goa sexet som funkar problemfritt.
Ja, absolut! Jag försökte få med lite av det perspektivet i den inledande artikeln som kom i förrgår, just att omslutande sex inte måste vara målet och att sex inte blir mindre ”riktigt” utan penetration. Men du har helt rätt i att det också behöver sägas tydligt att annat sex inte bara behöver vara något man gör i väntan på att kunna ha omslutande sex igen.
Om man inte själv saknar det och har ett sexliv man trivs med finns det ju faktiskt ingen anledning att hålla på och massera ärr och träna för att få just penetration att fungera. Det är först om man själv vill kunna ha omslutande sex och smärtan står i vägen som det finns ett problem att försöka lösa.
Och jag tycker att det du skriver på slutet är viktigt också. Man kan ju vara ledsen över att kroppen fått en begränsning och samtidigt landa i att man inte vill lägga en massa tid och kraft på att försöka få bort just den.
Tack!