Är urinläckage en förlossningsskada?
Urinläckage efter graviditet och förlossning är vanligt. För en del går det över inom några månader, för andra blir det ett långvarigt besvär. Många som blir drabbade undrar det räknas som en förlossningsskada? Precis som vid framfall är svaret inte helt enkelt. Flera biologiska mekanismer kan ligga bakom.
I den här texten går vi igenom hur ansträngningsinkontinens uppstår, vilken roll graviditet och förlossning spelar och hur man kan förstå sambandet mellan symtom och skada.
Olika typer av urininkontinens
Det finns flera former av urininkontinens. De två vanligaste är ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens.
- Ansträngningsinkontinens innebär att urin läcker i samband med ökat buktryck, till exempel vid hosta, hopp, löpning eller nysning. Det handlar ofta om mindre skvättar som kommer i direkt anslutning till belastningen.
- Trängningsinkontinens innebär att blåsan drar ihop sig plötsligt och ger en stark, svårkontrollerad kissnödighet. Läckaget är ofta större och mer kopplat till blåsmuskelns aktivitet än till bäckenbottens stöd.
När man diskuterar urinläckage som möjlig förlossningsskada är det framför allt ansträngningsinkontinens som är relevant.
Hur fungerar kontinensen?
För att hålla tätt behöver flera system samverka. Urinrörets slutmuskel ska kunna hålla emot. Stödjevävnaden kring urinrör och blåshals ska ge rätt stöd och motstånd. Bäckenbottenmusklerna ska kunna lyfta och stabilisera strukturerna när trycket i buken ökar, och slappba av när vi ska tömma blåsan.
Om någon del i detta system inte fungerar optimalt kan läckage uppstå.
Graviditetens påverkan
Redan under graviditeten ökar risken för ansträngningsinkontinens. Den växande livmodern ökar trycket mot blåsan och bäckenbotten. Hormonella förändringar påverkar stödjevävnadens elasticitet och hela bäckenbotten genomgår en strukturell omformning. Bäckenbottens form och position förändras under senare delen av graviditeten, den sänker sig och öppnar upp. Detta är sannolikt en anpassning inför födseln, men innebär också att stödstrukturerna blir påverkade.
Många upplever läckage redan under graviditeten. För många blir symtomen bättreefter förlossningen, men läckage före graviditeten och under graviditeten är tydliga riskmarkörer för kvarstående besvär efteråt. Det betyder att en del av grunden till senare inkontinens kan finnas redan innan själva förlossningen.
Vad händer vid vaginal förlossning?
Vid en vaginal förlossning tänjs bäckenbotten kraftigt ut. I vissa fall uppstår akuta muskelskador eller nervpåverkan. Även utan tydlig bristning kan uttänjningen påverka muskelstyrka och koordination under en period.
Följande mekanismer kan bidra till ansträngningsinkontinens efter förlossning:
- nervpåverkan när barnets huvud passerar genom bäckenet
- skador på bäckenbottenmuskler, inklusive levator ani
- påverkan på stödjevävnaden kring urinrör och blåshals
- en sänkning av blåshalsens position
I de fall där det finns en tydlig muskelskada eller nervskada är det rimligt att beskriva inkontinensen som en följd av en förlossningsskada.
Samtidigt är sambandet inte alltid så tydligt. En del utvecklar inkontinens utan dokumenterade skador, och en del med skador får inga läckagebesvär.
Kejsarsnitt och risk
Kejsarsnitt minskar risken för ansträngningsinkontinens jämfört med vaginal förlossning, särskilt under det första året efter födseln. När man jämför planerat kejsarsnitt med planerad vaginal förlossning ser man en tydligt högre förekomst av både ansträngningsläckage och trängningssymtom efter vaginal förlossning.
Samtidigt är kejsarsnitt inte ett fullständigt skydd. Graviditeten i sig innebär en belastning på bäckenbotten, och skillnaderna mellan förlossningssätt tenderar att minska ju äldre man blir. Riskbilden är alltså gradvis, inte svartvit.
Tidsaspekten är viktig
Under de första månaderna efter en förlossning är nedsatt bäckenbottenfunktion vanligt. Vävnaden läker, nervsystemet återhämtar sig och muskelstyrkan byggs upp igen. För många förbättras symtomen successivt.
Samtidigt vet vi att läckage tidigt i graviditeten och under de första månaderna efter födseln är en prognostisk markör för kvarstående besvär. Om läckaget kvarstår eller påverkar vardagen är det därför viktigt med en undersökning och uppföljning.
Då behöver man ta ställning till om det handlar om muskelsvaghet, stödjevävnadssvikt, nervpåverkan eller en kombination. Det finns ingen universallösning. Behandlingen behöver anpassas efter bakomliggande mekanism.
Vad finns det för behandling?
Individuellt anpassad bäckenbottenträning är förstahandsbehandling vid ansträngningsinkontinens. Rätt dosering och uppföljning är avgörande för effekt.
Om läckaget beror på uttalad stödjevävnadssvikt kan kirurgi, till exempel slyngoperation, bli aktuellt. Vid kvarstående muskelskador kan annan kirurgisk åtgärd övervägas i selekterade fall.
Ibland finns en nervpåverkan där full återhämtning inte är möjlig. Då kan man arbeta med symtomlindring och strategier för att minska påverkan på vardagen.
En strukturerad bedömning av bäckenbottenfunktion är central för att kunna ge rätt råd!
Urinläckage efter förlossning, är det en förlossningsskada?
Det kan vara det, särskilt när det finns en tydlig koppling till muskelskada eller nervpåverkan i samband med förlossningen.
Det kan också vara resultatet av en kombination av graviditetens belastning, gradvis vävnadsförändring och individuella riskfaktorer.
Flera saker kan vara sanna samtidigt. Det viktiga är inte vad vi säger att det är, utan att dina symtom tas på allvar, att orsaken utreds och att du får information om vilka behandlingsalternativ som finns.
Referenser
- Effects of carrying a pregnancy and of method of delivery on urinary incontinence: a prospective cohort study
- A review of the impact of pregnancy and childbirth on pelvic floor function as assessed by objective measurement techniques.
- Planned cesarean section versus planned vaginal delivery: comparison of lower urinary tract symptoms
- Maternal risk factors of urinary incontinence during pregnancy and postpartum: A prospective cohort study
- Morphological Variation in the Pelvic Floor Muscle Complex of Nulliparous, Pregnant, and Parous Women
- Stress urinary incontinence: pre-pregnancy history and effects of mode of delivery on its postpartum persistency
- The effect of childbirth on urinary incontinence: a matched cohort study in women aged 40-64 years.
