Trångt bäcken

Jag får då och då frågor om det här med trångt bäcken. Idag tänkte jag försöka komma med ett inlägg som rätar ut en del frågetecken om ämnet.

Ovanligt i Sverige?

I Sverige är det väldigt ovanligt att föderskor har trångt bäcken. Skandinaver är ofta lite längre/större än andra folkslag och har därför också ofta större utrymme i bäckenet. Om jag förstått det rätt kan det vara skillnad bara över olika folkgrupper i Europa, där man i Tyskland har större andel kvinnor med trånga bäcken än vad vi har i Sverige. Sett över världen verkar det finnas ett samband mellan kroppslängd och bäckenets storlek, men här i Sverige verkar det inte vara lika synonymt att kort kropp ger ett mindre bäcken.

Risken för trångt bäcken ökar vid dålig nutition under uppväxten eller om man haft rakit (det är en sjukdom som gör att man under tillväxten inte lagrar kalcium i skelettet som man ska). Därför är det vanligare med trängre bäcken i utvecklingsländer. Det finns också okända orsaker till vissa varianter av bäckenform. Kvinnor som har vissa rygg- och höftsjukdomar kan också ha en ökad risk.

Liten kropp = trångt bäcken?

Tidigare hade man alltså en mer utbredd föreställning om att alla kvinnor som var små i kroppen också skulle ha trängre bäcken. Men så behöver det alltså inte vara. Det är egentligen inte något som går att se utanpå, utan att smala och små kvinnor visst kan ha helt lagom bäckenvidd för att kunna föda. Och även det motsatta –  att det händer att även kvinnor som är större i kroppen utanpå har smala bäcken inuti.

Ovanligt

Det är tydligen väldigt ovanligt i Sverige, så pass att man inte ser några vinster med att undersöka detta innan förlossningen. Om jag har förstått rätt mäter man ibland bäckenet i efterhand om det är något som inte riktigt gick som det skulle under en förlossning.

Anledningen till att man i vissa fall mäter bäckenet är:

  • Inför sätesförlossning
  • Misstanke om trångt bäcken efter en tidigare förlossning
  • Tidigare fraktur på bäcknet (inte alla)

Man gör då detta för att se om man ska göra annorlunda nästa gång. Det verkar som att det typiska är att förlossningen börjar bra och att den födande öppnar sig till 5-6 cm , men att bebisen inte tränger ner som den ska. I dessa lägen kan en sugklocka hjälpa till att få ut barnet, och om det inte funkar behövs ett kejsarsnitt.

Bäckenmätning

När man vill ta reda på måtten inne i bäckenet behöver man göra en bilddiagnostisk undersökning (oftast vanlig röntgen). Man tar bilder för att kunna ta reda på måtten på  både ingången i bäckenet och utgången i bäckenet. Bäckenförträngning innebär att måtten är mindre är normala. Bäckenträngsel innebär att det är en missmatchning mellan bäckenets mått och bebisens mått, oavsett hur stort bäckenet är ensamt.

Min reflektion

Jag har läst mig till detta och kan alltså egentligen inte mer om ämnet än vad som står här. Men två saker slår mig när jag skriver:

  1. Det anses ändå alltså värt att chansa och hoppas på att det går bra? Alltså, man utvärderar i efterhand och säger ”ojdå, du hade visst inte de rätta mekaniska förutsättningarna för att föda barn. Så tråkigt, hoppas det ändå gick bra för dig med bristningen du fick av sugklockan”. Jag vet inte riktigt vad alternativet skulle vara (röntgen av alla gravida skulle ju innebära andra risker). Men ändå, en tanke.
  2. Allt det här är resonemang utifrån antaganden om etnicitet och generaliserade kroppar. Långt ifrån alla födande i Sverige har typiskt skandinaviska kroppar eller sådant genetiskt ursprung. Och jag tror inte någonsin att mödravården screenar av folks nutritionsstatus under uppväxten. Jag hoppas INNERLIGT att det här inte är en del av orsaken till att exempelvis kvinnor från söder om Sahara får fler förlossningsskador och fler dödfödda barn, än etniska svenskar. Alltså kombinationen typ underlåtenhet, okunnighet och rasism.

Berätta gärna för mig, ni som vet mer!

Jag vill gärna höra, både om erfarenheter och era reflektioner! Och ni som vill läsa vidare om ämnet – läs gärna den här artikeln från Expressen och berätta vad ni tänker

Läs mer på Bakingbabies

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Comments (13)

Som röntgensjuksköterska utför jag ibland bäckenmätningar med röntgen.
Indikationerna för en bäckenmätning kan vara att kvinnan är kortvuxen (under 150cm), har asiatiskt ursprung, eller fostret ligger i säte och kvinnan önskar vaginal förlossning. Även tidigare förlossning med utebliven progress, att barnet inte tränger ner, är en indikation, inför framtida förlossningar.
Bäckenmätning kan göras under graviditet , i aktiv förlossning eller efter förlossning.
Röntgenundersökningen är framtagen tillsammans med sjukhusfysiker och är inte skadlig för fostret.
Och precis som du har läst i forskning – det som är avgörande är relationen mellan kvinnans bäckenmått och barnets huvudstorlek. En kan inte utifrån röntgenundersökningen säga hur förlossningen kommer gå.

Jag fick sfinkterruptur grad 4 samt andra muskelskador vid min förlossning 2016. Utebliven progress och sugklocka… tilläggas kan att min son aldrig fixerade sig efter en vändning som gjordes ca 2 mån innan beräknad ankomst. Jag var orolig innan och tyckte mig känna att han försökte fixera sig då det blixtrade till o tryckte nedåt då o då…
Min lillasyster är nu gravid och jag ha varit orolig för henne då det inte gick ngt vidare för mig. Vi fick nyligen reda på att min mamma även fick sfinkterruptur när hon födde min lillasyster som i sin tur fick en plexusskada…
Det positiva är att min lillasyster har framfört våra historier och hon ska därför få mäta sitt bäcken innan förlossningen och har blivit lovad att gå över tiden max en vecka (jag fick gå över tiden i 2 veckor).
Frågan är hur de sedan bedömer bäckenet och bebis? Dvs hur de ska gå vidare utifrån de det ser? Vet du?

Min första förlossning slutade med akut snitt efter att jag bara öppnade mig till 6 cm och sedan stannade det där trots många timmar med värkstimulerande dropp. Vid snittet fick de använda klocka för att få ut barnet. Inför andra förlossning var jag orolig att det skulle bli samma igen och ville helst ha planerat snitt. Blev dock övertalad att försöka vaginal förlossning. Denna förlossning gick ”bättre” men fick avslutas med sugklocka eftersom barnet inte trängde ner alls utan stod kvar ovanför spinae. Det verkar ju som om jag kan bocka av många av tecknena på lite trängre bäcken. Kanske är det så att jag trots mina 173 cm har trångt bäcken? Jag önskar iaf att någon tagit mina tankar inför förlossning nr 2 på allvar.

Det kan ju finnas många olika anledningar till att förlossningar blir som de blir. Men helt klart är att du borde ha blivit tagen på allvar med din oro och dina frågor och funderingar! Hoppas du mår väl nu, sugklockan till trots!

Min första förlossning liknade Lottas ovan. Man gjorde ett tillväxtultraljud på bf och såg att bebisen nog skulle väga ca 4,5 kg, så jag fick igångsättning, och efter 1,5 dygn utan att bebisen gled ner nämnvärt så fick jag hög feber och bebisen påverkad puls så det blev urakut snitt, som dels gjorde ont och sedan gav mig vidriga nervsmärtor i flera veckor. När jag två år senare väntade 2an var jag väldigt orolig för förlossningen och rädd för att det skulle sluta likadant. Jag blev inte mindre orolig när magmåttet drog upp långt över det normala sista månaden men man ändå inte ville göra tillväxtultraljud förän en vecka över tiden. Då såg man att denna gosse var ännu större, men bedömde ändå att igångsättning var bäst. Det gick såklart inte så det blev akutsnitt igen. Det blev trots allt en lite bättre upplevelse men jag önskar verkligen att man tagit min oro på allvar. Först på återbesöket på mvc sa barnmorskan att hon kunde se att barnen inte sjunkit ner alls under någon av förlossningarna och att det nog berodde på huvudomfång i förhållande till bäckenets storlek. Det var så tydligt att det handlar om pengar, och det känns så fel!

Hej Mia.

Mycket intressant, jag var under hela graviditeten orolig över trångt bäcken då min faster fick detta diagnostiserat och förlöste mina kusiner mer snitt. Det var inget som kollades upp på mig, men vi blev iaf igångsatta innan Bf pga stort foster vid våra mätningar då min sf var mycket över det ”normala” det hela slutade med att jag var 10cm öppen men att bebisen inte trängt ner, hade en väldigt bra läkare dock som starkt avrådde från sugklocka, blev akutsnitt och efteråt var hon mycket glad att vi inte ens försökte med klockan då han inte ens var i närheten av att ha kommit ner i bäckenet. Jag kämpade i 2 dygn innan hon avbröt och snittade akut pga mammabörd inte pga av att bebisen mådde dåligt. Han vägde 5 kg och 55 lång och jag är 162 cm och 55 Kg. Efteråt fick jag göra bäckenmätning som visade på ”för trångt bäcken” och vid kommande förlossningen behöver jag inte ens försöka.. Phu.

Hade dock önskat jag slapp de två dygnen innan snitt, och vill heller aldrig ha akutsnitt då jag ”missade mitt barns födsel”.. gör fortfarande ont i mig 2 år senare.

Tack för mycket bra blogg!

Vid första förlossningen dec 2016, så hade jag ett fint värkarbete och öppnade mig till 6 cm. Sen låg jag i 4 timmar tror jag det var med högsta dosen värkstimulerande dropp men inget hände. Jag öppnade mig bara 6 cm. Till sist var jag så slut och hade så ont i magen när sonen rörde sig där i så det blev ett beslut om akut snitt. När jag sen i april 2018 blev gravid igen började jag kämpa för ett planerat snitt då förra förlossningen var hemsk. Fick en tid på auroramottagningen och fick prata med en okänslig sköterska som tyckte att jag skulle sluta gråta och få en revansch denna gång. Hon sa även till mig att jag kan säga till 99 % att läkaren säger nej till ett snitt. Jag gick hem och oroade mig som fan,. Fick träffa en underbar läkare som gick igenom förra förlossningen och frågade mig om jag fått något svar på varför det slutade som det gjorde.
Och de hade jag inte fått.
Så hon bokade in mig på en bäckenmätning och det visade sig att mitt bäcken inte klarar normalstora barn (sonen var 49 cm och vägde 3600) så hon beslutade om snitt. Och det är jag glad för eftersom lillasyster var 53,5cm och vägde 4020

Oj vilken lång kommentarer men så var det för mig

Jag känner 2 som haft för trånga bäcken. Den ena är ganska kortväxt så hon fick 2 snitt pga det. Den andra hade sin mamma som referens som haft trångt bäcken och haft flera kejsarsnitt. Hon fick då också bäckenmätning. Dock var det trots att de hade trångt inte helt självklart med snitt, utan de fick hålla på och oroa sig lite först.

Har haft mycket funderingar kring detta då min mamma hade trångt bäcken och jag själv är född med urakut snitt. Pratade mycket på MVC om detta och fick lite blandat bemötande men de sa väl mest som du skriver att ja, man testar först och blir det ingen progress så får man ta det i beaktande. Men blev rätt förbannad på att de påstår att det inte är ärftligt. Vadå inte ärftligt, hälften av min kropp är min mammas? Basic genetics? Fick iaf förklaringen att bebisens huvud är så formbart och har läst mig till att dagens röntgenmetoder inte är särskilt bra på att förespå utfallet ändå om det inte är extremt trångt. De sa också att har man trångt bäcken brukar barnet fastna ovan spinae, och sugklockor ska läggas först nedom spinae. Nu gick allt jättebra men skräcken att någon övermodig junior gynekolog skulle råka lägga en för hög sugklocka och dra några gånger för mycket fanns ju. Så om alla följer PM så är nog dagens approach rätt rimlig men det ska man ju våga lita på också…

Intressant att du tar upp detta. Jag fick grad 3 skador vid min förlossning 2018. Jag misstänkte redan innan förlossningen att jag kanske skulle ha trång bäckenbotten då min storasysters, dittills, enda förlossning hade slutat med akutsnitt. Tog upp min oro med min MVC BM men hon menade på att man mäter inte i förebyggande syfte o att det var så ovanligt så hon visste inte ens hur dom mäter?! Känns märkligt med tanke på att barnmorska ändå är en specialistutbildning. Någon gång under utbildningen borde väl det tas upp?! (Hon var dessutom rätt ung, typ 30-35, dvs med hyfsat färsk utbildning gissar jag). Så jag lät det vara, ville inte vara till för mycket besvär för vården typ… Hur sjukt är inte det…

Efter förlossningen fick jag bara veta att skadorna nog uppstod för att jag var förstföderska, stort barn (4kg, 53 cm) , lång öppningsskede, lång krystfasen (2 h) o precis innan sugklocka fick jag ut honom med hjälp av ‘norska knuten’, dvs dragkamp med ett lakan o en stackars sköterska. Men jag kan inte låta bli att tänka att storleken på mitt bäcken också spelar roll i sammanhanget. Fick sen veta att mamma blev klippt vid bägge sina förlossningar. Så när min storasyster blev gravid igen stod jag på mig om att hon måst kräva en mätning. Och mycket riktigt, hennes bäcken är för trång. Läkaren hade ringt o sagt ‘hur jag än vänder o vrider på detta o mina beräkningar så får jag inte ihop det.’ så hennes andra förlossning blev ett planerat snitt. Och jag glad att jag övertygade henne att kolla upp detta. Hon hade själv tänkt testa vaginalt igen…

Nu är jag själv gravid igen. Denna gången utlovad snitt. Men varken pga trång bäckenbotten eller det psykiska traumat som första förlossningen blev, utan av gasläckage som kvarstår från förra förlossningen.

Född i Mellanöstern och kan inte låta bli att tänka att vården idag fortfarande är anpassad efter en ”vikingakvinna”. Annars skulle man ju vid inskrivningen iaf kunna fråga om nära släktingars förlossning o därifrån erbjuda en mätning. En röntgen skadar knappast fostret (annars skulle det väl aldrig under några omständigheter röntgas..). O så är det väl en ekonomisk fråga också. För plötsligt skulle ju kön till röntgen öka…

Hej!
Jag har inte en trångt-bäcken-historia utan vill kommentera artikeln du länkade till i slutet.
Det känns lite mister obvious att komma på att dagens sjukvård påverkar den naturliga selektionen. Självklart föds och överlever barn nu som inte skulle gjort det tidigare. Frågan är vad vi ska göra med denna kunskap? Skälla på dem med ”dåliga” gener eller hjälpa dem? I detta fall tycker jag att ökningen av trånga bäcken borde leda till att man undersöker detta mer. Typ som när jag fått p-piller och jag uppmanas att kolla om det finns blodpropp i släkten borde jag få frågor om min släkts förlossningar när jag blir gravid. Tidigare kommentarer verkar inte tyda på att det går till så…

Precis, det är ju liksom inte riktigt något man kan göra något åt själv genom att typ ”skärpa sig”…

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.