Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » En serie om vaginal elektrisk stimulering

En serie om vaginal elektrisk stimulering

Jag fick en fråga om vaginal elektrisk stimulering och när det kan användas och varför. Svaret kommer bli långt, så svaret kommer bli uppdelat i flera inlägg över tre dagar. Inläggen publiceras varannan dag. Idag börjar vi med de teoretiska grunderna.

När kan vaginal tens vara till nytta?

Följarfråga

Vad är TENS?

TENS är en förkortning för ”transkutan elektrisk nervstimulering”. Transkutan betyder ”genom huden” och när vi pratar om vaginal tens så är det ju inte egentligen genom hud, utan genom slemhinna och vaginalväggar som stimuleringen går. TENS används främst som smärtlindring. Det finns högfrekvent och lågfrekvent TENS. Ute i kroppen placerar man TENS-elektroderna i det område där man har ont. Lågfrekvent TENS åstadkommer korta muskelryckningar och kan göra att kroppen frigör endorfiner, och du upplever smärtlindring genom detta. Högfrekvent TENS tror man att fungerar genom stimulering av de inåtgående nervfibrerna och ger en smärtlindring under tiden du har på stimuleringen. Den gör i princip att du inte känner av smärtan från området just då, eftersom hjärnan istället registrerar stimuleringen. TENS ska aldrig göra ont utan kännas behagligt. Högfrekvent TENS känns pirrande eller surrande. Lågfrekvent TENS ger korta muskelryckningar.

Högfrekvent TENS ges ofta 30 minuter en eller flera gånger per dag, men det finns egentligen ingen övre gräns gällande behandlingstid och antal behandlingstillfällen per dag. Lågfrekvent stimulering kan ge en slags känsla av träningsvärk vilket gör att rekommendationen ofta hamnar på 30 minuter men mindre ofta.

Vad är NMES?

NMES står för elektris muskelstimulering (NeuroMuskulär Elektrisk Stimulering) och används vid nervskador för att skapa rörelse hos individer där en nerv är skadad eller saknar förmåga till volontär muskelaktivitet. Metoden används för en rad olika saker ute i kroppen och kombineras då alltid med annan träning. NMES skapar muskelsammandragningar och därför är elektrodplaceringen mycket viktig. Om man exempelvis kör NMES för knäts musklerbrukar man placera ett par av elektroder på samma muskelbuk. Stimuleringen ska skapa muskelkontraktioner och man ska därför öka på stimuleringen tills man känner ett tydligt svar i musklerna. Den elektriska sammandragningen i musklerna är oftast kraftigare än volontär muskelkontraktion, men den ska aldrig kännas obehaglig. Behandlingen med NMES kan vara allt mellan 5-60 minuter lång och upprepas mellan 2 gånger per dag till 3 gånger i veckan. NMES kan också användas när en muskel har skadade nerver, i väntan på att nerverna eventuellt läker eller växer tillbaka.

Krångel med begreppen

När man pratar om vaginal elektrisk stimulering särskiljer man sällan på TENS (=smärtlindring) och NMES (=neuromuskulär behandling). Det här blir väldigt rörigt, även i vetenskaplig litteratur. Det benämns ofta bara som E-stim, elektrisk stimulering och man kan sällan läsa ut vilken av behandlingsmetoderna det egentligen handlar om.

Begreppen

Börjar du leta och läsa själv kommer du hitta en rad olika benämningar för samma, eller olika saker.

  • E- stim= Elektrisk stimulering
  • ES = Elektrisk stimulering
  • NMES = Neuromuskulär elektrisk stimulering
  • PTNS = Perkutan tibal nervstimulering, en stimulering av tibialnerven nere i benet (bakom fotknölen) via elakupunktur. Används för blås- och tarmstörningar.
  • SNM= Sakral nervmodulering, samma sak som SNS.
  • SNS= Sakral nervstimuerling, inopererade stimulatorer som kan lindra blås- och tarmstörningar och anal inktonens
  • TENS = Transkutan elektrisk stimulering

Fin-lir inom stimulering

TENS och NMES-maskiner för utsidan av kroppen kommer med en rad olika möjligheter att ställa in program och funktioner. Vaginala stimulatorer har sällan samma avancerade möjligheter och verkar också oftare ”bara” vara just TENS och inte NMES.

Amplitud

Amplitud handlar om intensiteten i det elektriska flödet och mäts i mA. Detta styr du ofta själv genom att sänka och höja intensiteten. När man ska stimulera bäckenbottensammandragniningar ska stimuleringen vara stark nog att skapa en kontraktion i muskeln, men inte hård nog att vara smärtsam.

Herz

Herz, Hz är det som är grejen med ”högfrekvent” eller ”lågfrekvent” stimulering. För resten av kroppen brukar man välja lågfrekvent TENS (runt 2 Hz) för muskelkontraktioner och högfrekvent TENS (50-120 Hz) vid smärtlindring . Vid ansträngningsinkontinens brukar man välja frekvenser mellan 20-50 Hz och för trängningsinkontinens 10-15 Hz. Jag kan inte begripa varför. Är det för lokalisationen, att bäckenbotten är annorlunda som gör att man ändå väljer väldigt låga herz? Resonemanget är att 20-50 Hz ger muskelsammandragningar och att de lägre frekvenserna istället lugnar blåsan.

Pulsbredd

Pulsbredd avgör hur länge varje stimuleringspuls håller i. Ju högre pulsbredd, desto längre kommer stimuleringen hinna gå. Det kan spela roll för att nå djupare belägna nerver.

Stegring i vågor

Stegringen av nivå av amplitud kan spela roll också. Ofta har går stimuleringen i vågor (ofta är det mest behagligt och skapar ju då en effekt som är ganska lik knipträning). En mycket hastig stegring kan kännas obehaglig, eftersom muskelkontraktionen kommer snabbt. Det är dock så vi vill att bäckenbottens muskler ska jobba, de ska kunna pendla blixtsnabbt från avslappning till anspänning och vice versa.

Elakupunktur

Den vetenskapliga grunden för akupunktur är kontroversiell. Det mesta tyder på att effekten främst beror på placebo. När det ger effekt är den kortvarig. Det finns otillräckliga bevis för att stödja användning av akupunktur jämfört med andra medicinska behandlingar och akupunktur är inte bättre än annan behandling på lång sikt.

Referenser

Läs inläggen i serien:

En serie om vaginal elektrisk stimulering – intro

Användning av elektrisk stimulering

Vad vet vi om elektrisk stimulering?

1 kommentar till “En serie om vaginal elektrisk stimulering”

  1. Så intressant att du tar upp detta! Fick rekommenderat vaginal TENS av min bäckenbottenfysioterapeut efter förlossningen. Hade en djup grad 2 bristning, förbi klippet, ingen känd sfinkterskada. Misstänker själv en ensidig levatorskada men 3D-ul går inte att få där jag bor. Skaffade en TENS-maskin och har tränat med den i ca 3 månader. (20 min/dag, 5 dagar/vecka, 30-40 Hz, 25-35 mA). Har inte längre urgeininkontinens och knipet har förbättrats. Rectocele-problemen biter det ju inte på tyvärr. Dessutom upplever jag att mina bäckenledsmärtor i symfysen bara blir värre och värre. Det har gått över 6 mån sedan förlossningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *