Normal magmuskeldelning?

Normal magmuskeldelning?

En av mina mål när det gäller det offentliga samtalet kring magmuskeldelningar är att lugna. INGEN som är orolig eller har besvär får negligeras eller avfärdas, det är inte det jag menar. Det finns individer som har jättestora besvär av magmuskeldelningar som behöver få hjälp, stöd, vägledning och support. Men det finns också en stor grupp individer som har en helt normalt fungerande muskulatur men med en liten magmuskeldelning. Och dessa individer vill jag gärna lugna. För att ha en liten delning är inte nödvändigtvis en defekt!

Det jag vill berätta idag är detta:

Detta är delar av resultatet från studien Normal width of the inter-recti distance in pregnant and postpartum primiparous women

En studie visar aldrig hela sanningen

När det gäller magmuskeldelningar finns det fortfarande så få studier, så det är ingen massivt vetenskapligt stöd för dessa siffor. Men de är de första i sitt slag! Tills något annat tillkommer som stödjer eller ifrågasätter detta kan vi använda det som riktvärden. Studien gjordes på 84 förstagångsgravida. Mätningar gjordes vid fyra olika tillfällen både under och efter graviditet. Normalvärdena är hämtade från datans fördelning och är alltså statistiska mått. De anger inte grad av upplevda besvär eller så.

Vad betyder då detta?

Hos de allra flesta sker en breddökning av mellanrummet mellan muskelbukarna i raka magmuskeln. En majoritet har också kvar vissa förändringar 6 månader efter graviditeten. Det behöver inte betyda att något är onormalt eller defekt. Det kan vara en förändring av arten ”sånt som blir annorlunda när en fått barn”.

Vilken träning hjälper?

Nästa fråga i ordningen blir då: Men vad gör jag åt det här? Svaret är nog inte det förväntade. Det skrivs vitt och brett i medier och på nätet angående olika sorters träningsmetoder för att påverka magmuskeldelningen till det bättre. Trots detta är det forskningsbaserade svaret: Det finns ingen vetenskapligt baserad träningsform som kommer göra någon större skillnad.

Det finns i nuläget inte ens en handfull studier som omfattar just detta:

• Physiotherapy for Reduction of Diastasis of the Recti Abdominis Muscles in the Postpartum Period är en studie på portugisiska från 1999 som visar goda resultat av sepcifik och anpassad magmuskelträning.  Grejen med denna studie är att man bara testade två individuella träningstillfällen 6 och 18 timmar efter förlossningen. Ingen uppföljning gjordes ytterligare senare än detta. Detta om jag förstår min google translate-översättning rätt.
• The Effects of a 6 Week Core Stability Exercise Program Compared to a Traditional Abdominal Strengthening Program on Diastasis Recti Abdominis Closure, Pain, Oswestry Disability Index (ODI) and Pelvic Floor Disability Index Scores (PFDI)  Resultatet av denna studie visade att varken ett  styrekträningsprogram, ett traditionell postpartumprogram eller ett bålstabilitetsträningsprogram gav några specifikt bra resultat. Det var dock en liten studie.
• Neuromuscular Electrical Stimulation and Strength Recovery of Postnatal Diastasis Recti Abdominis Muscles. Denna studie visade att både träning och elektrisk muskelstimulering gav effekt på delningen. Dock fanns det i denna studie ingen kontrollgrupp som inte fått behandling alls.

Det alla dessa studier har gemensamt är att de har metodologiska och kvalitetsmässiga brister. De använder så pass olika definitioner och mätvärden att de heller inte riktigt går att jämföra med varandra. Fortsatt är slutsatsen: vi vet inte. 

Men så kom en ny studie!

Studien Effect of a Postpartum Training Program on Prevalence of Diastasis Recti Abdominis in Postpartum Primiparous Women: A Randomized Controlled Trial har dock grävt lite djupare i de råd som i modern tid ofta ges till kvinnor efter graviditet. I denna studie randomiserades förstagångsgravida 175 kvinnor till en träningsgrupp eller en kontrollgrupp. Man mätte förekomsten och bredden av eventuella magmuskeldelningar. Behandlingen höll på i fyra månader och startade 6 veckor efter att barnet fötts. Det hölls träningspass med instruktör en gång i veckan. Fokus låg på bäckenbotten och bålmuskler, aktiveringsövningar och successivt stegrade muskelövningar. Kontrollgruppen fick ingen behandling alls.

Vad blev resultatet?

I de båda grupperna hade 55,2% respektive 54,5% en magmuskeldelning 6 veckor efter graviditeten. Efter 6 månader och efter ett år kunde man inte få någon skillnad på de båda grupperna. Slutsatsen blev att ett veckovist och väglett träningsprogram för bål- och bäckenbottenmusklerna tillsammans med daglig hemträning inte påverkar förekomsten av magmuskeldelning 6 och 12 månader efter förlossning. Båda grupperna fick med tiden en minskning av delningar.

Nu blev jag ändå inte lugnad!

Det kan vara frustrerande att inte få en enkel väg för att komma i ordning med ett upplevt program. Jag tänker dock att träning ändå är bra för väldigt många andra saker. Upplevelsen av stabilitet och styrka i bålen brukar definitivt bli bättre med träning! Men det kan också vara så att en del kommer ha en kvar en mindre men välfungerande delning. Och det får också vara helt okej! De som inte känner sig okej behöver få hjälp och stöd. Det är inte det jag menar med det här inlägget. Hoppas det framgår.

Magmuskeldelning