Idag tog vi tåget väster ut och åkte till Öckerö för att hälsa på min släkt. I helgen ska jag på bröllop till en av mina ungdomskompisar och vi passade på att vara här några extradagar så att vi hinner presentera Wilfred för familj och vänner på västkusten.
För Wollmars del har tågresan varit en snackis i flera veckor. “Åka tåget Öckerö?”, har det pratats om varje dag och vi har låtsasåkt buss, båt, spårvagn, tåg, bil, färja, flygplan och helikopter till farmor och siya på Öckerö.
Men idag gällde det alltså. Vi fick en kanonstart på dagen när Wollmar vaknade klockan 06:00 och Mia går in till honom. Fullt beredd på att starta dagen säger hon godmorgon och öppnar dörren. Wollmar kontrar med att han vill ha napen och sova mera. Klockrent för oss. Mia kom tillbaka till vårt rum tomhänt och vi fick alla sova i en timma till (nästan i alla fall, eftersom Wilfred inte var lika trött).
Sedan har Wollmar ätit och mått bättre än han gjort hela den senaste veckan.
Tågresan gick också bra. Förutom att Wollmar bjöd på världens fullaste bajsblöja som fick bytas precis när vi hoppade på tåget så somnade han två minuter efter att vi åkte. Tyvärr så väcktes han av sin hosta och somnade aldrig om. Men han låg i alla fall och vilade i 30 minuter till. Sedan åt vi, läste pixiböcker och så tittade Wollmar lite på tecknat på surfplattan.
Efter bilfärden till Öckerö fick vi besök av en gammal vän, min mormor och min moster som så klart ville se lille Wilfred och till slut somnade Wollmar efter en mycket intensiv dag.
Wilfred har haft en bra dag, men har fått samma förkylning som storebror. Det vi mest är oroliga är att han eventuellt kommer att få feber. Han hade 37,7 sist jag kollade och rekommendationen för barn under 3 månader är att man ska in till barnakuten när de får feber över 38 grader. Vi får se hur det går.
Det är i alla fall härligt att få träffa familjen och få presentera vår lille Wille-skrutt för dem.
Joggingdebut
Idag blir Wilfred 6 veckor gammal och jag fick göra min joggingdebut. Första gången sedan i november (tror jag att det var).
Jag tog mig runt en 5,3 km-runda på 31 minuter, inte helt illa för att både ha varit gravid och kejsarsnittad för 6 veckor sedan. Det kändes ingenting i vare sig mage eller bäckenbotten. Lite jobbigt för konditionen och lite jobbigt för knäna på slutet, men det kändes ändå mest bara bra.
Hurrahurrahurra!
(Läs hur jag förberett mig för joggingdebuten här, här och här).
EDIT 2022: Med vad jag vet om kroppen, graviditeter och återhämtning skulle jag inte rekommendera någon att göra så snabb återgång till löpning som jag gjorde här.
Bobbycar
Igår plockade farmor och siya fram en överraskning åt Wollmar. Vi gick ut en sväng och hämtade ut en svart bobbycar från förrådet. Oj oj oj vad det var spännande.
Spänningen la sig dock ganska fort när Wollmar upptäckte att den inte gick fram av sig själv.
Med lite för långa ben och fel teknik paddlade han sig fram någon centimeter innan han körde på sina skor och bilen stannade.
Men att bli körd var hur kul som helst och mera hade så klart inga gränser. Han behöver dock öva lite på vad det innebär att styra.
Senare på eftermiddagen igår kom Elvira, Filip och Arvin. Vi grillade och sedan “lekte” Wollmar och Arvin. Det är konstig när man ser en ettåring och inser att:
1) Wollmar var sådan för ett år sen
2) Wilfred kommer att bli sån om ett år
Båda sanningarna är lika svåra att tro.
Idag ska jag på bröllop för en barndomskompis medan Mia är hemma med barnen och farmor och siya. De ska på en bröllopsfest också men det är på Öckerö.
Sjuknatt på Öckerö
När vi gick och la oss igår insåg jag snabbt att Wilfreds förkylning blivit snäppet värre. Han kunde inte andas om han låg ner, hostade och rasslade och gjorde andningsuppehåll. Joseph var fortfarande på bröllopet och jag insåg att vi skulle behöva sitta upp med Wilfred hela natten. Farmor satt och kollade på film och kunde ta första passet. När Joseph kom hem vid halv ett byttes vi av, och jag satt med honom fram till halv fyra. Joseph tog då över och hade honom fram till att Wollmar vaknade, då fick han sova lite till och jag räddade i ordning morgonen med båda barnen.
Vi hoppas på bättring under dagen nu!
Wilfred är världens sötaste bebis, förkylningen till trots.
Zombierapport
Wilfred är fortfarande sjuk. Till och från är han så täppt att han inte kan äta. Jag har pumpat och vi har försökt mata med att spruta in mjölk i munnen på honom med en 10ml spruta. Och försöker hålla rent näsgångarna med bröstmjölk och en 1ml spruta. Och suga snor.
Vi har varit uppe halva natten var och hållit honom så att han fått sova i upprätt läge. Själva har vi väl båda slumrat till, men det blir ju ingen kvalitetssömn.
Vi tar tåget hem idag och hoppas att allt ska gå smidigt på resan. Om Wilfred inte blir bättre snart kanske vi får söka vård för honom när vi kommer hem, han måste ju faktiskt äta. Annars är det ju bara att vänta ut det hela. This too will pass. Och om några år får vi kanske sova hela nätter. Och så.
SJ-förseningar och bisysslor
Idag är vi på väg hem till Stockholm. Fast det går inte så bra. Mest för att SJ är sin vana trogen att ha sena tåg.
Vi åkte från Öckerö kl 11:00 för att ta 12:35 tåget från Göteborg. 12:14 gick vi till tåget och upptäckte att den är försenad till 14:05 på grund av en olycka i Hallsberg.
Vi bestämde att få i oss lite mat och fördriva tiden så vi åkte till Ikea i Bäckebol. 400 meter från avfarten blir det stopp i trafiken. Jaha? Polisbilar och ambulanser åker förbi och 13:15 kommer vi äntligen av från E6an. Då det gått lite för lång tid åker vi direkt tillbaka till centralen. Istället för köttbullar blev det hamburgare på BK.
Så var det äntligen dags. Tio minuter till avgång vi rörde oss mot spåret. Först då upptäckte vi att tåget blivit ytterligare försenad till 15:45.
Mina föräldrar drog hem, Mia vaktade väskorna med Wilfred och jag drog till Göteborgs trädgårdsförening med Wollmar. Först då, en timma efter ordinarie avgång får jag sms om att mitt tåg är försenat. No shit SJ!
Visiten i trädgårn var i alla fall hemskt trevlig. På väg tillbaka till stationen tittade vi på spårvagnar och gatumusikanter.
15:50 åkte äntligen vårt tåg si så där 3 timmar och 25 minuter sent.
Sedan dess har vi bara stannat ett par gånger för tekniska problem och en längre stopp utanför stenstorp då det tydligen, i skrivande stund, brinner i Skövde och det är stopp i tågtrafiken.
Om vi nu kommer fram och om Skövde klarar sig är ännu oklart. Men en sak är säker. When it rains, the shit pours!
