Estetik och funktion

Estetik och funktion. Rubriken låter kanske som att jag ska skriva någon slags recension om en designprodukt. Men jag tänkte fundera högt tillsammans med er om det här med postpreggokroppar och vår bild av dessa.

Jag minns att jag skrev detta inlägg på samma tema . Det gällde mina funderingar kring kroppen och hur jag skulle förhålla mig till den här på bloggen inför postpreggotiden efter min senaste graviditet. I perioder är ju den här bloggen väldigt mycket mer personlig, och under graviditeterna har jag skrivit många fler klassiska blogginlägg som handlat om mig själv. Min slutsats blev nog ändå att jag så småningom slutade att skriva om mig själv. Under en graviditet tycker jag att det ofta blir självklart – ”det där är hennes graviditet, och alla graviditeter är olika”. Men efter graviditeter ställs vi alla inför samma måttstock, och jag vill varken hamna att bli ett ideal eller jämföras med ett ideal.

Särskilja estetik och funktion?

Jag funderar ganska ofta på detta, hur vi ska (eller om vi ska) särskilja på estetik och funktion. Jag skrev om ämnet också här, i ett inlägg om kirurgi vid magmuskeldelning. Vi kan inte särskilja estetik och funktion när det kommer till hälsa alltid. Vi borde kunna det, men det är omöjligt. Om utseendet av min mage får mig att må dåligt, mår jag mindre dåligt över det än över bristande fysisk funktion? Vilket dåligt mående är ”rumsrent” att ha och söka hjälp för? Förstå mig rätt, jag tänker inte att lösningen är att vi alla ska embrace:a våra kroppsnojor och ba ”åh låt oss få fri tillgång till tillfixande kirurgi”. Läs inlägget jag länkar till så förstår du mer om hur jag tänker.

Den där instagram-kroppen finns inte

Alltså, jag är såklart inte helt blind. Jag vet att det finns skitsnygga människor. Men generellt är väl få riktigt så snygga som de framställer sig på instagram? Jag får ofta ha samtal med mina patienter om detta. Inte för att de inte själva kan tänka, men för att vi alla behöver påminna oss och stöta och blöta allt detta. Den där uppfattningen om hur magar/kroppar ser ut på instagram, den stämmer inte överens med verkligheten. Jag tycker att det är så orimligt över att vi blir så inpräntade av osanna/osunda idel att vi på riktigt upplever det som problematiskt att magen är plufsigare på kvällen än på morgonen. Och att så många av oss tycker att det är problematiskt att magen ser hängig ut efter ett gäng graviditeter.

Vad är ett problem och vad är normalt?

Jag vill aldrig någonsin bli en sådan som förminskar människors upplevda problem. Jag hoppas att ni vet det om mig vid det här laget. Men jag tror också att vi har snurrat in oss så i skeva uppfattningar om vad kroppen ska klara och hur den ska bete sig att vi också uppfattar saker som problem, fast de bara är förväntade följder av graviditeter. Jag menar inte riktiga problem och funktionsnedsättningar nu. Nu menar jag kanske bara estetik. Om det nu går att särskilja? Nu har jag snurrat in mig i tankarna och hittar knappt ut.

Hjälp mig tänka!

Ge mig dina tankar i kommentarsfältet!

Comments (4)

Jag tänker att man absolut kan må precis lika dåligt av ”bristande estetik” som av bristande funktion. Vilket betyder att det i det enskilda fallet alltså skulle vara logiskt att behandla det man kan för ett bättre mående. Men eftersom varje sådan åtgärd leder till att ytterligare försnäva bilden av vad som är ett normalt och okej utseende blir det ju, precis som du skriver, kontraproduktivt om man ser till hela bilden. Så himla svårt när man måste förändra strukturer på bekostnad av individer.
Jag har för övrigt reflekterat över precis samma sak när det gäller tandställning hos barn med sneda tänder (utan påverkan på bett såklart).

Jag tycker att mina problem jag har och har haft kring mina snitt just förminskas till att det är estetiskt fult och då inte legitimt att klaga pp. Att jag säger att jag faktiskt har ont av det räcker inte. Avslutade besöket hos plastikkirurgin med att läkaren sa till mig att det var vackert för att det är ett kärleksärr. Men det är fult och det fula är funktionen. Att de konstaterade att det vuxit fast i underliggande vävnad och att jag har ont av det men inte i den grad att det läggs resurser på mig utan det räknas då bara som att jag vill få en estetiskt finare mage och hänvisas till privat instans. Som jag ju aldrig kommer ha råd med. En av läkarna sa också att det ju inte var så farligt eftersom jag ju var smal då blev inte gropen i magen fullt lika synlig. Men om jag går upp i vikt då så kommer det bli mer problematiskt eftersom huden inte kan följa med i en ev viktuppgång.

Här kommer ett långt resonemang om bröstoperationer, som när jag läser tänker ligger väldigt nära. Eftersom bröst är så sexualiserade blir det nästan tydligare med bröst än andra delar av kvinnokroppen, men jag tänker att det går att översätta ganska lätt.

Jag har alltid tänkt att jag inte vill ändra på den kropp jag fått, jag får göra det bästa av det jag har. Men så kom insikten att det handlar faktiskt inte bara om mig, det handlar om hur jag blir sedd av andra (the male gaze, patriarkatet). Jag har väldigt stora bröst. Jag har inte direkt ont av dem, troligen är inte brösten ensamt orsak till mina spända och framåtvridna axlar, men nog har de bidragit. Jag vill inte ”brösta upp” mig, räta på ryggen för då kommer brösten först in i rummet och sen kommer jag. Det kommenteras. Jag blir sexualiserad. Eller så har jag kärringbröst. Folk blir förvånade när jag är smart. Jag har svårt att köpa kläder som sitter bra, för att inte tala om Bh! Jag skäms för att springa för att brösten skumpar. Allt detta hade jag kanske inte brytt mig om, om inte normerna såg ut som de gör. Samma sak är det för kvinnorna utan bröst, fast omvända frågor. Om att känna sig okvinnlig. Jag hamnar till slut i frågan: Vad är det att vara kvinna då?

Funktionen på mina bröst är det inget fel på, jag har ammat två barn. De har uppfyllt sin biologiska funktion. Men resten – är att ha bröst en del av att ha en kvinnokropp? Är det en funktion? Funktion Normuppfyllelse? Lagom stora bröst skulle göra att jag passar in mer, sticker ut mindre. Är det bara estetik?

Jag tänker såhär att man ska skilja på funktion och estetik. Jag tycker dock att dessa två blandas ihop ofta från vårdens sida (det jag har upplevt ifrån är vaginala skador). Jag vill inte veta om allt SER ut som det ska utan jag vill att kroppen ska fungera som den ska vilket för mig inbegriper funktionen med kroppsdelen, ex vaginal tyngdkänsla, smärta och ev obehag. Om vården inte skulle blanda ihop funktion och estetik anser jag att man skulle komma längre i diskussionerna.

Sen anser jag att det finns fall där man borde få rätt till vård pga estetik, men detta borde gälla särskilda fall. (och pratas om i en diskussion som rör just estetik från patientens sida).

Jag tycker inte det är fel att vilja operera sig pga att man känner sig obekväm i sin kropp, men om man skulle få en ”enkel” väg ut att åtgärda sådana fall tror jag att färre kommer anstränga sig för att landa i sin nya kropp och uppskatta den.
Att ha stora bröst som är en belastning för ryggen anser jag vara funktion (smärta). Jag själv har I princip obefintliga bröst men har lärt mig att tycka om min kropp som den är, dock kan jag använda bh med sjukt mkt fyllning för att kläder ska se snyggare ut.

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.