Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Är det bäst att föda utan smärtlindring?

Är det bäst att föda utan smärtlindring?

close up view of needle of a vaccine

Är det bäst att föda utan smärtlindring?

Stör smärtlindring förlossningen?

“Vi vet att det är bättre att föda utan smärtlindring som stör den fysiologiska processen”

Det här påståendet trillade in som en kommentar här på bakingbabies för något år sedan, och avsändaren sa sig vara barnmorska.

Det här stämmer faktiskt inte, och jag ska förklara varför.

Vad vet vi om förlossningssmärta

Den första smärtan under förlossningen är visceral smärta. Den här slags smärta känns ofta dov och svårlokaliserad men utbredd i nedre delen av buken och långt ner i ryggen. Den senare förlossningssmärtan är somatisk smärta. Det är den mer tydliga ”kroppsliga” smärtan som kommer senare i förlossningsförloppet och är skarp och mer tydligt lokaliserad till vagina, rektum och mellangården. Både viscerala och somatiska nervimpulser går till hjärnan och påverkar både smärtupplevelse och ger emotionella responser.

Det knasiga med påståendet här ovan är att samma personer som tycker att smärtan är viktig, bra och naturlig under förlossningen ändå förespråkar hypnos, massage, akupunktur och andra ”naturliga smärtlindringsmetoder”. Det är inte smärtlindring man tycker är dåligt, utan smärtlindring som kommer via läkemedel.

Information

I informationen som många får inför förlossning ingår information om de smärtlindringsalternativ som finns. Listan är lång men inkluderar ofta akupunktur, andningstekniker, avslappning, lustgas, massage, sterila kvaddlar, TENS och ryggbedövning.

När det gäller ryggbedövning ingår ofta information om att värkarbetet kan avstanna, att krystarbetet kan försämras och att det ökar risken för att förlossningen avslutas med sugklocka. Det är bara det man glömmer att nämna att stora studier har visat att modern epiduralbedövning, som används vid förlossningar, inte ökar risken för förlängt värkarbete eller behovet av instrumentell förlossning som sugklocka. Tidigare forskning indikerade en möjlig ökning av dessa risker, men med de lägre doser och förbättrade tekniker som används idag har dessa risker visat sig vara obetydliga. Epiduraler ökar inte risken för kejsarsnitt eller långvarig ryggvärk och påverkar inte heller barnets Apgar-poäng till det negativa. Epiduraler hjälper också till att sänka stresshormonnivåer, vilket kan hjälpa till att sänka blodtryck och hjärtfrekvens.

Kring lustgas nämns sällan några biverkningar eller risker. Lustgas kan hjälpa till att lindra smärta och ångest under värkar och minskar alltså upplevelsen av smärta, men tar inte bort smärtan helt. Biverkningar kan vara yrsel, illamående, en känsla av overklighet och torr mun, men biverkningarna är milda och övergående. Lustgas är också en växthusgas och bidrar till klimatförändringar.

Vad nämner man ofta inte?

Man nämner sällan eller aldrig de potentiella riskerna med att avstå smärtlindring, trots att effektiv smärtlindring är kopplad till lägre stressnivå. Gravida och födande får information som de ska ta ställning till som om alla alternativ vore likvärdiga i effekt och evidens, vilket heller inte stämmer. Det är också viktigt att nämna att det inte anses etiskt rimligt att föda barn utan smärtlindring om man inte specifikt önskar göra det

Smärta är aldrig bara en grej

Smärta bör förstås utifrån ett bio-psyko-socialt sammanhang. Det innebär att flera olika faktorer påverkar smärtupplevelsen. Den rent fysiologiska smärtan kommer inte vara samma hos olika individer, även med likartade förlossningar. Här kommer en massa faktorer som hör till förlossningen in, men också individens nervsystem och tidigare erfarenhet av smärta spelar in.

  • Varje individer har en unik smärttröskel och upplevelse av smärta.
  • Förloppet kan variera avsevärt mellan olika födande, vilket påverkar smärtintensiteten och längden på förlossningen.
  • Storleken och positionen på barnet i livmodern kan påverka hur smärtsam förlossningen upplevs.
  • Ångest, rädsla och tidigare erfarenheter av smärta kan alla påverka hur smärtan upplevs under förlossningen.

Det finns tydliga samband mellan kognitiva processer och upplevelsen av förlossning. Om man katastatroferar kring smärta eller har högre ångestkänslighet tenderar smärtan att upplevas mer intensiv och återhämtningen efter förlossningen blir längre. Att ha ett fokuserat och accepterande sinnestillstånd och ha en trygg och känd vårdgivare är kopplat med mer positiva smärtupplevelser och minskat behov av smärtlindring.

Den fysiologiska processen då, kan den störas?

De som med självklarhet avfärdar epiduraler som sämre för förlossningsprocessen har inte uppdaterat sin vetenskapliga läsning under de senaste åren. Oxytocin är ett viktigt hormon vid förlossning som stimulerar livmoderns sammandragningar. Under graviditeten ökar oxytocinnivåerna gradvis och blir ännu högre ju längre förlossningen pågår. Efter förlossningen hjälper oxytocin till att dra ihop livmodern och minska blödningsrisken. Hormonet frigörs i våra kroppen även vid andra tillfällen, till exempel massage eller kramar, och kan minska känslan av ångest, stress och smärta.

Värkförstärkande dropp innehåller syntetiskt oxytocin som stimulerar livmoderns sammandragningar, men det påverkar inte hjärnan och ger därför inte samma känslomässiga effekter som naturligt oxytocin.

En hypotes (fetal ejection reflex) föreslår att trycket från bebisen mot födelsekanalen frigör oxytocin, vilket får livmodern att trycka barnet längre ner. Detta skulle öka det mekaniska trycket och stimulera ytterligare frisättning av oxytocin. Hypotesen är dock motsagd av att vi saknar studier som visar en tidsmässig koppling mellan livmoderkontraktioner och oxytocintoppar. Epidural under förlossningen kan störa frisättningen av oxytocin i blodet, vilket kan förlänga förlossningen. Detta är anledningen till att vissa barnmorskor menar att epiduraler kan vara negativa för förlossningen. Om oxytocinfrisättningen är delvis triggad av mekaniska faktorer borde samma tryck hos en epiduralpatient ändå ge en liknande respons, åtminstone till viss del. Det är osannolikt att frisättningen helt uteblir.

Oxytocin- och stressystemet kan hämma varandras aktivitet. Smärta och stress vid förlossning kan trigga frisättning av stresshormoner, som kan leda till långvariga livmoderkontraktioner och minskat blodflöde till livmodern, vilket kan orsaka värksvaghet. Effektiv smärtlindring kan därför optimera frisättningen av oxytocin. Det är möjligt att de negativa effekter som en del tillskriver epiduralen egentligen beror på det underliggande behovet av epiduralen. Att epiduraler blockerar oxytocinfrisättning är inte vetenskapligt fastställt.

Fysioterapeutiska perspektiv på att inte snåla med smärtlindring

  • Smärtlindring minskar stressresponsen i kroppen som kan uppstå under värkarbetet. Om man minskar smärtan minskar också frisättningen av stresshormoner som adrenalin och kortisol, vilket kan hjälpa till att skapa en mer avslappnad och kontrollerad upplevelse av förlossningen. Sänkta stressnivåer främjar en mer effektiv och regelbunden oxytocinfrisättning, vilket i sin tur kan bidra till en mer progressiv och kontrollerad förlossningsprocess.
  • Smärtlindring kommer underlätta för dig att andas bra och slappna av i kroppen. Det minskar risken för hyperventiliering. Avslappnade muskler underlättar också förlossningsprocessen. Det kan även minska risken för förlossningsskador.
  • Smärtlindring kan också göra det möjligt för dig att vara mer fysiskt aktiv under förlossningen. Det kan möjliggöra att du kan stå, gå och byta positioner allt eftersom progressen framskrider.
  • Genom att minska smärtan och stressen kan effektiv smärtlindring bidra till en mer positiv och kontrollerad förlossningsupplevelse för den födande kvinnan. En känsla av kontrollförlust och mycket intensiv smärta kan öka risken för exempelvis posttraumatisk stress.

Är det bäst att föda utan smärtlindring?

Alla graviditeter och alla slags födslar är värda beröm, och vad som är bäst går inte att svara. Men vi har ett ideal om att man är en bättre födande om man föder ”naturligt”, utan smärtlindring.

Det går inte att jämföra olika individers smärta. Förlossningsarbete tar också olika lång tid, och det som gör väldigt ont kort tid kan vara lättare att ”stå ut med” än om det pågår i vad som känns som en evighet.

Alla födande är inte stressade eller ångestfyllda, alla födande behöver inte smärtlindring för att kunna röra sig under förlossningen. En del klarar att andas flytande och kan slappna av bra även utan smärtlindring. Alla ska inte ha allt.

Det är varken bättre eller sämre att föda utan smärtlindring. Det vi vet är att det är bra att inte ha för ont!

Du kanske vill läsa mer på bakingbabies

Optimera förlossningsupplevelse och utfall

Etik och informerat samtycke i förlossningsvården

Referenser

A-I

L-W

2 kommentarer till “Är det bäst att föda utan smärtlindring?”

  1. Jag har själv jobbat på akutmottagning och fått erfara hur situationen påverkar smärtupplevelsen, bland annat hos patienter med frakturer. När en hög dos morfin gör ingenting för en smärtpåverkad patient har jag kunnat göra mer för deras smärta – och ja, för deras smärtrelaterade ångest – genom närvaro, lugn, och stadig ögonkontakt, än genom att bara upprepa morfinet. Om patienten är för långt försvunnen i sin smärta och inte går att nå med social kontakt brukar en låg dos ångestlindrande ge liknande effekt, och göra patenten lättare att nå för vidare kommunikation. Det handlar i båda fallen om att ge patienten en upplevelse av trygghet och möjlighet att hantera smärtan snarare än om att ta bort den. Trygga patienter kan hantera väldigt mycket mer smärta än rädda patienter. (Självklart får de fortsatt mer smärtlindring om de ber om det, men de brukar sällan be om mer när de väl funnit sin trygghet.)

    Sedan fick jag själv uppleva raka motsatsen. Under min latensfas hade jag 3 värkar på 10 min i nästan en vecka innan livmodertappen började öppna sig, och med en sovdos per dygn kom jag upp i ca 2-3 timmars sömn per dygn under den veckan. Jag var så trött att jag mikrosov mellan värkarna och hade tydligen rätt kort stubin (enligt min partner). Jag var dock inte rädd eller orolig. Det gjorde ont, men jag hade ju räknat med att det skulle göra ont. Det som fick mig att försvinna in i mig själv och bara skrika under pågående värk var istället den barnmorska som tog emot mig när förlossningen kom igång, som behandlade mig som en okunnig två-åring och schasade runt mig på förlossningssalen utan att bry sig vad jag sa eller tyckte eller gjorde. När mina försök till verbal kommunikation inte gav resultat skrek jag bara istället, lika mycket i vanmakt och otrygghet som i smärta. Jag var för trött för att orka vara besvärlig och be att få byta barnmorska, och jag visste ändå att det straxt var skiftbyte. Barnmorskan i fråga mobbade på mig en epidural som jag tydligt uttryckt att jag inte ville ha, och de tyckte det var god effekt av den, för jag slutade ju skrika. Vilket nog var mer för att där kom skiftbytet och en annan barnmorska tog över, och då släppte otryggheten av att inte bli hörd. Och jag tyckte inte heller min smärta ökade det minsta när de sedan stängde av epiduralen.

    (När jag tog upp den här upplevelsen med personalen på BB fick jag veta att det där var en duktig barnmorska, och jag skulle inte ta det personligt för ”hon gör så mot alla”. Så tydligen är sådant bemötande normaliserat på den förlossningsavdelningen.)

    Så jag har alltså sett hur närvaro och socialt stöd kan minska smärtupplevelsen, och jag har erfarit hur bristande lyhördhet kan öka smärtuttrycket – och smärtupplevelsen. Personalen har stora möjligheter att lindra viss smärta – eller upplevelsen av smärta – utan läkemedel, men jag tänker också att läkemedlen absolut har en plats i arsenalen när de behövs. Vad som används i varje fall tycker jag bör beslutas i samförstånd mellan den födande och den barnmorska som – i den bästa av världar – ser henne och lyssnar till hennes behov och önskemål.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *