Vad vet vi om fetal ejection reflex?

Du behöver veta följande om mig innan du börjar läsa det här inlägget. Jag är inte barnmorska. Jag är inte med vid födslar och jag kan inte ”hantverket” födande. Min ingång till ämnet är att jag är fysioterapeut och jag träffar i regel bara dem som har haft tuffa eller svåra förlossningar, eller bra förlossningar men tuff återhämtning efteråt. Min lojalitet och mitt perspektiv är alltså alltid hos dem som inte har haft smidiga och himlastormande fantastiska förlossningar. Jag unnar ALLA det och jag applåderar alla initiativ och fokus som strävar efter att ge fler födande positiva förlossningar. Men mitt syfte är nästan alltid att reflektera kring saker om födande för att ta bort skuld och skam hos dem som inte haft en toppenförlossning. Så är det även den här gången.

Jag har i flera sammanhang stött på begreppet ”Fetal ejection reflex” och det pratas om det som ett magiskt fenomen som händer de kvinnor som har tillräcklig tillit till sin egen kropp, och omständigheter som tillåter ett tillräckligt ostört födande. Redan här vänder jag mig emot det hela och vill stå upp för dem som inte har tillit till varken kroppen eller födandet eller som TROTS ATT de hade det ändå drabbas av komplikationer efter förlossningen.

Vad är den fetala utdrivningsreflexen?

Det är en kort serie av okontrollerbara sammandragningar som inte går att stå emot. Uttrycket myntades först av en Niles Newton 1966 och handlade då om möss. När man pratar om det nu handlar det alltså om att kraften i livmoderns sammandragningar är så pass omfattande att du inte behöver krysta viljemässigt.

Man menar att det som krävs är att första delen av förlossningsarbetet sker i en lugn och ostörd miljö. Sen ska mamman drabbas av en plötslig och övergående rädsla som uttrycks på ett irrationellt sätt (typ ”döda mig”). Sen beskrivs det som att mamman ska bli full av energi och vilja stå upprätt. Detta ska övergå till en kraftig sammandragning och ett behov av att hålla fast vid något. Då föds också barnet.

Varför vill man ha en feta utdrivningsreflex?

USP:en med den fetala utrivningsreflexen sägs vara att krystandet går effektivt och nästan smärtritt. Man menar att bästa sättet att skydda mellangården från bristningar och minska risken för klipp är att låta kroppen föda med en autentisk ”fetal ejection reflex”.

Personen som beskrev detta menade också att man inte behöver sy spontana bristningar, bara mamman håller ihop benen de första två veckorna efter förlossningen. Så funkar INTE bristningar vill jag bara meddela. Låter du bli att sy en bristning som involverar muskler eller stödjevävnad lämnar du den födande med eventuellt kroniska funktionsnedsättningar i bäceknbotten.

Vad händer då?

När livmodern är som störst har antalet oxytocinreceptorer ökat 200-falt och känsligheten för oxytocin är mycket hög. När kroppen ska kicka igång födandet kommer oxytocin frisättas och receptorerna i livmodern kommer uppfatta detta och sätta igång sammandragningar av livmodern. Det är en neuroendokrin process som består av en självförsörjande cykel av livmodersammandragningar som initieras av tryck mot livmoderhalsen. När bebisen börjar trycka mot livmoderhalsen inifrån frisätts alltså mer oxytocin, vilket i sin tur stimulerar ytterligare livmodersammandragningar. Detta i sin tur ökar trycket mot livmoderhalsen ytterligare. Det är en cykel av stimuli och respons, tills att bebisen blir född. Detta ska vara nästan smärtfritt.

 Det är dock viktigt att det vi vet om den här processen är från djur, mus-studier i första hand.

Kan något störa den?

Förklaringen till att alla inte upplever den fetala utdrivningsreflexen är varierande. Det finns mycket tyckande och gissningar om ämnet att hitta på nätet. Exempelvis har jag läst beskrivningar som gör gällande att den fetala utdrivningsreflexen aldrig sker om den födandes partner är i rummet, utan det ska bara vara en ”moderlig” och erfaren barnmorska med. Men en mer vedertagen förklaring är att det behöver vara optimala förutsättningar av att känna sig trygg och säker. Här hamnar en del som jobbar med förlossningar i att hävda att maskiner, procedurer och undersökningar kommer störa förloppet så pass att den fetala utdrivningsreflexen kommer utebli. Den är blygt fenomen som bara dyker upp i mörka rum med minimalt med störmoment.

Är oxytocinnivåerna avgörande?

Det är mycket vi inte vet om oxytocinets inverkan på förlossningen än. Den vetenskapliga ståndpunkten är att oxytocinets roll för mänskliga förlossningar fortfarande återstår att bekräfta. Det kan vara viktigt, men man har alltså inte vetenskapligt kunna bevisa någon mänsklig ökning av oxytocinkoncentration under värkarbete.

Vad vet vi om epiduraler?

Epidural är en central nervblocksteknik som sker genom injektion av en lokalbedövning nära nerverna som signalerar smärta. Det är en vanlig form av smärtlindring under förlossning. Epiduraler har fördelen att de är ofta ger en smärtlindring som den födande ofta uppskattar. Studier från före 2005 menade att epiduralen ökade risken för användning av sugklocka och tång. Senare studier har inte samma resultat, troligen efter att man ändrat läkemedlen i injektionerna något. Epiduralen ger inte en ökad risk för akuta kejsarsnitt och påverkar inte barnets hälsa.

Det är också viktigt att påpeka att det fortfarande är oklart om smärtlindring och användning av epidural under förlossningen stör den kroppsegna oxytocinfrisättningen eller ej. Men många menar eller hävdar att epiduralen rakt av kan försvåra förlossningar och skapa en avsaknad av den fetala utdrivningsreflexen. Det går inte att poängtera nog: Det här är inte vetenskapligt fastställt.

Man har dock inte kunnat se någon genomgående signifikant skillnad i oxytocinnivåer mellan födande med eller utan epiduraler och inte heller någon skillnad i livmoderhalsvidgningen. Däremot kan epidural vara förknippat med något längre förlossningar, men det kan vara så att det inte är epiduralen i sig som är orsaken till detta utan andra faktorer (kanske egentligen orsaken som gör att den födande behöver epiduralen…)

Ger den fetala utdrivningsreflexen färre eller fler bristningar?

Ett okontrollerat och snabbt framfödande är en riskfaktor för bristningar generellt. Att man skulle vara magiskt skyddad från det, bara för att ”kroppen själv styr” tycker jag låter osannolikt.

Den fetala utdrivningsreflexen kan gå så pass snabbt och mellangården inte riktigt hinner med att töjas som man annars anser vara optimalt för att minska risken för muskelskador. Eftersom det inte finns några studier (vad jag hittat) på faktiska och mänskliga födslar där den här reflexen ska ha ägt rum kan vi inte veta om det innebär en faktisk ökad risk för större bristning eller ej. Jag har läst beskrivningar där förespråkare menar att när kroppen får föda ostört och utan medicinska interventioner så kommer också kroppen ”fixa det hela själv” utan bristningar. Det vet vi alltså inte.

Vad vet vi alltså över huvud taget?

Det förekommer väldigt svartvita påstående när man läser på nätet om födslar, smärtlindring, epiduraler och den fetala utdrivningsprocessen. Jag har läst flera påståenden om att epiduraler blockerar den kroppsegna oxytocinfrisättningen och därmed utdrivningsreflexen. Det här är alltså saker som vi fortfarande inte vet. Det finns studier som pekar på att det är så, men också studier som pekar på motsatsen.

Min slutsats

Det vi vill med en förlossning är att det ska födas ett friskt barn efter ett rimligt långt värkarbete och där både mamma och barn mår bra och inte skadas i förloppet. Hur den är processen ser ut är nog lika unik som den födande själv. Om kroppen ”tar kontrollen” och sköter utdrivningen av barnet så låter det smidigt och bra. Men det finns lika väl individer där behovet av att krysta kommer för tidigt, och där den spontana krystkänslan aldrig kommer riktigt alls.

Det finns dem som behöver stå emot krystimpulserna ett tag. De finns dem som inte någonsin får en krystimpuls utan måste krysta viljamässigt och med muskelkraft. Och det är viktigt att måla upp det som att allt är inom ett spektrum och ett normalspann. För vi VET INTE att det normala eller optimala skulle vara någon slags magisk oxytocinfrisättning som ger en utdrivningsreflex. Vi vet det om möss, men möss är inte människor.

Referenser

• A study of the motility of the intact uterus at term
• Blockade of the Ferguson reflex by lumbar epidural anaesthesia in the parturient sheep: effects on oxytocin secretion and uterine venous prostaglandin F levels
• Does early administration of epidural analgesia affect obstetric outcome in nulliparous women who are in spontaneous labor?
• Effects of lumbar epidural analgesia on prostaglandin F2 alpha release and oxytocin secretion during labor
• Epidural versus non-epidural or no analgesia for pain management in labour
• Plasma oxytocin levels in women during labor with or without epidural analgesia: a prospective study
• The Fetus Ejection Reflex Revisited                                                                 
• Why is running a marathon like giving birth? The possible role of oxytocin in the underestimation of the memory of pain induced by labor and intense exercise.

Relaterad läsning:

Bäckenbottens roll under förlossning

Är sammandragningar att livmodern tränar?

Bäst för barnet att förlossningen startar av sig själv?

Den lila linjen

Vaginala födslar