Långvarig bäckensmärta

Läsarfråga om långvarig bäckensmärta. Det var inte länge sedan jag skrev om bäckensmärta som satt kvar efter graviditeten, och här kom ytterligare en fråga på samma ämne.

Fråga:

Jag har suttit i rullstol sedan jag var i vecka 25. Vår dotter är född, men jag sitter fortfarande fast i stolen. Smärtorna går inte att beskriva, både när jag sitter men även när jag ligger ner. Jag behöver fortfarande hjälp med att vända mig i sängen och ta mig i och ur den. Hur i allsindar ska jag handskas med smärtan som tycks bli värre för varje dag sin går? Hur står man ut?

Läsarfråga

Svar:

Först av allt grattis till dottern! Och: stackars dig! Jag kan tänka mig att du haft helt andra förväntningar på den här tiden i livet.

Mina första funderingar

Har du blivit medicinsk undersökt? Hos fysioterapeut? Av läkare? Har du fått tillräckliga svar? Går man och oroar sig för att besvären är tecken på någon ännu okänd åkomma kan det vara mycket svårt att uppleva symtomlindring. Ibland kan man behöva en extra sväng i undersökningsväg bara för att sedan kunna vila i faktumet att det inte är någon underliggande fara som ligger och lurar. Nu menar jag inte att du ska direkt iväg och kräva den mest avancerade undersökning du kan tänka dig, men mer så här: Är du trygg med den undersökning, de svar och de förklaringsmodeller du fått? Om inte rekommenderar jag dig att söka dig till en annan fysioterapeut, en annan läkare.

Få adekvat hjälp

Får du hjälp där du behöver det? Om du inte kan komma till fysioterapeut ska fysioterapeuten kunna komma till dig. Om du har möjlighet är det oftast bättre att komma iväg till en rehabmottagning, men om alternativet inte är någon hjälp alls så ska du be om hembesök.

Behöver du också samtalskontakt?

Jag tror ABSOLUT INTE att smärtan sitter i huvudet, missförstå mig inte. Men av någon anledning verkar den smärtan ju ha gått utöver det vanliga och det verkar ju inte gå över i en handvändning. Jag skulle, parallellt med allt annat, söka en samtalskontakt. Kanske helst en KBT-terapeut, bara för att lära dig att kognitivt hantera smärtan så länge den nu kommer finnas kvar.

Rehabprocessen

Vad gäller rehabiliteringen är det ofta viktigt att bryta upp den i små, små delar. Personligen skulle jag satt mig med papper och penna och skrivit upp olika delmål. Kanske är första målet att vända i sängen. Sedan att gå till toaletten, nästa att kunna byta blöja själv på barnet, etc etc. Gör sedan en tidsuppskattning för varje mål. När vill du kunna göra detta (tänk stort, men ändå realistiskt…). Okej, om vi börjar med att vända i sängen. Vad behöver du klara då? Lyfta rumpan, vrida dig. Kan du göra rumplyft? Hur många klarar du innan det gör för ont? Hur ont gör det på en skala mellan 0-10? Om du tänker att allt mellan 0-5 är okej smärta? 0ch så börjar du beta av grej efter grej.

Alla rörelser har delmoment

Tänk efter vilka olika fysiska moment du behöver klara för varje aktivitet, dela upp dem i smådelar och träna var sak för sig. Du kommer upptäcka att en del moment gör ont och andra inte, försök då att se hur du kan utnyttja de rörelser/aktiviteter som fungerar bättre i större utsträckning.

Tänk som en idrottare

Idrottare sätter mål, rimliga men höga. Det du tränar bör inte innebära att din smärta förvärras totalt sett. Du får träna mycket, men ”mycket” i dagsläget är kanske på en nivå som kan anses som löjligt låg med dina vanliga mått mätt. Du ska inte göra våld på dig själv. Och gränsen är kanske i nuläget så låg att du knappt ens ser det som träning. Men om du inte kommer förbi det där nästan tramsigt lätta, så är det svårt att komma längre.

Låter det hårt?

Jag hoppas att du kan få en god behandlingsallians med en fysioterapeut för att bena ut vilka mål du kan ha och hur du ska träna för att uppnå dessa. En bra arbetsterapeut kan också komma med god input gällande vilka hjälpmedel som kan hjälpa dig på traven. Det ska inte vara omöjligt att komma tillbaks till ett bra, aktivt liv. Nöj dig inte med mindre än det. Kräv det av vården, men också av dig själv.

Jag vet inte alls om det här var de svaren du önskade. Men jag önskar dig all lycka, både vad gäller rehabilitering och återhämtning och med livet med bebisen.

Hör gärna av dig igen!

Läs mer om bäckensmärta efter graviditet här:Bäckensmärta efter förlossningen; en serie

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.