Ny forskning som ändrat förfarandet inom min profession

april 9, 2021 / Mia @bakingbabies / 0 comments

Finns det någon ny forskning som ändrat förfarandet inom min profession?

När jag senast bad om ämnesförslag till blogginlägg kom detta förslag upp.

Väldigt spännande och roligt att få zooma ut och se ett vidare perspektiv och tänka tillbaka till hur det var tidigare. Nu har jag bara slängt ut mig lite tankar huller om buller. Det finns varken kronologisk eller värderad ordning på dessa följande rubriker.

Knipträning löser inte allt

När jag började jobba med bäckenbotten hade jag en föreställning om att jag skulle jobba med främst äldre kvinnor. Jag trodde också att urinläckage skulle vara det främsta symtomet jag behandlade och att bäckenbottenträning skulle vara min främsta metod. Allt detta händer såklart, men det är långt ifrån min vanligaste patient/symtom/arbetsmetod. Jag hade en student precis innan jul som bara några dagar in på praktiken utbrast ”Men jobbar ni ALDRIG med bäckenbottenträning eller?”. Att stärka träna svaga muskler med syfte att stärka dem är viktigt och knipträning är en del av mitt jobb. Men bäckenbottenträning löser inte kvarvarande muskelskador efter förlossning. Bäckenbottenträning löser oftast inte smärtproblem. Har väl genomförd bäckenbottenträning som utförts regelbundet i 3-6 månaders tid inte gett önskat resultat för vilket besvär som helst är det osannolikt att det kommer göra det. Ju mer jag, och vi som profession, lär oss, desto mer nyanserade behöver våra behandlingsmetoder vara.

Palpationsskills

När jag gick min grundutbildning lärde vi oss väldigt mycket om specifika undersökningar och behandlingar baserat på fingertoppskänsla för rörlighet i specifika kotnivåer i ryggraden. Alltså att man skulle kunna känna sig fram på exempelvis en ryggrad och kunna behandla en viss kotnivå specifikt. Ett gäng år senare kom rätt mycket forskning som visar på att det i princip bara är smärtprovokationstest som är tillförlitliga. Det ska sägas att det dock finns många fysioterapeuter (och ännu fler inom närbelägna professioner) som fortfarande jobbar med hög tilltro till sin egen förmåga vad gäller undersökningar och behandlingar för specifika kotnivåer i ryggen. De kan säkert vara duktiga behandlare, men helt up to date med forskningen är de inte.

Träning av rectus abdominis vid diastas

Något som förändrats i grunden under mina år som verksam inom kvinnohälsa-nischen är synen på träning vid magmuskeldelning. Jag skulle säga att forskningen som ledde till förändringarna kom redan 2014. Men sedan går det alltid segare att sprida kunskapen till alla som på något sätt yttrar sig om saken. Tycker fortfarande att jag hör en del mammatränare komma med påståenden som hör till det tidigare 2000-talet vad gäller kunskaper om diastas. Förr: Man trodde att ”dra in naveln-övningar” riktade mot transversus abdominis skulle vara lösningen på magmuskeldelningar. Nu: Alla muskler måste tränas ihop och i olika rörelser. Förr: Man trodde att det fanns ”förbjudna” övningar som situps och plankor, dessa skulle kunna förvärra en diastas. Nu: Vi vet inte vilka övningar som är bäst, men alla slags övningar anses vara okej, anpassade efter individens nivå. Första gången jag själv skrev om detta var 2015.

Kopplingen mellan framfall och fysisk träning

Det här var en oemotsagd sanning när jag började inom fältet, att träning kan vara en bidragande faktor för framfall. Senare årens forskning har visat oss att fysisk aktivitet inte ökar risken för framfall hos medelålders kvinnor, men att ansträngande aktivitet under tonåren kan öka risken framfall senare i livet. Löpare har i en studie visats ha högre förekomst av framfall än crossfit-atleter.

Första året efter förlossning har man sett att måttlig till kraftig fysisk aktivitet var antingen skyddande eller hade ingen effekt på risken att få framfall. Riktigt tung och intensiv träning efter graviditet har man inte forskat på, så det vet vi inget om. Det är mycket vi inte vet än, om kopplingen mellan fysisk belastning och träning. Det vi vet är att det är individuellt och att man bör vara så fysiskt aktiv man kan. Både för sin bäckenbotten men också sin generella hälsa. Att påstå att man ska undvika att lyfta tungt, springa eller träna för att inte få eller förvärra ett framfall är inte helt överrensstämmande med aktuell forskning. Här skrev jag om styrketräning och framfall.

Träning som smärtbehandling

När jag gick min grundutbildning pratade vi främst om fysioterapi som specifik problemlösning. Exempel: En patient kommer till fysioterapeut för ont i axeln. Fysioterapeuten undersöker axeln, hittar vilka strukturer som gör ont och skräddarsyr sedan övningar för att optimera funktion och minska smärta för dessa onda strukturer. Så jobbar nog de flesta av oss delvis fortfarande. Men, det som har tillkommit är också ett ytterligare perspektiv på smärta. Dels att vi jobbar mycket med smärthantering också. Alla problem går ju inte att lösa så där enkelt. Men kanske främst att vi kan använda fysisk aktivitet och träning för att påverka hela smärtsystemet. Alltså att generell träning kan liksom ”dra ner volymen” på smärta. För vissa åkommor vet vi att generell träning är överlägset annan behandling, till exempel ländryggssmärta.

En grad 2-bristning är visst en skada

Tidigare räknade man sfinkterskador, alltså grad 3 och 4, som ”allvarliga” bristningar, och grad 1 och 2 som helt normala och inget som varken krävde behandling eller som fanns något att göra åt. Det slog över så pass att ett tag så kändes det nästan som att det var bättre för en kvinna att få en grad 3-bristning som syddes väl och blev bra uppföljd inom vården, än en slarvigt sydd grad 2-bristning. För när hon med grad 2-bristningen försökte söka vård fick hon göra att ”allt såg fint ut” och att det var normalt att få besvär efter en förlossning.

På senare år har det uppmärksammats att en grad 2-bristning visst innebär muskelskador, och om dessa inte sys bra kommer individen drabbas av funktionsnedsättningar i bäckenbotten. Det finns åtgärder för detta, främst kirurgiska men även fysioterapeutiska. Nya och mer specifika diagnoskoder för olika slags grad 2-bristningar kom nyligen och med dem kommer också möjligheten till framtida forskning om mer specialiserade uppföljningar och behandlingar.

Bäckenbottenutbildning.se