I fredags fyllde min pappa 70 år. Min pappa kallar jag för thathi, vilket betyder pappa på sinhala (modersmål på Sri Lanka).
När jag var liten brukade min pappa prata om att vi behövde ta vara på den tiden vi hade eftersom man aldrig kunde veta när han gick bort. För mig var detta en hemsk tanke, så klart. Min pappa har väl haft en rädsla att han väntade samma öde som sin egna far, som avled vid 56 års ålder av en brusten aneurysm.
Nu, 20 år senare, har han överlevt sin far med 16 år och fyllt 70 år. Han är så himla bra min pappa. Jag, min familj och alla våra vänner är lyckliga att fortfarande ha honom i våra liv.
Jag, thathi och min bror
Jag tog tåget i fredags efter jobbet och kom till mina föräldrars hem precis efter firandet på själva födelsedagen. Men det spelade ingen roll eftersom det var ett firande som höll på i dagarna två och jag kunde hjälpa till med förberedelser inför nästa gäng med gäster som väntades på lördagen. Mia stannade hemma med barnen vilket var både skönt och jobbig. Skönt eftersom jag fick egentid på tåget och hemma hos mina föräldrar. Jag fick sova ostört på natten och umgås med gäster på en fest utan att avbryta samtalen för att springa efter en 1 ½ åring. Jobbigt för att jag saknade Mia och barnen och eftersom alla på västkusten såklart också ville träffa dem och längtade efter dem. What to do? Man får ta det goda med det onda/jobbiga.
Nu sitter jag på tåget hem till Stockholm och veckan framför oss är en riktigt jobbig inspektionsvecka! Puh!
Familjen Fernando
Öckerö
Några gånger per år bakar vi hönökaka (aka. bagebrô). Receptet kommer från min mormor som var bagare på Åkes hembageri för många år sedan. I flera år efter det har hon bakat tusentals kakor varje år i nere i sin källare i en riktigt gammal och trogen vedeldad ugn.
När hon bakar utgår hon efter ett grundrecept på 13-15 kilo mjöl. Jag har skalat ner receptet av praktiska skäl och har märkt att proportionerna förändras något med “batch”-storleken. Efter många testbak för att få till rätta smaken har vi ett recept som nästan smakar lika bra som mormors.
Gammelmormor, mormor och mamma (i mormors mage) som julbakar 1958.
Hur gör man då? Jo! Vi börjar med ingredienserna:
- 50 g jäst
- 700 g vatten
- 210 g socker
- 175 g smör/margarin
- 1400 g mjöl
- 3 ½ tsk salt
- Lös upp jästen i vattnet och häll i resten av ingredienserna
- Blanda allt i maskin i 6 minuter på lägsta hastighet eller för hand i minst 10 minuter
- Jäs i runt en timma och baka sedan ut till sex ämne på ca 400 g styck.
Bullarna man delar av från huvuddegen kallas för ämne. När jag var liten kallade mormor bullarna för barnrumpor och att vi inte fick störa dem medan de “vilade”.
- Låt dem jäsa i 30 minuter
- Kavla ut till kakor på ca 25 cm i diameter. Har du en kruskavel bör du ge dem en omgång med den.
Kavla ut ämnena till kakor. Snåla inte med utbakningsmjöl.
Kör sista kavlingen med ett knäckekärve (aka. kruskavel).
Flytta över kakan med ett fjôl (aka. brödspade) till ett bakställ eller till ett annat lämpligt ställe. Jag brukar lägga kakorna på uppklippta gamla mjölpåsar eftersom detta underlättar att senare flytta över den jästa kakan till fjôlet.
- Jäs en tredje gång i 15-30 minuter och slå sedan på ugnen på max! Bäst resultat får man om man bakar på en baksten. Har du inte det kan du sätta in en tjock plåt i ugnen och baka på den. Annars måste du vända på brödet efter 50-75% av gräddningstiden för att få färg på undersidan av kakan.
- Innan de gräddas borstar man av mjöl och naggar demordentligt med en brödnagg/stapp eller gaffel.
- Grädda i tur och ordning ca 5-7 minuter styck tills de får en härligt gyllenbrun färg. Har du ingen brödspade kan du grädda på det bakplåtspapper som de jäste på, men det hindrar att värmen går genom.
Tips! Har man för snål med värme i ugnen kan man slå på grillfunktionen vilket ger den lite extra kick. Ge även bakstenen någon minut att återhämta sig mellan kakorna, annars får du för snål med bottenvärme.
Tips igen! För er som använder ett fjöl eller brödspade och skjuter in kakorna i ugnen finns ett tips:
Släng in lite salt på plåten så glider kakorna lättare och fastnar inte på plåten. Annars är det lätt att de fastnar på plåten, kommer för nära och bränner på undersidan.
Hönökakan är en klassiker som passar både som kvällsmacka och som måltidsbröd. Så här till jul är det supergott med julskinka och senap på.
Lycka till!
Familjen Fernando, Mat och Recept
bagebrô, baksten, hönökaka, Öckerö
Nyårsdagen:
Vi gick och la oss igår precis innan tolvslaget. Precis som ett riktigt pensionärspar. Men vi somnade inte i och med att hela himlen lös upp. När man tänker på hur mycket pengar som går upp i rök på alla fyrverkerier är det helt sjukt egentligen. Jag tror att jag ralljerade om detta förra året med men jag kommer liksom inte ifrån att det verkligen inte är värt vad det kostar med smällare och fyrverkerier. Sen igen var jag inte av denna åsikt när jag var liten och jag kanske ändrar mig när Wollmar blir större och tycker att fyrverkerier är det häftigaste i världen. Vi får se. Hur som helst så var vi lite orliga att Wollmar skulle vakna av allt väsen, men han sov som en stock.
Idag vaknade vi strax efter klockan 6 precis som vanligt. Efter en nyårsfrukost (med skillnaden att vi fanns även ‘Kirri bath‘ och ‘pani poll’) fick Mia en nyårsmassage av Wollmar. Idag är det sista dagen på Öckerö innan vi ger oss av till huvudstaden igen. Det har verkligen varit riktigt härligt och avslappnande.
Hemresan
Wollmar får härmed priset för världens enklaste barn att resa med.
Tre medhavda pannkakor, en läsestund, lite spring i vagnen och nu detta.
Kanske är det sista långresan som ett-barnsfamilj, så vi passar på att njuta av läget!
Det ska bli skönt att komma hem, men det var sorgligt att lämna ön och alla älskade där och i götet.
Graviduppdatering
Nu är vi hemma igen. Wollmar var jätteglad över att få komma hem till sitt rum, men man märkte också att han tyckte att det var småtråkigt att vara bara med oss.
Det är skönt att landa hemma. Joseph och Wollmar stack iväg och handlade och jag har satt igång tvätten. Vi har styrt upp planerna för de närmsta dagarna och ska nu köra igång med vår julklapp till varandra – Assassins creed 4 (ett tv-spel, alltså). Det kommer också bli glögg och våra hembakade pepparkakor. Det har jag saknat!
Gravidmässigt har jag inte uppdaterat er så mycket det senaste.
Sleepy är ingen sömnig krabat, inte alls. Det sparkas och slås kullerbyttor så det står härliga till. Förra gången hade jag ju moderkakan i framvägg och kände typ ingenting förrän vecka 21, men nu har jag känt kraftiga sparkar i flera veckor. Det är så att surfplattan hoppar till när jag vilar den på magen och det är som mest aktivitet där inne.
Smärtan i bäckenet är extremt tydligt aktivtetsrelaterad. När vi stod och bakade croque en bouché:en i flera timmar hade jag också ont resten av dagen. En rask promenad eller som idag – ensidigt bärande – ger också smärtpåslag. Men jag kan också vara helt smärtfri, vilket är skönt.
Vi tog ju reda på kön på ultraljudet (och en del av er vet också vad det blir, vi är inte superhemliga, men inte heller helt öppna med det…) och under helgerna har vi också enats om det vi tror kommer bli tilltalsnamnet på Sleepy. Vi har haft flera på lut, men en del faller på att de inte passar med Wollmar och en del på att de inte funkar på både svenska och engelska. Till exempel gillade vi flera namn på E, men det kan bli så otroligt stor skillnad på hur man uttalar dem på de olika språken, så det hade nästan blivit att mamman och daddyn hade haft olika namn på barnet.
Jag har halsbränna typ varje kväll. Det kom också typ vid den här tiden förra graviditeten, men då trodde jag att det var för att vi var på sri lanka och åt hiskeligt stark mat hela tiden. Det är inte besvärande så att jag hindras i vad jag äter eller när jag ska sova, men ändå. Det finns där och jag hoppas att det inte blir värre.
Jag har också haft debut av svullnad, inte som har synts så fasligt egentligen. Men så pass att benen värkt och att det inte längre är bekvämt med vigselringarna. Det känns mest besvärande för att jag inte har lust att bli en vätskefylld barbamamma i femte månaden, men vad gör man.
Det är det nog det som har hänt den senaste tiden vad gäller graviditeten.
Familjen Fernando
Öckerö
Igår kom vännerna Christine och Viktor med deras David för att spendera några dagar med oss på öarna. Igår blev det promenad och grill och idag tog vi färjan över till kommunens nordligaste ö, Rörö.
Vi hade en solig dag och kom tillbaks till Öckerö med totalt övertrötta och slutkörda barn. Det blev sri lankesisk middag på altanen och sedan nattning av barnen.
Nu avslutar vi Öckerövistelsen med film och godis och imorgon tar oss tåget hem till huvudstaden igen.
Resan hem
Imorse litade vi på att bli väckta av Wollmar tidigt nog för att hinna packa i ordning oss och äta frukost i lugn och ro.
Klockan kvart över 8 vaknade jag och väckte resten av familjen. Klockan 9 var vi tvungna att sitta i bilen för att hinna med färjan och i tid till tåget. Lite lätt panikslaget blev det innan vi alla satt i bilen och kunde börja rulla hemåt.
På färjan passade Wollmar och farmor och Siya på att gosa och busa det sista.
Sedan blev det vinkningar på tågstationen.
Wollmar sov 1,5 timme av resan och lekte snällt resten. Både jag och Joseph blev dock rejält åksjuka på tåget, så resan blev ändå ingen höjdare.
Barnet fick sitta och slita isär tidningen Kupé medan vi försökte hålla huvudet upp och fötterna ner.
Nu är vi hemma och ska försöka tvätta och handla lite. Wollmar välkomnades av nysydda lakan som hans mormor lämnat här medan hon varit blomvattnare och lägenhetsvakt.
Vi har haft åtta fantastiska lediga veckor, och de senaste två har verkligen toppat av det hela!
Hemma och sjuk
Näst sista dagen på ledigheten spenderar jag i sängen. Fick feberfrossa och 39,5 grader igår kväll och har i princip sovit oavbrutet fram tills nu.
I övermorgon ska jag jobba, eller? Vi får se hur det går med tillfrisknandet.
Tillbaka till jobbet
Febern la sig under dagen igår och från och med 16 tempade jag 37 eller strax under. Inga andra symtom har jag, så då är jag frisk eller?
Konstig sjuka må jag säga.
I alla fall är klockan nu strax halv sju och jag sitter och äter frukost.
Vaknade med väckarklocka, äter frukost ensam, försöker vara tyst medan de andra sover vidare.
Den längsta, mest innehållsrika och lyckligaste sommarledigheten i mitt liv är till ände.
Det är dags att gå tillbaks till jobbet, vara den som drar in stålarna. Vara den som kommer hem till lagad mat och en efterlängtad busgrabb.
Annars brukar jag alltid får lite sådär längta-till-hösten känningar, längtan till tjocka koftor, vackra promenader bland höstlöv och kalla fingrar mot en tekopp. Men den här sommaren har varit lite för bra för sånt. Plus att Wollmar ger mig mycket mindfullness, jag vill vara medvetet närvarande här och nu med honom. Inte bara tänka framåt.
Menmen.
Det är dags att gå till jobbet.
Alldeles snart dags att förnya gymkortet.
Byta ut sommarkläderna mot jeans och tröjor.
Och sånt.
Men nu först: borsta tänderna och gå till tunnelbanan.
Here we go…
Förälraledighetslivet fortsätter för Joseph
Man skulle kunna tro att Wollmar hängt med och förstått att semestern var över. Men då skulle man ha fel. För vår Wollmar bestämde sig att sova fram till 09:00 idag. Han sov så pass länge att jag hann vakna, raka mig, duscha och fixa i ordning frukost innan han behagade vakna. Sedan var han uppe i 1 ½ timma innan han prompt ville ta en tupplur igen och sov då 1 ½ timma. Nu på eftermiddagen har han nästan sovit 1 ½ timma till och man undrar hur natten kommer att se ut. Vår BVC-sköterska sa för ett halvår sedan att ju bättre de sover på dagen desto bättre och mer de sover på dagen. Frågan är om det gäller för en 1 åring med?
Annar har det varit lugnt och skönt idag. Efter lunch fick vi besök av Aylin och Jocke och efter lite lek hemma gick vi till “I mina drömmars stad” parken vid Gotlandsgatan. Wollmar lekte och stökade och fick springa av sig innan vi drog hem.
Pratnisse
Idag har även Wollmar kommit loss med lite nya ord. Hittills har han kunnat säga: Titta, nana (mat), ada (vatten), kaka (okänd betydelse).
Han har även sagt “Mama” och “Dada” och andra ord men inte så att man förstått att han har någon förankring eller förståelse till vad orden betyder. Idag efter att Mia kom hem och hon så småningom tog med sig honom för att byta en blöja börjar han desperat ropa ut “DADA, DADA, DADA!”. Mia ropade även på mig och jag kom in. Då säger Wollmar: “Titta dada”.
Senare under kvällen sitter han och leker med Mia. Efter ett tag ställer han sig upp, vinkar hej då till Mia och går ut till köket mot mig och säger “Dada-dada”.
Han har även försökt att härma “tack-tack” och “hej-då” idag. Så han kanske inte blir så sen med pratet som vi befarat. Vem vet. Det är i alla fall kul att han är i gång.
Familjen Fernando
Öckerö
