Mäta och uppskatta genital hiatus

Att mäta och uppskatta genital hiatus är ett avancerat ämne. Ännu mer komplicerat blir det när man börjar läsa forskning och inser att alla resonerar litegrann olika när de mäter. Det gör det svårt att jämföra olika studier och metoder med varandra.

Hur mäter eller uppskattar man ökad hiatusstorlek?

Man kan mäta med kvadratcentimeter i den genitala hiatusen, då görs detta med hjälp av ultraljud. Då gäller måttet gäller alltså hela det utrymmet i levatorns slits där det inte finns muskler. Under 25 kvadratcentimeter verkar vara “normalt”.

Man kan också mäta i cm enbart. När man mäter i cm kan man mäta man från mitten av urinrörsöppningen till den punkt där blygdläpparna möter varandra baktill. Det heter bakre fourchette, eller på svenska ett ”gaffelformat hudveck längst ner i ingången till slidan”. Andra menar att det rätta är att mäta från mitten av urinrörsmynningen till bakre hymen.

För att förvirra dig och mig ytterligare: förutom att mäta hiatusen med olika mått kan man också mäta i olika startlägen. Man kan mäta i vila och man kan mäta när individen gör en maximal valsalva. Ett missförstånd är att Valsalva samma sak som att krysta. Det ska vara som att skapa ett ökat buktryck mot stängda övre luftvägar. Alltså ungefär samma sak som du gör när du tryckutjämnar för att få bort lock för öronen (fast du måste inte hålla för näsan). Det verkar som att måtten man får när en individ gör en maximal valsalva är bäst för att se och uppskatta stöd och framfallsrisk.

Kopplingen mellan hiatusmått och perinealkroppsmått

Perinealkroppens tjocklek bidrar till stabilitet i bäckenbotten och stöd till bäckenorganen. En förtunnad perinealkropp kan bidra till framfallsutveckling eftersom ”hyllan” som bäckenorganen vilar får minskad lyftkraft. Den genitala hiatusen, alltså storleken på slitsen i levatorn, avgör också hur lätt det är för bäckenorganen att sjunka ner. Man kan ibland behandla genital hiatus-ökning med exempelvis perineorafi, eftersom en ökad perinealkropp också kan strama åt levatorslitsen.

Generellt verkar det vara så att ökad grad av framfall är kopplat med en ökning av storleken på hiatus. När det är ett mycket stort framfall har man i någon studie sett att hitusen minskar. Det här är lite oklart. Men det kan vara så att när en vävnad redan fallit fram/ner så pass mycket så minskar också trycket på slitsen i levatorn. Därför smalnar hiatusen av. Eller så var det bara en slump att man såg detta hos just de studerade individerna i den här studien.

Hiatusmåtten och kirurgi

Ett mått över 5 cm verkar tyda på ökad risk att få återfall av framfall, även efter kirurgi. Man kan man vid till exempel perinealkroppsrekonstruktion eller upplyftande kirurgi  av livmodern minska måttet till under 4. Då kanske man också kan minska risken för återfall. Det senare, att upplyftande kirurgi av livmodern ger en hiatusminskning verkar egentligen inte handla om att musklerna förändras, utan att trycket/belastningen mot dem minskar, och därmed ser hiatusen mindre ut. Vid återställande av anatomi och funktion i perinealkroppen så tänker man sig att framfallsrisken skulle minska eftersom bäckenbottens lyftkraft i stort kan optimeras (efter rådande omständigheter).

Vi vet inte heller helt säkert om en minskning av hiatusstorleken vid annan kirurgi minskar risken för återfall. Om forskning i framtiden visar tydligt att en minskning av hiatusen vid exempelvis perineorafi kan minska risken för återfall, kanske man ser en vinst med att operera detta i rent förebyggande syfte. Som det är nu får minskningen av hiatusstorleken oftast vara en möjligt positiv bieffekt av att man gör en perineorafi för att det bedöms behövas av andra skäl. Dessa skäl kan ju handla om symtom som hör direkt ihop med mellangårdsdefekten.

Olika slags operationstekniker

Om olika slags operationstekniker kommer nästa inlägg i serien handla om!

Läs alla inlägg i serien:

Previous

Next

4 Comments

  • Så spännande!
    Vet du om det är någon kirurg/bbc i Sverige som utför detta?
    Blev i förrgår op mellangården Huddinge av två av deras kändaste läkare, passade på att fråga om detta.
    Fick ett diplomatiskt svar om att vidare forskning saknas men att generellt precis som du skriver så kan en perinealrek ge mindre levatorslits.

    • Uppskattning av hiatusvolymen görs liksom alltid på mer eller mindre kvantifierade sätt. “vida förhållanden” är exempelvis att med ord uttrycka att det är stort. Har sett journaler från en annan klinik i Stockholm skriva mått men med tanke på att jag också sett att deras bedömningar skiljer sig rätt mycket från andras håller jag mig lite tveksam till deras tolknings-skills.

      I övermorgon kommer ett inlägg om åtgärder!

  • Intressant!
    Blev dock förvånad av att man mäter på ”längden” och inte på ”bredden” när man mäter i cm.
    Har alltid tänkt att det blir en breddökning när det är en större levatorspalt.

    Bedömer du som fysioterapeut bredden?
    Jag bedömer ffa ev sidoskillnader, typ ”mer breddökad höger sida”

    • Det var exakt min reflektion. Jag ger blanka tusan i cm längden utan försöker ju uppskatta bredden både i vila och vid anspänning. I vila tänker jag att det representerar det passiva stödet och vid anspänning vad man faktiskt har för funktionsreserv. Blir ju en mer beskrivande uppskattning utifrån mina egna fingrar och andra anatomiska mätpunkter på patienten. Förstås enklare med cm i jämförelse, min bedömning har ju usel interbedömarreliabilitet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.