Vem är förlossningsskadad?
Under många år fick jag ofta den outtalade rollen som representant för “gruppen förlossningsskadade” i olika sammanhang. Jag är en offentlig person som talar om förlossningsskador och är själv drabbad. Det har skett oerhörda förbättringar de senaste åren, och behovet av att uppmärksamma förlossningsskador är inte längre lika skriande. Det har hänt mycket positivt på området, men faktum kvarstår: man tar inte allvarliga skador efter förlossningar på tillräckligt stort allvar, och de subjektiva upplevelserna av förlossningstrauman är ofta underskattade.
Jag fick min egen grad 4-bristning 2012. Då var det ofta bara just de som drabbades av bristningar av grad 3-4 som ansågs riskera allvarlig påverkan av sin förlossningsbristning. Med tiden har det framkommit att behöver vara sämre att få en större skada. Man har sett i studier att en person med en välsydd grad 3-bristning kan få mindre symtom än en person med en bristfälligt grad 2-bristning.
Hänger du med?
Om du nu inte hänger med i grader av bristningar hit och dit vill jag hänvisa till detta inlägg:
Sedan finns ju också levatorskador.
Eftersom levatorskador sällan blir synliga vid själva förlossningen upplever de drabbade individerna ofta symtom före diagnos. De kommer känna sig förlossningsskadade långt före det faktiskt finns en diagnos på det. Sen tillkommer ju också framfall, inkontinens och en rad med andra symtom. Som också kan visa sig med tiden, med eller utan matchande förklaring i själva förlossningsjournalen.
Vem är förlossningsskadad?
Man kan bli förlossningsskadad på mer än ett fysiskt sätt – förlossningstrauma är inte bara kopplat till kroppsliga skador utan kan även lämna djupa psykiska ärr. En psykisk förlossningsskada, eller trauma, kan förstärka det kroppsliga lidandet och förlänga återhämtningen. När en kvinna känner sig rädd, kontrollerad eller överkörd under sin förlossning kan dessa känslor förvärra upplevelsen av fysiska smärtor och symtom, vilket gör det svårare att hantera både de fysiska och känslomässiga konsekvenserna av förlossningen. Psyket och kroppen är tätt sammanflätade.
Vad lyssnar vi efter?
Varför lyssnar vi inte mer på de kvinnor som själva rapporterar att de känner sig förlossningsskadade? Ett förlossningstrauma är en upplevelse, och den upplevelsen är lika verklig för den drabbade, oavsett vad journalen säger. Min egen slutsats är följande:
“Den som känner sig förlossningsskadad, är förlossningsskadad”
“Because the perception of birth trauma is in the “eye of the beholder,” one’s appraisal of the birth event is significant and cannot be undervalued, even if considered routine by hospital staff.”
(The trauma of birth)
PTSD vid förlossningar
Ett förlossningstrauma har definierats som en händelse under förlossningen som involverar hotande eller faktiskt skada eller död för mor eller barn. Kvinnan kan uppleva intensiv rädsla och kontrollförlust och en känsla av att bli ifråntagen sin värdighet. Även om bara en liten del av alla kvinnor utvecklar ”riktigt” posttraumatiskt stressyndrom i efterförloppet kommer flertalet att ha vissa symtom därav.
Detta bör få oss att ifrågasätta en vårdpraxis som alltför ofta avfärdar den subjektiva upplevelsen av trauma. En traumatisk förlossning handlar inte bara om vad som objektivt sett har hänt, utan också om hur den födande kvinnan upplever det som händer – och hur vårdpersonalen hanterar situationen. Förlossningar som innefattar interventioner utan samtycke, upprepade vaginala undersökningar av olika personer och en brist på kommunikation och stöd ökar risken för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Studier visar att det är vårdpersonalens bemötande, snarare än själva interventionerna, som är avgörande för hur traumatiserande förlossningen upplevs. Samma sak gällde akutsnitt, där stressen som föregår snittet bidrar. Även planerade snitt kan ge en negativ upplevelse och risk för PTSD. Möjliga förklaringar till detta kan inkludera rädsla för proceduren, en högriskgraviditet, tidigare förlossningstrauma eller brist på stöd från vårdpersonal
“The most important items identified by 2192 women with a traumatic birth experience were lack and/or loss of control and interaction with caregivers (concerning communication/explanation, listening, emotional and practical support). Interaction around interventions seemed to be more important than the interventions themselves, which is crucial information for obstetric care providers to be aware of.”
(Preventing traumatic childbirth…)
Vägen framåt
Så var står vi nu? Förbättringar har skett! Jag är otroligt glad och tacksam över de förbättringar som skett inom kvinnosjukvården och förlossningsvården sedan jag födde mitt första barn och fick min skada.
Men ännu är vi inte framme. Resan som den födande är på fortsätter ofta långt efter att hon lämnat BB. Vi behöver ett paradigmskifte där kvinnors subjektiva upplevelser av sina förlossningar tas på samma allvar som de fysiska komplikationerna. Fortfarande måste vårdkedjan för eftervård stärkas och förtydligas. Och möjligheten till samtalsstöd efter svåra upplevelser behöver bli större.
Referenser
- Childbirth Narratives of Women With Posttraumatic Stress Symptoms in the Postpartum Period.
- Post-traumatic stress syndromes following childbirth influenced by birth mode-is an emergency cesarean section worst?
- Prevalence and risk factors of postpartum posttraumatic stress disorder: a meta-analysis.
- Preventing traumatic childbirth experiences: 2192 women’s perceptions and views.
- Psychological consequences of pelvic floor trauma following vaginal birth: a qualitative study from two Australian tertiary maternity units.
- Risk factors for chronic post-traumatic stress disorder development one year after vaginal delivery: a prospective, observational study.
- The Impact of Mode of Birth on Childbirth-Related Post Traumatic Stress Symptoms beyond 6 Months Postpartum: An Integrative Review
- The trauma of birth.
