Jag får då och då frågor om det här med trångt bäcken. Idag tänkte jag försöka komma med ett inlägg som rätar ut en del frågetecken om ämnet.
Ovanligt i Sverige?
I Sverige är det väldigt ovanligt att föderskor har trångt bäcken. Skandinaver är ofta lite längre/större än andra folkslag och har därför också ofta större utrymme i bäckenet. Om jag förstått det rätt kan det vara skillnad bara över olika folkgrupper i Europa, där man i Tyskland har större andel kvinnor med trånga bäcken än vad vi har i Sverige. Sett över världen verkar det finnas ett samband mellan kroppslängd och bäckenets storlek, men här i Sverige verkar det inte vara lika synonymt att kort kropp ger ett mindre bäcken.
Risken för trångt bäcken ökar vid dålig nutition under uppväxten eller om man haft rakit (det är en sjukdom som gör att man under tillväxten inte lagrar kalcium i skelettet som man ska). Därför är det vanligare med trängre bäcken i utvecklingsländer. Det finns också okända orsaker till vissa varianter av bäckenform. Kvinnor som har vissa rygg- och höftsjukdomar kan också ha en ökad risk.
Liten kropp = trångt bäcken?
Tidigare hade man alltså en mer utbredd föreställning om att alla kvinnor som var små i kroppen också skulle ha trängre bäcken. Men så behöver det alltså inte vara. Det är egentligen inte något som går att se utanpå, utan att smala och små kvinnor visst kan ha helt lagom bäckenvidd för att kunna föda. Och även det motsatta – att det händer att även kvinnor som är större i kroppen utanpå har smala bäcken inuti.
Ovanligt
Det är tydligen väldigt ovanligt i Sverige, så pass att man inte ser några vinster med att undersöka detta innan förlossningen. Om jag har förstått rätt mäter man ibland bäckenet i efterhand om det är något som inte riktigt gick som det skulle under en förlossning.
Anledningen till att man i vissa fall mäter bäckenet är:
- Inför sätesförlossning
- Misstanke om trångt bäcken efter en tidigare förlossning
- Tidigare fraktur på bäcknet (inte alla)
Man gör då detta för att se om man ska göra annorlunda nästa gång. Det verkar som att det typiska är att förlossningen börjar bra och att den födande öppnar sig till 5-6 cm , men att bebisen inte tränger ner som den ska. I dessa lägen kan en sugklocka hjälpa till att få ut barnet, och om det inte funkar behövs ett kejsarsnitt.
Bäckenmätning
När man vill ta reda på måtten inne i bäckenet behöver man göra en bilddiagnostisk undersökning (oftast vanlig röntgen). Man tar bilder för att kunna ta reda på måtten på både ingången i bäckenet och utgången i bäckenet. Bäckenförträngning innebär att måtten är mindre är normala. Bäckenträngsel innebär att det är en missmatchning mellan bäckenets mått och bebisens mått, oavsett hur stort bäckenet är ensamt.
Min reflektion
Jag har läst mig till detta och kan alltså egentligen inte mer om ämnet än vad som står här. Men två saker slår mig när jag skriver:
- Det anses ändå alltså värt att chansa och hoppas på att det går bra? Alltså, man utvärderar i efterhand och säger ”ojdå, du hade visst inte de rätta mekaniska förutsättningarna för att föda barn. Så tråkigt, hoppas det ändå gick bra för dig med bristningen du fick av sugklockan”. Jag vet inte riktigt vad alternativet skulle vara (röntgen av alla gravida skulle ju innebära andra risker). Men ändå, en tanke.
- Allt det här är resonemang utifrån antaganden om etnicitet och generaliserade kroppar. Långt ifrån alla födande i Sverige har typiskt skandinaviska kroppar eller sådant genetiskt ursprung. Och jag tror inte någonsin att mödravården screenar av folks nutritionsstatus under uppväxten. Jag hoppas INNERLIGT att det här inte är en del av orsaken till att exempelvis kvinnor från söder om Sahara får fler förlossningsskador och fler dödfödda barn, än etniska svenskar. Alltså kombinationen typ underlåtenhet, okunnighet och rasism.
Berätta gärna för mig, ni som vet mer!
Jag vill gärna höra, både om erfarenheter och era reflektioner! Och ni som vill läsa vidare om ämnet – läs gärna den här artikeln från Expressen och berätta vad ni tänker
Läs mer på Bakingbabies
- Smörja för att minska risken att spricka?
- Eftervård, hysteriska kvinnor och patientmakt
- Risker med lång utdrivningsfas
- Kan vi förutse risker med förlossning?
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Som röntgensjuksköterska utför jag ibland bäckenmätningar med röntgen.
Indikationerna för en bäckenmätning kan vara att kvinnan är kortvuxen (under 150cm), har asiatiskt ursprung, eller fostret ligger i säte och kvinnan önskar vaginal förlossning. Även tidigare förlossning med utebliven progress, att barnet inte tränger ner, är en indikation, inför framtida förlossningar.
Bäckenmätning kan göras under graviditet , i aktiv förlossning eller efter förlossning.
Röntgenundersökningen är framtagen tillsammans med sjukhusfysiker och är inte skadlig för fostret.
Och precis som du har läst i forskning – det som är avgörande är relationen mellan kvinnans bäckenmått och barnets huvudstorlek. En kan inte utifrån röntgenundersökningen säga hur förlossningen kommer gå.
Tack bra input!
Jag fick sfinkterruptur grad 4 samt andra muskelskador vid min förlossning 2016. Utebliven progress och sugklocka… tilläggas kan att min son aldrig fixerade sig efter en vändning som gjordes ca 2 mån innan beräknad ankomst. Jag var orolig innan och tyckte mig känna att han försökte fixera sig då det blixtrade till o tryckte nedåt då o då…
Min lillasyster är nu gravid och jag ha varit orolig för henne då det inte gick ngt vidare för mig. Vi fick nyligen reda på att min mamma även fick sfinkterruptur när hon födde min lillasyster som i sin tur fick en plexusskada…
Det positiva är att min lillasyster har framfört våra historier och hon ska därför få mäta sitt bäcken innan förlossningen och har blivit lovad att gå över tiden max en vecka (jag fick gå över tiden i 2 veckor).
Frågan är hur de sedan bedömer bäckenet och bebis? Dvs hur de ska gå vidare utifrån de det ser? Vet du?
Min första förlossning slutade med akut snitt efter att jag bara öppnade mig till 6 cm och sedan stannade det där trots många timmar med värkstimulerande dropp. Vid snittet fick de använda klocka för att få ut barnet. Inför andra förlossning var jag orolig att det skulle bli samma igen och ville helst ha planerat snitt. Blev dock övertalad att försöka vaginal förlossning. Denna förlossning gick ”bättre” men fick avslutas med sugklocka eftersom barnet inte trängde ner alls utan stod kvar ovanför spinae. Det verkar ju som om jag kan bocka av många av tecknena på lite trängre bäcken. Kanske är det så att jag trots mina 173 cm har trångt bäcken? Jag önskar iaf att någon tagit mina tankar inför förlossning nr 2 på allvar.
Det kan ju finnas många olika anledningar till att förlossningar blir som de blir. Men helt klart är att du borde ha blivit tagen på allvar med din oro och dina frågor och funderingar! Hoppas du mår väl nu, sugklockan till trots!
Min första förlossning liknade Lottas ovan. Man gjorde ett tillväxtultraljud på bf och såg att bebisen nog skulle väga ca 4,5 kg, så jag fick igångsättning, och efter 1,5 dygn utan att bebisen gled ner nämnvärt så fick jag hög feber och bebisen påverkad puls så det blev urakut snitt, som dels gjorde ont och sedan gav mig vidriga nervsmärtor i flera veckor. När jag två år senare väntade 2an var jag väldigt orolig för förlossningen och rädd för att det skulle sluta likadant. Jag blev inte mindre orolig när magmåttet drog upp långt över det normala sista månaden men man ändå inte ville göra tillväxtultraljud förän en vecka över tiden. Då såg man att denna gosse var ännu större, men bedömde ändå att igångsättning var bäst. Det gick såklart inte så det blev akutsnitt igen. Det blev trots allt en lite bättre upplevelse men jag önskar verkligen att man tagit min oro på allvar. Först på återbesöket på mvc sa barnmorskan att hon kunde se att barnen inte sjunkit ner alls under någon av förlossningarna och att det nog berodde på huvudomfång i förhållande till bäckenets storlek. Det var så tydligt att det handlar om pengar, och det känns så fel!
Hej Mia.
Mycket intressant, jag var under hela graviditeten orolig över trångt bäcken då min faster fick detta diagnostiserat och förlöste mina kusiner mer snitt. Det var inget som kollades upp på mig, men vi blev iaf igångsatta innan Bf pga stort foster vid våra mätningar då min sf var mycket över det ”normala” det hela slutade med att jag var 10cm öppen men att bebisen inte trängt ner, hade en väldigt bra läkare dock som starkt avrådde från sugklocka, blev akutsnitt och efteråt var hon mycket glad att vi inte ens försökte med klockan då han inte ens var i närheten av att ha kommit ner i bäckenet. Jag kämpade i 2 dygn innan hon avbröt och snittade akut pga mammabörd inte pga av att bebisen mådde dåligt. Han vägde 5 kg och 55 lång och jag är 162 cm och 55 Kg. Efteråt fick jag göra bäckenmätning som visade på ”för trångt bäcken” och vid kommande förlossningen behöver jag inte ens försöka.. Phu.
Hade dock önskat jag slapp de två dygnen innan snitt, och vill heller aldrig ha akutsnitt då jag ”missade mitt barns födsel”.. gör fortfarande ont i mig 2 år senare.
Tack för mycket bra blogg!
Va tråkigt att höra att det blev så för dig, hoppas verkligen att du mår bra idag. Undrar om det skulle vara ok att jag frågar va dina bäckenmått va? Jag är gravid och har gjort en bäckenmätning där alla mått verkar ok utom det sista utgångsmåttet, intertubart, som bara är 8,2cm.
Vid första förlossningen dec 2016, så hade jag ett fint värkarbete och öppnade mig till 6 cm. Sen låg jag i 4 timmar tror jag det var med högsta dosen värkstimulerande dropp men inget hände. Jag öppnade mig bara 6 cm. Till sist var jag så slut och hade så ont i magen när sonen rörde sig där i så det blev ett beslut om akut snitt. När jag sen i april 2018 blev gravid igen började jag kämpa för ett planerat snitt då förra förlossningen var hemsk. Fick en tid på auroramottagningen och fick prata med en okänslig sköterska som tyckte att jag skulle sluta gråta och få en revansch denna gång. Hon sa även till mig att jag kan säga till 99 % att läkaren säger nej till ett snitt. Jag gick hem och oroade mig som fan,. Fick träffa en underbar läkare som gick igenom förra förlossningen och frågade mig om jag fått något svar på varför det slutade som det gjorde.
Och de hade jag inte fått.
Så hon bokade in mig på en bäckenmätning och det visade sig att mitt bäcken inte klarar normalstora barn (sonen var 49 cm och vägde 3600) så hon beslutade om snitt. Och det är jag glad för eftersom lillasyster var 53,5cm och vägde 4020
Oj vilken lång kommentarer men så var det för mig
Va skönt att läkaren tog din oro på allvar. Undrar om det skulle vara ok att jag frågar va dina bäckenmått va? Jag är gravid och har gjort en bäckenmätning där alla mått verkar ok utom det sista utgångsmåttet, intertubart, som bara är 8,2cm.
Jag känner 2 som haft för trånga bäcken. Den ena är ganska kortväxt så hon fick 2 snitt pga det. Den andra hade sin mamma som referens som haft trångt bäcken och haft flera kejsarsnitt. Hon fick då också bäckenmätning. Dock var det trots att de hade trångt inte helt självklart med snitt, utan de fick hålla på och oroa sig lite först.
Har haft mycket funderingar kring detta då min mamma hade trångt bäcken och jag själv är född med urakut snitt. Pratade mycket på MVC om detta och fick lite blandat bemötande men de sa väl mest som du skriver att ja, man testar först och blir det ingen progress så får man ta det i beaktande. Men blev rätt förbannad på att de påstår att det inte är ärftligt. Vadå inte ärftligt, hälften av min kropp är min mammas? Basic genetics? Fick iaf förklaringen att bebisens huvud är så formbart och har läst mig till att dagens röntgenmetoder inte är särskilt bra på att förespå utfallet ändå om det inte är extremt trångt. De sa också att har man trångt bäcken brukar barnet fastna ovan spinae, och sugklockor ska läggas först nedom spinae. Nu gick allt jättebra men skräcken att någon övermodig junior gynekolog skulle råka lägga en för hög sugklocka och dra några gånger för mycket fanns ju. Så om alla följer PM så är nog dagens approach rätt rimlig men det ska man ju våga lita på också…
Intressant att du tar upp detta. Jag fick grad 3 skador vid min förlossning 2018. Jag misstänkte redan innan förlossningen att jag kanske skulle ha trång bäckenbotten då min storasysters, dittills, enda förlossning hade slutat med akutsnitt. Tog upp min oro med min MVC BM men hon menade på att man mäter inte i förebyggande syfte o att det var så ovanligt så hon visste inte ens hur dom mäter?! Känns märkligt med tanke på att barnmorska ändå är en specialistutbildning. Någon gång under utbildningen borde väl det tas upp?! (Hon var dessutom rätt ung, typ 30-35, dvs med hyfsat färsk utbildning gissar jag). Så jag lät det vara, ville inte vara till för mycket besvär för vården typ… Hur sjukt är inte det…
Efter förlossningen fick jag bara veta att skadorna nog uppstod för att jag var förstföderska, stort barn (4kg, 53 cm) , lång öppningsskede, lång krystfasen (2 h) o precis innan sugklocka fick jag ut honom med hjälp av ‘norska knuten’, dvs dragkamp med ett lakan o en stackars sköterska. Men jag kan inte låta bli att tänka att storleken på mitt bäcken också spelar roll i sammanhanget. Fick sen veta att mamma blev klippt vid bägge sina förlossningar. Så när min storasyster blev gravid igen stod jag på mig om att hon måst kräva en mätning. Och mycket riktigt, hennes bäcken är för trång. Läkaren hade ringt o sagt ‘hur jag än vänder o vrider på detta o mina beräkningar så får jag inte ihop det.’ så hennes andra förlossning blev ett planerat snitt. Och jag glad att jag övertygade henne att kolla upp detta. Hon hade själv tänkt testa vaginalt igen…
Nu är jag själv gravid igen. Denna gången utlovad snitt. Men varken pga trång bäckenbotten eller det psykiska traumat som första förlossningen blev, utan av gasläckage som kvarstår från förra förlossningen.
Född i Mellanöstern och kan inte låta bli att tänka att vården idag fortfarande är anpassad efter en ”vikingakvinna”. Annars skulle man ju vid inskrivningen iaf kunna fråga om nära släktingars förlossning o därifrån erbjuda en mätning. En röntgen skadar knappast fostret (annars skulle det väl aldrig under några omständigheter röntgas..). O så är det väl en ekonomisk fråga också. För plötsligt skulle ju kön till röntgen öka…
Hej!
Jag har inte en trångt-bäcken-historia utan vill kommentera artikeln du länkade till i slutet.
Det känns lite mister obvious att komma på att dagens sjukvård påverkar den naturliga selektionen. Självklart föds och överlever barn nu som inte skulle gjort det tidigare. Frågan är vad vi ska göra med denna kunskap? Skälla på dem med “dåliga” gener eller hjälpa dem? I detta fall tycker jag att ökningen av trånga bäcken borde leda till att man undersöker detta mer. Typ som när jag fått p-piller och jag uppmanas att kolla om det finns blodpropp i släkten borde jag få frågor om min släkts förlossningar när jag blir gravid. Tidigare kommentarer verkar inte tyda på att det går till så…
Precis, det är ju liksom inte riktigt något man kan göra något åt själv genom att typ “skärpa sig”…
Jag har för trångt bäcken vilket resulterade i ett katastrofsnitt när jag var dilaterad 10 cm, första barnet. Min barnmorska gjorde en okulär ”besiktning” och ansåg att det inte såg ut som att mitt bäcken var för trångt, trots att min mamma har likadant och fött tre barn med snitt. Så då fick jag ingen röntgen och sen blev det som det blev. Inför andra barnet hade jag fått röntgen och det var konstaterat för trångt bäcken, då fick jag planerat snitt och det kändes som en revansch rent kroppsligt och själsligt, det läkte mig. Min yngre syster har också i efterhand konstaterat för trångt bäcken men även hon möttes först av skepticism. Då fick jag kontakta läkarvården och begära att de skulle röntga henne vilket de gjorde. Vi båda har så pass att om barnet är tyngre än 2 kg så är risken stor att det fastnar och båda är utom räddning. För mig blir det inga fler barn men min syster ska föda sitt tredje med planerat snitt inom kort. Vi har finskt påbrå och är ca 160 cm långa alla tre dvs min mor, jag och min syster men ingen av oss är petite i kroppsformen.
Va skönt att du fick din revansch! Undrar om det skulle vara ok att jag frågar va dina bäckenmått va? Jag är gravid och har gjort en bäckenmätning där alla mått verkar ok utom det sista utgångsmåttet, intertubart, som bara är 8,2cm. Hade hellst fött vaginalt men vill inte ta några risker varken för bäbisen eller mig.
Jag har samma upplevelse som flera andra. Första graviditeten, vattnet började läcka, igångsättning under två dygn, endast öppen 7 cm, akut kejsarsnitt. Bedövningen tog inte, blev sövd, förlorade mycket blod.
Hämtade mig dock bra. Erbjöds ett läkarsamtal några veckor senare för att prata om förlossningen eftersom den blev något speciell. Läkaren sa att om jag blir gravid igen så ska jag be om en höftröntgen.
Nu är jag gravid igen men har inte hunnit så långt.
Hursomhelst, en sak jag gått och klurat på är om ett trångt bäcken kan ha att göra med tidigare höfledsluxation…? Ren gissning. Jag hade nämligen någon form av gipsblöja som nyfödd p.g.a. detta.
Är för övrigt 38 år, 172 cm, 82 kg.
Hoppas verkligrn du fick en bättre förlossningsupplevelse andra gången. Undrar om det skulle vara ok att jag frågar va dina bäckenmått va och om det blev vaginalt eller snitt andra gången? Jag är gravid och har gjort en bäckenmätning där alla mått verkar ok utom det sista utgångsmåttet, intertubart, som bara är 8,2cm. Hade hellst fött vaginalt men vill inte ta några risker varken för bäbisen eller mig.
Jag är nu gravid med första barnet och ska snart få röntga mitt bäcken pga att vi har en historia kring trånga bäcken i familjen. Läkarna säger att det inte är ärftligt, men både mormor, mamma och hennes syster har för trånga bäcken.
Mormors första barn dog vid förlossningen pga att mormor var för trång. Vid de andra två förlossningarna blev det snitt. Min mamma och min moster fick röntga sina bäcken och fick då bekräftat att ”du är trång, men det kanske kan gå”… vilket de så klart inte villa chansa på så det blev också snitt.
Det har iaf varit väldigt enkelt för mig att få göra röntgen, jag har bara behövt förklara vår historia och så har det bokats in. Så inget krigande än så länge. ☺️
Hoppas förlossningen gick bra! Undrar om det skulle vara ok att jag frågar va dina bäckenmått va och om det blev vaginalt eller snitt? Jag är gravid och har gjort en bäckenmätning där alla mått verkar ok utom det sista utgångsmåttet, intertubart, som bara är 8,2cm. Hade hellst fött vaginalt men vill inte ta några risker varken för bäbisen eller mig.
Långa, svåra förlossningar utan att nå 10 cm eller få ut ungen krystad, yttre press, flera snitt, hos mamma, mostrar, mormor (alla relativt korta också, under 165cm). Min första förlossning: spontan värkstart, öppnades 3cm (från 5 till 8cm) under de 15 timmar jag va på sjukhuset, innan det blev snitt. 4,1kg, 55cm baby.
Min andra förlossning: man gjorde MRI-pelvimetri innan (utgångssumma 32,8 dvs ok, men ett av måtten litet, 9,8cm) och ungen uppskattades ha extra stort huvud (större än 90% av nyfödda). Uppmuntrades ändå till vaginalt. Öppnades till 10cm, krystade >1 timme, men sen va värkarna korta och svaga. Läkare tillkallades, jag hann knappt få värkstimulerande innan man klippte och anlade en semihög sugklocka (huvudet på +1 i vila, +2 i värkar) (barnet mådde bra). Ungen drogs ut på 2 drag (på första kom huvudet ner till vulvas öppning, på andra kom hela ungen ut med en väldig fart). Huvudomkrets 38cm (precis som uppskattat), vikt 4,1kg (0,5kg mer än uppskattat). Ungen överlevde och mår bra. Klippet sprack vidare till 5cm djup (ändå ”bara” grad 2) och blev felsytt. Lever med rektocele, (symptomfritt cystocele) och en defektläkt mellangård. Önskar så att man hade brutit för snitt istället för sugklocka. Borde ha funnits en sån överenskommelse på förhand.
Hej Mia! Först vill jag säga att jag tror att det kommer vara enklare för framtidens kvinnor att få hjälp för att du sprider kunskap och driver frågorna framåt – tack för det.
Jag läste ditt inlägg ”Trångt bäcken” och därför skriver jag till dig. Jag ber i förväg om ursäkt för mitt långa inlägg, har full förståelse för om du inte hinner eller orkar svara.
Jag är adopterad från Indien och är 149 cm. Min man är född i Sverige och är 176 cm och har en normal kroppsbyggnad. Vår dotter föddes 2020, jag gick över tiden och förlossningen fick till slut sättas igång genom att de tog hål på hinnorna. Det var en lång och utdragen förlossning som fick avslutas med sugklocka och vår dotter andades inte när hon kom ut, tack vare snabba barnläkare gick allt gått bra. Förlossningsläkaren beskrev det för mig som att hon fastnade.
När jag blev gravid med vårt andra barn född -23 frågade jag min barnmorska på mvc om man behövde utreda om jag hade för trångt bäcken ”nej, det finns inga indikationer på det”. Andra förlossningen blev sedan likadan, jag gick över tiden och till slut fick de ta hål på hinnorna. Förloppet var inte lika utdraget men förlossningen avslutades med sugklocka igen. Vår son på 4030 g var tagen men andades. Efteråt sa barnmorskan på förlossningen att jag inte ska föda vaginalt igen.
Efter den senaste förlossningen har jag fått väldigt stora problem, jag har ont dagligen och jag kan inte gå på toaletten utan att vinkla upp kroppen genom att sätta upp fötterna mot en vägg eller använda fingrarna. Jag var på 3D ultraljud igår och läkaren sa att det är för tunt mellan slidan och analen och att det behöver opereras men att tiden för OP är 1-2 år. Jag har försökt med fysioterapi men det har hittills inte hjälpt mig och jag vet inte om jag ska byta eller om det är en operation som krävs för att komma tillrätta med problemet.
Jag känner jag mig väldigt deppig över detta och att det kommer dröja så länge innan jag kan leva som vanligt när det kommer till träning och toalettbesök, detta särskilt då jag kanske inte varit i den här situationen om barnmorskan skickat en remiss så jag fått göra undersökningen.
Jag förstår att det är svårt för dig att svara på men kan det vara att jag har ett för trångt bäcken?
Jag funderar på att vända mig till LÖF, inte för pengarnas skull men för att jag så innerligt vill att kvinnohälsa ska prioriteras och för att jag är rädd för att det finns okunskap i förlossningsvården när det kommer till kvinnor med annat ursprung än Sverige.
Hej Lina, jag beklagar det du varit med om. Låter som tuffa upplevelser och besvär. Det låter som att du har en missad eller defektläkt grad två-bristning och/eller en rectocele. Det kan uppstå av besvärliga förlossningar, men är inte direkt synonymt med att ha trångt bäcken. Jag rekommenderar dig att använda sökfunktionen och läsa vidare om de två begreppen, så kommer du få mer kött på benen! Lycka till!