Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Andning under förlossning – bäckenbotten

Andning under förlossning – bäckenbotten

basketball hoop in basketball court

Andning under förlossning – bäckenbotten

I det senaste inlägget dök vi ner i andning och avslappning under förlossning mycket utifrån smärta, oro, stress och upplevelse. Idag ska vi istället djupdyka ner i ämnet andning under förlossning i relation till bäckenbotten och skador på bäckenbotten.

Krystfasen och bäckenbotten

Hur krystfasen ser ut och blir kan påverka risken för skador på bäckenbotten hos den födande. Det finns, förenklat, två sätt att hantera krystarbetet.

Det ena sättet innebär att man använder sig av en så kallad ”valsalva-manöver”. Metoden är bedämnd efter sin upphovman och används inom en rad olika aspekter – allt från att tryckutjämna i öronen till att snabbt höja blodtrycket. Inom förlossningssammanhang handlar det om att skapa ett maximalt högt buktryck för att krysta mer effektivt. En valsalva-manöver går ut på att du stänger munnen och näsan och ändå försöker blåsa ut luft. Det är ganska exakt det du har lärt dig att göra för att motverka trycket i öronen när du flyger. Att upprepat och regelbundet i livet utföra valsalva-manövern kan innebära en skadlig tryckökning för bäckenbotten. Det andra sättet är att ha ett öppna luftvägar och därför andas ut när krystimpulsen kommer, och det är vetenskapligt bevisat mycket mer skonsamt för bäckenbotten.

Valsalva och risker för bäckenbotten

Valsalva-manövern är sammanknippad med en sänkning och avslappning av bäckenbottenmusklerna (levator ani). Om du kan utföra en valsalva och resultatet blir en god avslappning och sänkning i bäckenbotten kanske manövern är fördelaktig under vissa delar av förlossningen. Man har dock sett att hos viss individer kommer denna manöver istället vara kopplad med en ökad anspänning i bäckenbotten. Det finns en teori hos flera av dem som jobbar mycket med förlossningsskador, att just stora skador på levator ani ofta uppstår hos vältränade kvinnor.

Eftersom valsalva-manövern ofta är en del av den butrycksökning som utförs vid väldigt tung träning, tänker jag att just vältränade kvinnor kan ha ett inlärt mönster att istället spänna (knipa med) bäckenbotten vid valsalva-manövern. Det är ju för all del en bra sak att klara under ett tungt lyft. Men om det uppstå en extra spänning i bäckenbotten om kvinnan utför en valsalva vid krystning tänker jag att det teoretiskt kan finnas en förklaring där till varför vältränade kvinnor kanske oftare får levatorskador.

Man har i en studie sett att en fjärdedel av förstföderskor hade en sådan ökad spänning i bäckenbotten under valsalva. Anspänningen i bäckenbotten som skedde vid krystning var förknippad med en längre krystfas. Det fanns dock här ingen spänningskillnad i vila mellan dem som fick en medspänning i bäckenbotten under valsalva och dem som inte fick det.

Bäckenbotten ska töjas

Under förlossningen ska bäckenbotten töjas och sträckas ut över 300 %, och det mest skonsamma sättet är att förloppet är långsamt utan att bli ineffektivt. Framförallt är det bebisens huvud som ska passera i långsam takt. Det är viktigt att bromsa framfödandet så att bäckenbotten och främst mellangården hinner med att töjas. Därför bör barnmorskan hålla emot med sina händer och styra bebisens huvud en aning. Och du som födande gör bäst i att inte hålla andan och krysta ”för kung och fosterland” utan istället andas regelbundet och på så sätt hjälpa till att jämna ut trycket. Att andas ut långsamt medan du krystar kan vara mest effektivt för att skydda bäckenbotten.

Bäckenbottenavslappning

Bäckenbottenavslappning ger en större diameter i bebisens ”utgångshål” och kan minska längden på krystfasen. En lång krystfas (över 60 minuter) ökar risken för skador på bäckenbotten. Det finns motstridig vetenskaplig kunskap om vikten av att träna avslappning under graviditeten och effekten på förlossningen. Jag tänker att det för de kanske 75 % som inte har några problem att slappna av i bäckenbotten generellt och inte heller under krystning kanske inte måste lägga någon vikt på just bäckenbottenavslappning inför förlossningen. Men för 25 % kommer det kanske vara väldigt viktigt. Kanske är väldigt vältränade personer överrepresenterade i denna grupp. Jag tror också att det finns andra kvinnor som har spänningsmönster i bäckenbotten som kan behöva avslappningsträna.

Andning under förlossning – bäckenbotten

Kolla på klippet i den här videon på instagram. När du andas in djupt kommer det ske en medrörelse hela vägen ner i bäckenbotten. Därför är andning den lättaste vägen att nå till din bäckenbotten, att nå en sänkning och en avslappning.  

Vidare läsning på bakingbabies

Överspänd bäckenbotten och förlossningar

Hur viktig är bäckenbottenstyrkan för förlossningen?

Referenser:

REKLAM/TIPS

Kursen “Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser

6 kommentarer till “Andning under förlossning – bäckenbotten”

    1. Jätteintressant! Jag har uppfattat det som att det är våtvarma handdukar som det hittills funnits bäst och mest evidens för av handgreppen. Men med det här så skulle jag gissa att det kanske kommer landa i att det är mer pacing och oforcerad krystning som kommer pekas ut som framgångsfaktorer så småningom? Eller vad tror du?

  1. Hej,
    Jag har några funderingar delvis på detta tema.

    Min första förlossning 2017 gick sådär – ingen bra dialog – fem olika barnmorskor, dåligt tryck i krystandet men en mycket snabb förlossning – från inget och spontan vattenvgång till bebis tog 3,5h. Efteråt var jag förstörd, kändes som att något var både fel och av. Minns att jag beskrev det som att gå runt med en kettlebell mellan benen, känselbortfall (”invändigt”), urinläckage men också panik över att hitta toa, inget knip alls men sökte sjukgymnast, fick också senare besked av läkare om inget fel men förslag på en tvt. Vet inte om jag trodde på beskedet…

    Andra förlossningen var lite snabbare men helt fantastisk i jämförelse. Fick tipset att andas som när jag simmar – fick mig att fatta precis. Nu fyra månader efteråt är jag igång med löpning. Har ingen och har inte haft någon tyngdkänsla, inget urinläckage etc. Det enda som kvarstår är känselbortfallet. Känner mig som på moln!

    Hur är det möjligt? Var jag överspänd i bäckenbotten tidigare? Blev det någon form av ”överbelastning” under graviditen/förlossningen när jag andades helt fel? Kan ”rätt” andning ha påverkat måendet efteråt? Kommer problemen som jag tidigare dragits med komma tillbaka eller har det gått tillräckligt lång tid för att kunna dra någon slutsats? Supernyfiken på om du har tid att resonera kring förbättringen.

  2. Försöker förstå mig på kroppen. Intressant med detta invanda mönster. Jag tränade mkt (crossfit, styrkelyft m. m) och tungt många år innan förlossningen. Nyligen opererad djupa och ytliga muskler i perinealkroppen (lite tunnare levator på ena sidan, ingen avulsion).

    Försökte nyss förstå (igen) ett gynbesök jag var på för ett par år sedan. Där bad man mig krysta för att bedöma vad som hände med levatorerna då… Jag fattar nu att jag nog inte slappnar av i dem när jag krystar utan när det blev ett tryck ovanifrån så spänner jag och det blir inte den rörelse i dem som det borde.

    Kan detta påverka tarmtömning också? Jag upplever att jag liksom inte kan krysta ut bajs (vet att man inte ska och skulle sällan behöva, men förmågan kan ju va bra att ha). Att om jag krystar blir det bara ännu mer fel vinkel?

    Är detta mönster lönt att träna om eller är der bra som skydd framåt om jag hamnar i nån för tung situation? Tänker vid kommande träning. Inga fler ungar ska klämmas ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *