Wollmar: “Titta där sitter tomten! Han sjunger!
Joseph: “What is he singing?”
Wollmar sjunger : “Julen på bussen snurrar runt, runt, runt…”
Såklart. Vad skulle tomtar annars sjunga?
Efter regn kommer solsken
Efter solsken kommer regn. Strax efter världens härligaste semester fick Wollmar vattkoppor. Som tur var verkar det vara ganska milt på så sätt att de inte kliar så mycket. Han har heller inte hög feber. Men på minussidan ligger vattkoppor inne i urinröret. Han gråter för att det gör så ont när han ska kissa. Wollmar missar nobelfirandet på förskolan idag. Hoppashoppas att han blir frisk till luciafriandet! Men är det troligt? Njae…
Wilfred måste vara i någonslags krånglig fas. Han hade aldrig någon jobbig utvecklingsfas vid 5-månader som Wollmar hade. Men nu är det gnälligt till tusen. Leksaker är bara roliga i någon sekund, sedan kastar han ilsket iväg dem. Han rullar medvetet åt alla håll och ställer sig ofta på alla fyra, men bara för att bli arg och besviken för att han inte kommer någonvart. Han har svårt att komma till ro i sängen eftersom det ska rullas ut alla möjliga håll och stånkas och stönas innan han hittar en bekväm ställning och kommer till ro.
Det är alltså inte helt angenämt att vara hemma med dessa två små grabbar. Speciellt inte eftersom vi alla är lite bortskämda med att ha haft så roligt på resan och så mycket olika roliga aktiviteter att göra. Jag vill ogärna gå ut med Wollmar i parken dessutom och riskera att smitta halva kvarterets barn så att de blir sjuka lagom till jul. (Synd bara att vi förmodligen hann smitta ner halva hotellet och hela flygplanet på resan hem. Smittan är ju som värst innan sjukdomen bryter ut tydligen. Så vi har haft gott om möjligheter att dela med oss…)
Julbaket och lite till
Vi har ju hamnat i mitten av december utan att riktigt ha fattat det. Igår kom Josephs föräldrar på besök över helgen och vi storsatsar på julstämning. Förutom luciafirande på förskolan, avslutning på Wollmars dans och luciagudstjänst på söndag så bakar, bakar och bakar vi.
Kanske att vi kommer med något nytt recept i helgen (till exempel gjorde vi nyss egen mandelmassa för första gången) men annars kör vi på gamla godingar. Det är väl så julbak ska vara?
Igår på dagen bakade jag (och Wilfred) en saffranskaka i långpanna till fika för Josephs jobb. När jag läser det receptet häpnar jag alltid lite över hur mycket olika grejer det är i det. Men det är det väl värt. Det är en fruktansvärt god kaka. Så pass god att Josephs kollegor mindes kakan från för två år sen när vi gjorde samma kaka. Det brukar inte vara så att jag behöver baka åt Joseph, men det har tydligen fallit sig så två gånger nu (med samma kaka alltså)… I år testade jag också med ricotta istället för philadelfia i frostingen, det gick lika bra.
På kvällen när alla kommit hem bakade vi pepparkakor tillsammans enligt mitt gamla familjerecept. Nytt sedan vi bloggande om det receptet är att vi börjat köra degen i degblandaren efter själva socker-sjudande-momentet. Sparar armarna en hel del!
Idag på dagen gjorde jag och svärföräldrarna svärfars sri lankeiska piroger. Inte så juligt, men ett fantastiskt gott recept att ta med på ett knytkalas i helgen.
Efter att vi nu på kvällen griljerat skinkan och tjuvstartat med skinkmackor till kvällsmat slog vi slag i att hela julstöket börjat och körde igång ett vörtbrödsbak. Vörtbröd är kanske bästa grejen med julen, i alla fall när det kommer till mat!
Mandelmassan som vi gjorde nyss ska troligen in i någonslags saffransbullar som vi kommer baka imorgon. Saffransbullebaket och pepparkaksbaket är också delar av barnens adventkalender. På bakdagarna får de inga paket i paketkalendern, utan “bara” en papperspepparkaka respektive en lussebulle som får symbolisera att vi ska baka under dagen. Ni kan nog förstå hur kul Wollmar tyckte att det var igår när vi bakade pepparkakor, hela “storfamiljen”. Mysigt värre!
