Kan du skriva om att må bra psykiskt genom kroppens förändringar under graviditet?
Följarfråga
Må bra trots kroppens förändringar under graviditet
Jag vet inte exakt bakgrunden till det här inläggsönskemålet som kom in, men jag föreställer mig att det handlar om både fysiska besvär och kroppsbild? Jag kommer resonera och tänka, men det här blir inte ett av mina vetenskapsbaserade inlägg, okej?
Graviditeter kan vara hemska
Utgångsläget när jag träffar gravida patienter är att jag tar för givet att de någonstans är glada över graviditeten och ser fram emot vad som ska komma. Jag menar inte ”tar för givet” som att alla alltid MÅSTE vara glada heller, men kan ju ha alla möjliga sorters oro och tankar under en graviditet som är helt normala. Utan det jag menar är att ingen någonsin behöver be om ursäkt för att de ”gnäller” över graviditeten, tyngden, otympligheten eller smärtan. Hos mig är det helt okej att bara uttrycka det jobbiga. Jag som vårdgivare tål det, och det kan vara skönt att få ha någon att bara ösa ur sig allt på. Så kan man kanske vara lite gladare sen. Så, ett av mina första råd för att kunna acceptera det jobbiga med graviditeter är: Klaga! Sörj förlorad rörlighet eller förlusten av smärtfrihet. Känn alla känslor.
Träna det du kan
Smärtor och besvär eller bara graviditeten i sig kan göra att du inte längre kan träna det du brukar. Det kan vara oerhört jobbigt för vissa. Ofta brukar jag försöka hitta alternativa sätt att få pulshöjning eller alternativa sätt att träna styrka, så att man får liknande endorfinpåslag som vanligt. Vissa med bäckensmärta under graviditet kan inte träna rumpa eller ben alls. Då kan det vara viktigt att ändå träna överkropp eller armar, bara för att ge kroppen ett utrymme att kännas ”stark och kompetent”.
Att skala ner är inte ett misslyckande
Att träna mindre, att bli sjukskriven och att inte orka göra allt hemma är inte ett misslyckande. Det är ett lyckat sätt att hantera sin vardag när kroppen säger ifrån. Det är ofta tuffa beslut som många inte tar lättvindigt. Ha inte skuld över det. Var stolt över att du lyssnar på kroppen och tar hand om dig själv.
Kom ihåg att viktuppgång är normalt
En del oroar sig väldigt över viktuppgången under graviditet. Även om man logiskt förstår att kroppen måste öka i både omfång och vikt så kan det vara en jobbig process. Här har jag inga bra råd, mer än att göra vad du kan för att äta bra och i rimliga mängder och ge kroppen cred för vad den gör. Under min senaste graviditet (den där supervarma sommaren 2018) gick jag upp 10 kg mellan två barnmorskebesök. Jag var som en enda stor vätskefylld Michelingubbe. Jag kan på inget sätt påstå att det var kul, varken för kroppen eller för kroppsbilden. Men, vet ni vad? Det måste vara okej.
Sträckmärken på magen och brösten
Alla drabbas ju inte av dem, och de är ju inte kul. Varje gång jag tittar ner på min mage och stryker över den där hudsäcken med numera bleklila strimmor så känner jag inte direkt ömhet och tacksamhet varje gång. Det gör jag inte. Men, läs detta. These are the lines of a story. Den här texten är värd att delas, om och om igen. Man kommer aldrig riktigt kunna se igenom hudpåsen till mina riktigt starka magmuskler. Jag kommer aldrig ha den snyggaste magen på stranden. Men jag har de tre bästa barnen på hela stranden. Det är inte samma sak, jag vet. Men det är okej.
Gör dig av med negativ input
Jag hör och läser ibland gravida och nyförlösta personers vittnesbörd och stress och press från partners att ”komma i form efter graviditeten” och bli ”snygga och knullbara”. Nu är det här kanske ett dåligt råd till en gravid, men allvarligt – en person som inte kan uppskatta dig och din kropp för att du bygger en hel människa i din mage, den personen kan dra åt skogen. Den personen måste ändra attityd eller så behöver du distansera dig till denne.
Sluta jämför dig!
Jag behövde sluta följa alla personer som visade sina snygga och platta magar i underkläder på instagram ett tag, för jag blev så väldigt nedslagen och kände mig så väldigt lite värd. Alltså, nu snackar jag ner min mage väldigt, det är inte meningen. Det är bara en av mina hang ups. Avfölj! Sluta följa personer som får dig att må dåligt! Sluta jämför dig med vänner och bekanta. Ni har HELT olika genetik och förutsättningar. Sluta jämför både utseende och prestationer, som träning eller förlossningar eller vad som helst.
Ge dig själv pepp!
”Jag är okej med att min kropp förändras, eftersom den bygger en bebis”
”Jag förstår att min kropp behöver gå igenom allt det här eftersom jag har ett växande foster i mig”.
Hitta dina sätt att sätta stopp för hjärnspöken och istället täppa till med något konstruktivt positivt.
Rensa garderoben
Ligg ett steg före och rensa garderoben från för små kläder, strax innan det faktiskt är för små. Inget är så jobbigt som att gå omkring och ha för små kläder och känna sig som ett förvuxet barn. Lägg också bort de små kläderna LÅNGT BORT och ta inte fram dem förrän ganska lång tid efter graviditeten. Om det är ett ekonomiskt hinder att köpa nya kläder, kolla på Facebook Marketplace, Tradera eller Blocket. Jag har köpt alla mina gravidkläder begagnat eller haft kläder som roterat bland vänner och systrar.
Må bra trots kroppens förändringar under graviditet
Det här är mina spontana tankar. Berätta om dina!
Förutom att avfölja konton som får en att se ner på sig själv så är det också guld att börja följa konton som får en att känna sig mer ”accepterad”, som visar postpartumkroppar, bristningar, vanliga magar och allt annat som är helt och hållet normalt men som samhället fått för sig att vi måste gömma.
Lika hjärntvättad som man blir av att se dessa platta magar, lika ”hjärntvättad” (eller avprogrammerad kanske är ett bättre ord) kan man bli åt andra hållet. Bilder som tidigare fått en att haja till blir helt normala, och på köpet börjar man se sig själv med snällare ögon. Det handlar helt enkelt om vad man exponerar sig själv för, och även om det bara är just på tex instagram som man kan skapa den där trygga bubblan (omvärlden kan vi ju tyvärr inte göra så mycket åt) så räcker det i alla fall långt för mig för att känna mig starkare i mig själv.
En annan sak som är viktig för mig är att göra allt i min makt för att mina barn inte ska få samma skeva kroppssyn. För dem är jag stolt över att visa min kropp precis som den är. De ska aldrig få höra eller se mig uttrycka mig negativt om varken min egna eller andra kroppar!