Kvinnors önskemål om förbättringar
År 2019 skrev jag en artikel med rubriken ”Med fokus på kvinnors upplevelser av att föda barn” utifrån avhandlingen “Förlossningsrädsla – med fokus på kvinnors upplevelser av att föda barn” av Christina Nilsson. Den avhandlingen ställde många relevanta frågor om huruvida förlossningsvården själv bidrog till förlossningsrädsla och medverkade till negativa förlossningsupplevelser. Förstås allra mest avhandlingen, men även min text om den kan vara läsvärd.
Nu under våren har det kommit en svensk vetenskaplig artikel som går lite ton i ton med Nilssons avhandling. Den har titeln ”Swedish womeńs suggestions for health care improvements during the first year after birth: A qualitative study of free-text answers given within a randomized controlled trial”. Den är skriven av Christel Johansson och kollegor.
Brister i kvalitet och kvantitet
Det här är en studie som målar upp en tydlig bild av hur den svenska eftervården efter förlossningen fortfarande brister i kvalitet och kvantitet. Ett av de mest framträdande resultaten i den nya studien är kvinnors önskan om kontinuitet i vården. Deltagarna beskriver en stark kontrast mellan den stödjande vården under graviditeten och förlossningen och den mer bristfälliga eftervården, där de ofta känner sig bortglömda. Det här är en återkommande kritik som också fanns i Nilssons avhandling:
Kvinnor vill ha mer individuellt anpassad vård, bli bemötta med respekt och känna sig sedda.
Något som är extra viktigt i den här nya studien är att den inte bara identifierar problemen utan också lyfter kvinnors egna förslag på förbättringar. Deltagarna önskar en mer tillgänglig vård, där de vet vart de ska vända sig vid problem. De pekar på också på att eftervården bör inkludera ett starkare fokus på kvinnans hälsa, inte bara barnets. Det här är viktigt också eftersom kvinnor ibland blir sedda som gnälliga och missnöjda. Här uttrycker man inte bara missnöje utan lämnar också konkreta förbättringsförslag.
Samtidigt visar den här nya studien också att problemen i mödra-och förlossningsvården fortfarande är betydande. Kvinnor upplever fortfarande brist på kontinuitet, otillräckligt stöd vid amning och en känsla av att deras behov kommer i andra hand efter barnets födelse. En ny aspekt som blir tydlig i denna studie är vikten av emotionellt stöd och psykologisk trygghet under postpartumperioden.
Varför har så lite förändrats?
Det finns flera möjliga förklaringar till varför eftervården i Sverige fortfarande är otillräcklig, trots att problemen varit kända under lång tid. En av orsakerna är bristen på vårdprogram och ansvarsuppdrag. Vem ska egentligen ta hand om mödrar i behov av stöd, uppföljning och rehabilitering efter att mödravården gjort sin efterkontroll ca 8-12 veckor efter förlossningen?
Mödra- och förlossningsvården har under de senaste åren varit präglatd av personalbrist, nedskärningar och bristande resurser. När resurserna är knappa prioriterar man ofta akuta och livshotande tillstånd. Eftervården, som kan ge långsiktigt stöd och uppföljning, hamnar längre ner på prioriteringslistan. Resursbrist kan förstås också vara en förklaring till varför många kvinnor i studien beskriver att de upplever ett bristande bemötande. Vårdpersonal som arbetar under hög stress och med begränsade resurser har ofta mindre tid för individanpassad vård och kontinuerligt stöd.
Inget nytt under solen
De brister som är framlyfta fram i studierna både 2019 och nu 2025 är varken nya eller okända. Trots det verkar forskningsresultaten inte leda till praktiska förändringar i vården. En möjlig förklaring till detta är att vi saknar systematiska sätt att implementera forskningsrön i vårdvardagen. Utan politiska beslut, riktade satsningar och resurser för att genomföra förändringar förblir dessa insikter ofta teoretiska snarare än praktiska. Kvinnors berättelser om brist på respekt, kontinuitet och tillgänglighet pekar på att vården ännu inte har förändrats i den riktning som forskningen föreslår och som kvinnor har kämpat för i tiotalet år. Det här gör det tydligt att förbättringarna måste ske på en strukturell nivå – det räcker inte att enskilda vårdgivare gör sitt bästa inom ett bristfälligt system.
Bristen på respekt
”Women described numerous situations where they encountered uncaring and disrespectful attitudes from various HCPs during the first year after birth. Some reported instances of being addressed in a demeaning or neglectful manner, citing examples of such treatment that lead them to reconsider further engagement with health care services.”
Det här är så bedrövligt. Jag har varit inne på det flera gånger, framförallt på instagram. Jag har allt mer börjat se uttryck för ovärdig vård och brist på respekt som ett slags kvinnohat. Vi alla bär på internaliserat kvinnohat, även vi kvinnliga vårdgivare, och vården i sig har i sin paternalistiska hierarki en struktur som bäddar för respektlöst beteende. Det här behöver bli ändring på.
Den korta vårdtiden
En annan spännande sak är att den här studien också tar upp detta med korta vårdtider:
”Another factor may be the inadequate adaptation of care after birth to meet needs, as the average hospital stay has decreased to 1.7 days after vaginal birth and 2.9 days after a caesarean section. Being sent home early from the hospital and not receiving adequate follow-up in the transition to motherhood has been associated with increased anxiety and fear.”
Detta kritiserade jag tidigare här: Den svenska bristfälliga lösningen på tidig hemgång
Vad behöver hända nu?
Om eftervården verkligen ska förbättras behöver vi konkreta åtgärder:
- Eftervården måste bli högre prioriterad inom vården. Den behöver få mer resurser för att kunna erbjuda individuellt anpassat stöd. Jag har ju länge hävdat att fysioterapeuter rimligen är den vårdkategori som kan följa patienten under hela det första året postpartum. Detta såklart utöver barnmorskans uppföljning och eventuellt gynekologisk vård.
- Vi måste göra upp med de kulturer och hierarkier inom vården som möjliggör respektlöst och ovärdigt bemötande av gravida, födande och patienter.
- Vi behöver se över lösningen för tidig hemgång och bygga ut eftervårdssystemet så att vi följer WHO.s riklinjer, åtminstone.
Kvinnors önskemål om förbättringar
Dela gärna med dig av dina önskemål om förbättringar i kommentarsfältet!
