Den här texten ska handla om en bok av Emily Ratajkowski som heter ”Min kropp”, men låt mig ta en liten mental avstickare först.
I somras lyssnade jag på Aliette Opheims sommarprat och det väckte oerhört många tankar och känslor i mig. Framförallt fanns det saker i hennes sommarprat som jag hade svårt att sortera in i mitt huvud. Aliette tog upp feminism och beskrev den (så som jag tolkade henne och minns så här i efterhand) som en ideologi med lite trång kostym. Hon beskriver detta utifrån sitt tidigare jobb som strippa:
”Det paradoxala i mitt huvud som jag inte blev klok på, var att i en värld av sexism och kvinnoförtryck, hade jag, genom att visa mig naken för pengar, vunnit både självförtroende, kraft och frigörelse”
Jag har tyckt att det här har varit knepigt att sortera in och förstå. För jag FATTAR hur hon menar, och samtidigt är vi som kvinnor så oändligt fångatagna i patriarkala strukturer.
När jag började läsa Emily Ratajkowskis bok ”Min Kropp” var det mycket som la sig på plats. Det är en lättläst och fängslande bok. Den belyser framförallt de snårigheter som finns kring skönhetsideal, knullbarhet, den kvinnliga kroppen och den manliga makten och blicken.
Blurred Lines
Emilys berättelse tar avstamp i Robin Thickes låg ”Blurred lines”, och specifikt dess musikvideo. Jag antar att du sett den? Den tjej som står på alla fyra och svankar med en röd leksaksbil på ryggen, det är Emily. I den debatt som följde den musikvideon argumenterade Emily att
”jag kände mig trygg i min kropp och min nakenhet – vad hade folk då för rätt att tala om för mig att jag inte blev stärkt av att dansa omkring naken? Var det inte tvärtom kvinnofientligt att försöka tala om för mig vad jag skulle göra med min kropp? Feminism handlar om valmöjligheter, påminde jag världen, så sluta försöka att kontrollera mig”.
När jag läser Emilys beskrivningar förstår jag dels om varför min hjärna haft så svårt att sortera in Aliettes sommarprat i hjärnans arkiv. För jag hamnar i ett velande av att känna ”yes girl!” och ”nämen, vänta nu, det är ju ändå bara patriarkatet som vinner på det här”.
Emily hjälper mig att tänka vidare.
”Det jag skrev och predikade på den tiden reflekterade, vad jag trodde då, men jag missade att bilden är betydligt mer komplicerad… Jag har slagit mynt av min kropp inom ramarna för cis-heteronormativ, kapitalistisk, patriarkal världsordning i vilken skönhet och sexighet definieras enbart utifrån hur väl man tillfredsställer den manliga blicken”.
Boken ”Min kropp” är uppdelad i essäer som tillsammans bildar en slags memoar över hennes tonår och karriär. Även om Emily är en världskänd modell med 29 miljoner följare på instagram så är hennes berättelse delvis helt relaterbar. Visst, jag kan inte alls identifiera mig med hennes modell-liv. Men anekdoterna om mer vardagliga olämpliga närmanden och övergrepp liknar ändå sånt som jag och mina vänner mött under våra uppväxter också.
Grunda analyser
Jag upplever dock att analysen av mode och skönhetsindustrin är lite grund. Hon beskriver den från ett inifrånperspektiv, om hur det känns att vara skönheten som marknadsför kapitalismen. Hon lyfter fram att hon enbart får tillgång till framgång för att åsynen av henne behagar män. Det som saknas i anlysen är utifrånperspektivet. Den industri som är hennes levebröd är den som talar om för världens alla kvinnor att skönhet är nyckeln till lycka och framgång. Jag saknar helt en reflektion om hur modé- och skönhetsindustrin påverkar den bilden vi alla har av Kvinnan™. Vad gör det med oss?
Emilys analys sträcker sig till att omfatta att alla kvinnor objektifieras och sexualiseras. Hon beskriver att hon som ung tänkte att hon kunde göra det på sina egna villkor. I ett kapitel beskriver hon hur hon marknadsför sitt eget bikinimärke genom att publicera en snygg bild på sin egen rumpa på instagram.
Ett tag verkar det nästan som att hon ska komma till någon slags kritisk analys av fenomenet. Tyvärr kommer hon inte hela vägen dit. Hon beskriver enkelt att om hon inte gör sitt modelljobb, så kommer någon annan göra det. Det tar ju inte slut bara för att hon tar ställning emot. Det landar istället som en slags försvarstal där hon beskriver att pengar är makt. Genom att kapitalisera på sin egen sexualitet så får hon både pengar och makt. Eftersom hela systemet är korrupt kan hon lika väl surfa med.
Hon är i och för sig tydlig med att hennes uppvaknande är halvfärdigt.
Mina tankar om “Min kropp”
Kanske kommer det en bok om tio år, men ett fördjupat resonemang? Då vill jag gärna läsa vidare. Emily skriver fängslande och språket är livfullt. Jag läser boken lite med samma fascination som jag tittade på Gossip Girl när det begav sig. Det är en liten titt in i en värld som är så långt ifrån min egen. Det finns likheter – absolut, men långt fler skillnader. Och jag saknar den djupa analysen, ifrågasättandet, om vilken roll hon själv spelar i det system som omringar henne.
