Ska man inte laga rectovaginala fascian?

Ska man inte laga rectovaginala fascian? Jag har tidigare skrivit ett inlägg om den rectovaginala fascian och flera inlägg om rectocele här på bloggen. Här hittar du några av dem:

Skada på rectovaginala fascian

Är rectocele en förlossningsskada

I samband med detta fick jag kritik för att det upplevdes som att jag säger att skador på rectovaginala fascian inte bör lagas. Det här är ett oerhört komplicerat anatomiskt ämne, och jag inser att jag behöver ta detta ytterligare ett varv. Jag tror att skillnaden ligger i hur vi tolkar begreppet ”defekt”. För naturligtvis håller jag med om att en skada som uppstår vid en vaginal förlossning bör hittas och repareras i samband med förlossningen.

En defekt är ett begrepp som kan bli något av en ”slasktratt” i medicinska sammanhang. En ”defekt” innebär att något inte är optimalt, något saknas i form och eller funktion. En imperfektion, om man så säger. En defekt kan alltså vara en skada, men det kan också vara ”bara” en uttöjning av bakre slidväggen. En  defekt jämfört med hur vävnaderna ser ut i optimala fall.

Rectocele till följd av missade skador

Vid en vaginal bristning som engagerar hela slidans bakvägg kan man ofta hitta skador både i mellangårdens muskler, de djupa musklerna som hör till levator ani och den rectovaginala fascian. Finns det en bristning och en skada ska den lagas. Om den inte lagas leder det ofta till en utveckling av rectocele och svårigheter att tömma tarmen.

Kalla inte utsträckning för skada

Slidans alla väggar och vävnader är utsträckta efter en vaginal förlossning. Alltså helt enormt uttöjda. Det finns inga andra vävnader i kroppen som kan sträckas ut så mycket. Kort efter en vaginal förlossning brukar musklerna heller inte kännas som muskler, utan mer som en slags konsistens. Stödjevävnaderna lika så. Det är OTROLIGT många som har en utsträckning av den rectovaginala fascian efter en förlossning. Dess funktion och form kommer då vara avvikande, en slags defekt. Defekt jämfört med hur vävnaderna såg ut innan graviditet och förlossning.  

Och det är här jag menar att man inte in bör gå och skära bort överflödig vävnad och tighta till några slidväggar, innan man vet hur saker och ting återhämtar sig. För de allra flesta återhämtar sig faktiskt utan att ha några symtom. För vissa kommer utsträckningen vara kvar, även när alla muskler och all stödjevävnad faktiskt är intakt. Orsaken till att utsträckningen kan vara kvar kan förstås vara missade skador, och då behöver dessa åtgärdas tillsammans med rectocele. Men det finns faktiskt rectocele, även i frånvaro av skador. Då kommer man kanske ändå hamna i att operera rectocelen och ”defekten” som finns. Utan att det faktiskt föreligger en skada.

Kalla inte skador för utsträckning

Här har jag då förstått att argumentationen tillbaks till mig blir att vi ännu vet för lite, att alla dessa som vi påstår att har ”bara utsträckningsdefekter” nog kanske egentligen har skador? Och alla gånger finns det sådana. Att individer går omkring med skador och funktionsnedsättningar efter förlossning i många år är mer regel än undantag fortfarande. I mitt arbete remitterar jag minst en person vidare till bedömning av gynkirurg varje dag, eftersom det vid undersökning finns tydliga misstankar om missade eller defektläkta skador. Men, jag träffar också regelbundet personer som har rectocele utan att ha några andra skador. Och som blivit väl undersökta av kompetenta läkare, det är inte bara jag som hittar på.

Förekomsten rectocele

Förekomsten av rectocele är i olika studier 20-80% i en generell befolkning. Storleken på rectocelen korrelerar heller inte med funktionsnedsättningen i alla fall. Jag skriver inte det här för att förminska den som har stora besvär av sin rectocele. Mitt önskemål är att alla som behöver ska få hjälp, naturligtvis! Besvärsgivande rectocele drabbar främst kvinnor som fött barn vaginalt, och hör ihop med förlossningsskador. De kanske däremot inte ger symtom förrän ålder, muskelmasseförlust och hormonbalansen efter klimakteriet gör att det börjar märkas.

Har typ alla en rectocele?

Samtidigt börjar det komma allt mer forskning som pekar på att rectocele också kan vara en del av att människokroppen liksom inte är ofelbar. I en studie på friska, unga oförlösta kvinnor utan symtom kunde man se att 17 av 21 kvinnor hade små eller medelstora rectocele. I en annan studie kunde man se att 12 % av unga ogravida friska kvinnor hade rectocele. Att det skiljer sig så tror jag handlar om hur undersökningsgrupperna ser ut. I den studien där 17 av 21 hade rectocele var förekomsten av både övervikt och förstoppning generellt hög, två saker som också är kända riskfaktorer för rectocele.

Don för person

När jag säger det här vet jag att jag igen kommer bli anklagad för att normalisera ett sjukdomstillstånd. Det är inte det jag menar! Jag menar inte heller att vaginala förlossningar inte är den största riskfaktorn! Folk som har besvär ska få hjälp. Jag tror att de flesta av er vet att jag ägnar typ hela min vakna tid åt att kämpa för att vården för kvinnor med besvär ska bli bättre. Men det jag menar är att en skada är en skada, en defekt är inte alltid nödvändigtvis en skada och alla som har en anatomisk rectocele ska inte opereras. En operation kommer innebära risker, ovanliga kanske, men ändå. Har man inga besvär bör man heller inte skapa besvär.

Referenser/ Vidare läsning

Previous

Next

One Comment

  • Antar att det är mina kommentarer som du syftar till? I inlägget ”Är rectocele en förlossningskada” så skriver du att det är av resonerande art, samt att du vill ha en diskussion. Att diskutera definitioner och retoriken inom förlossningsvården, som varit så eftersatt p.g.a att patienterna är kvinnor, är något som jag anser vara av största vikt. Därför tycker jag verkligen att det är tråkigt att du känner dig anklagad och att tror att mina kommentarer på något sätt skulle ifrågasätta dina intentioner. Jag hade hoppats på en givande diskussion som rör den rådande diskursen. Enligt mig finns det en tydlig diskurs, framförallt gällande framfall, som bygger på misogyna antaganden.

    Jag har absolut inte implicerat, och tror självklart inte, att du anser att man ska strunta i att laga förlossningsskador. Inte heller skador på den rectovaginala fascian. Vad gäller den anatomiska beskrivningen i ditt inlägg så har det, för mig iaf, inte funnits några tidigare frågetecken. Tycker även att dina tidigare inlägg varit tydliga gällande hur muskler och vävnader blir uttänjda. Från min sida har det heller inte funnits några frågetecken vad man kan och inte kan/bör åtgärda vid själva förlossningen.

    Angående ”argumentationen tillbaks till mig blir att vi ännu vet för lite” så handlar det om hur man bör tolka den forskning och statistik som idag finns tillgänglig. Många studier är utförda med tvivelaktiga metoder och gravt bristfällig statistik. Då finns det en allvarlig risk att personliga tolkningar och normer får spela in. Du ger själv ett tydligt exempel på detta när du skriver ” jag träffar också regelbundet personer som har rectocele utan att ha några andra skador. Och som blivit väl undersökta av kompetenta läkare, det är inte bara jag som hittar på.” Personliga erfarenheter är inte forskning, det är totalt irrelevant. Vården bör aldrig argumentera på detta sättet. Kvinnor förtjänar evidensbaserad vård. Tycker inte att du i din profession bör ägna dig åt sådana spekulationer offentligt. Dock ifrågasätter jag inte heller att skador på fascian förekommer utan att det samtidigt finns muskelskador. Däremot anser jag att det är viktigt att vi även definierar detta som förlossningsskador för att man ska forska mer på att b.l.a undvika förekomsten av skador på fascian.

    Jag har aldrig anklagat dig för att normalisera ett sjukdomstillstånd. Förstår faktiskt inte varför du igen skriver detta när jag vid ett flertal tillfällen försökt förklara vad jag finner problematiskt. Det är verkligen jättetråkigt att du fortsätter att utgå ifrån att jag inte har några tänkvärda synpunkter att komma med. En diskussion blir ju intressantare om man har olika perspektiv och infallsvinklar. En sådan diskussion blir också en bättre grund för att skapa förändring. Något jag vet att du ägnar typ hela din vakna tid åt att kämpa för.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.