Bäckenträngsel. Hur vanligt är det, hur upptäcker man det och vad säger forskningen?
Idag ska vi gå igenom vad vården menar med bäckenträngsel, hur handläggningen ser ut och vad vi vet från forskning om det här ämnet.
Jag möter ofta frågor om detta från gravida. Ofta från personer om har hört historier om hur deras äldre släktingar fått höra att de haft för trånga bäcken. Det kan förstås ha varit sant i en del fall. I många fall hade nog släktingarna fått höra helt andra saker om de hade fött idag. Jag ska gå igenom vad vi vet om ämnet nu!
Vad menar man med bäckenträngsel?
Bäckenträngsel (alltså att bäckenet är för trångt för att vara optimalt vid en vaginal förlossning) handlar om ett mekaniskt missförhållande mellan barnets huvud och kropp och den bäckenets bendelar som utgör begränsningen för födelsekanalen. Är förhållandena fysiskt för trånga kommer det bli tydligt när förlossningen inte går framåt som man förväntar sig. Detta trots att värkarna är adekvat starka. Det är vanligast att man konstaterar att det inte går att föda vaginalt på grund av detta under själva förlossningen. Det är ovanligt att man konstaterar detta i förhand via mätningar.
Hur vanligt är bäckenträngsel i Sverige?
Det jag kan läsa mig till är att detta är mycket ovanligt i Sverige. Det förekommer hos mindre än 1 % av alla födande.
Hur upptäcker man det idag?
I svensk vård bedömer man proportioner och framsteg främst kliniskt under förlossningen utifrån barnets läge/rotation, huvudets nedträngande, styrkan i värkarna och hur öppningsskedet fortskrider. Internationella riktlinjer trycker nuförtiden mer på att förlossningen ska vara aktiv och gå framåt, om än långsamt i perioder. Genom att vara mer ”generös” med tiden , blir man mindre benägen att överdiagnosticera problem med förloppet.
Hade det varit bra att erbjuda fler mätningar?
Det finns ingen som argumenterar för att fler skulle behöva få sina bäckenförhållanden uppmätta före förlossningen. Det är så pass sällsynt att man bedömer att inte finns skäl för detta. Om man alls behöver göra en mätning gör man den på någon specifik förekommen anledning. Det är framförallt när man planerar en vaginal födseln när barnet ligger i säte som detta skulle kunna var aktuellt. Eller när den födande haft tillstånd under uppväxten som skulle kunna ha påverkat bäckenet (via näringsbrist/D-vitaminbrist).
Det finns vissa studier som pekar på att etnicitet och kroppslängd kan påverka måtten, utan att för den sakens skulle påverka förlossningen negativt.
Vad kan rörelser eller rehab bidra med?
Det finns noll och ingen evidens för att rörelser eller övingar skulle kunna vidga bäckenet. Däremot kan träning bidra till optimerad rörlighet i höfter och ländrygg. Detta kan underlätta ställningbyten och din aktiva medverkan under förlossningen. Att kunna slappna av i kroppen generellt och i bäckenbotten specifikt kan vara gynnsamt. Om du upplever att detta är svårt kan en fysioterapeut hjälpa även med detta. Men då måste man jobba med bäckenbotten ett antal veckor eller månader före förlossningen.
Rehab kan också vara extra viktigt i efterförloppet för den som haft en lång förlossning eller fött med sugklocka.
Vad vet vi om bäckenträngsel utifrån forskning?
Att ha ett för trångt bäcken rent skelettmässigt är ovanligt. Det är också svårt att förutse en verklig missmatchning mellan fostrets huvud och den födandes bäcken. Visst kan vissa mått hos den födande och en klinisk uppfattning om fostervikt ge en antydan om besked, men träffsäkerheten är enligt vad vi vet från studier begränsad.
I vissa studier ser man att kort kroppslängd kan hänga ihop med en ökad risk för bäckenträngsel, Det är dock inga entydiga resultat. En längdgräns för födande har inte visat sig vara en god idé.
Man har heller ingen riktigt konsensus om vilka mått som är de bästa att undersöka (vinkeln vid blygdbenet, avståndet mellan sittbensknölarna eller mått från bäckenets öppning uppåt mot buken). I praktiken väger alltså bedömningen under förlossningen tyngst, hur förlossningen faktiskt fortskrider när den väl startat. Forskningen pekar på att mätningar därför bör användas vid specialfall, inte som rutin.
Du kan läsa mer på Bakingbabies!
Bäckenbotten-massage för färre bristningar
Eftervård, hysteriska kvinnor och patientmakt
Risker med lång utdrivningsfas
Referenser
- Anthropometric measurements as predictors of cephalopelvic disproportion.
- Comparison of vaginal breech deliveries with and without magnetic resonance imaging in primigravidas: a retrospective cohort analysis and literature review.
- First and Second Stage Labor Management: ACOG Clinical Practice Guideline No. 8.
- Magnetic resonance imaging in late pregnancy to improve labour and delivery outcomes – a systematic literature review.
- Magnetic resonance imaging pelvimetric measurements as predictors for emergent cesarean delivery in obstructed labor.
- Maternal height and the risk of cesarean delivery in nulliparous women.
- MRI-based pelvimetric measurements as predictors for a successful vaginal breech delivery in the Frankfurt Breech at term cohort (FRABAT).
- Novel Three-Dimensional Body Scan Anthropometry versus MR-Pelvimetry for Vaginal Breech Delivery Assessment.
- Pelvic inlet area is associated with birth mode.
- Pelvimetry for fetal cephalic presentations at or near term for deciding on mode of delivery.
- Predicting mid-pelvic interspinous distance in women using height and pubic arch angle.
- Predictive Value of MRI Pelvimetry in Vaginal Delivery and Its Practicability in Prolonged Labour—A Prospective Cohort Study.
- Radiographic measures of the mid pelvis to predict cesarean delivery.
- Short stature as an independent risk factor for cephalopelvic disproportion in a country of relatively small-sized women.
- X-ray Pelvimetry Has No Impact on the Outcomes of Trial of Labor after Cesarean Delivery: A Retrospective Single-center Study.
