
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.

I Finland verkar det vara så att kunskap/utbildning saknas. Men det är lite spännande med motiveringarna. En av våra stora dagstidningar gjorde nyligen en artikel om en som sökt hjälp och opererats i Sverige, när hon inte fick det här. Gynekologen från sjukhuset som också intervjuades för artikeln kände till att mellangårdar rekonstrueras i Sverige, men tyckte ”att vården måste vara evidensbaserad” och ”att det behövs mer forskning”. Så mellan raderna blev det tydligt att hon tyckte operationerna görs på otillräkliga grunder. Eller att det inte finns tillräcklig evidens att börja med dem här. Så det ser inte ut som att man i Finland inom vården jobbar hårt för att förbättra läget. Det hade varit fint om läkaren i fråga visat lite proaktivare attityd till hela saken, men icke. Här lagas mellangårdar i någon mån i samband med framfallsoperationer, men inte annars, och sällan ens i samband med framfallsoperationerna. Tänk att det ska vara så. Än idag. Man blir så arg.
Hej! Det är verkligen frustrerande när det finns en tydlig brist på resurser och vilja att förbättra vården. Det är absolut rimligt att kräva att vården ska vara evidensbaserad, men det är också viktigt att vården lyssnar in behoven. Tänker att det skulle vara mycket svårt att komma ikapp forskningsbristerna om förlossningsskador om man inte … behandlade kvinnorna.
Det är väldigt spännande att Finland som så länge setts som ett framgångsland vad gäller att skydda mot bristningar inte kan vara mer i framkant när det gäller att laga de skador som tyvärr ändå uppstår.
/Mia
Inte sant! Och jag håller verkligen med om att vården ska vara evidensbaserad och att det behövs mer forskning. Men undrar över bristen på intresse och nyfikenhet för den nya forskning som finns. Har för övrigt bilden att gravare 3-4 graders bristningar sköts rätt bra här. Problemet är mer just dessa 2 grads bristningar, som inte riktigt räknas som skador. När de inte gör det, så fimms inte kunskap att känna igen dem eller att vårda dem. Ännu. Man får väl försöka vara hoppfull.
Tack för ett bra inlägg. Jag besökte en kollega hos dig på Meja och fick tid till C medical. Nu väntar på av exakt det du skriver. Mina besvär var ”endast” svårt att tömma. Som begränsar mitt levande!
Ska försöka hitta mer om detta på din blogg!
Har du patienter som gjort samma op där och fått gott resultat? Blivit nöjda med livet liksom. Kommer jag kunna träna och springa igen i framtiden? Min största glädje i livet! Man vill ju gärna få lite pepp nu!
Hej! Om du använder sökfunktionen på förstasidan kommer du komma över massor med läsning om den här sortens operationer och rehab. Lycka till!
Thank you for the post!
Sorry in english!
I’m from Austria and have seen several doctors here. They explained to me that the open muscle ends can no longer be sewn together. The torn ends are so far apart that they’re impossible to reach. You’d have to cut so wide that more damage would be caused.
Only the bulbo muscle could be repaired. Not the transverse muscle or other‘s. What should i say to them?
I’ve read a lot about the surgical technique in Sweden and have already been there myself for an examination. I will do the OP in sweden, therefore.
I also have the feeling that the doctors here aren’t interested in it, they don‘t have the ressources one docter said to me. I‘m so sad about it.
Thank you for writing – and please don’t apologize for the English, I’m really glad you reached out.
What you’ve been told in Austria reflects how this type of injury is still perceived in many places. It’s true that surgical repair of old birth injuries can be technically challenging, especially when muscle ends have retracted or scarred. But that doesn’t mean repair is impossible – or that it necessarily causes more harm.
In Sweden, there are established surgical techniques for identifying and reattaching muscles like the transversus perinei, even years after an injury. This isn’t limited to a single clinic or surgical team – it is practiced in several hospitals and supported by clinical research.
Two Swedish doctoral theses – by Emilia Rotstein and Ida Bergman – from different research groups and hospitals, have shown that these procedures can significantly improve symptoms for many patients. So if your doctors say that such surgery can’t be done, it may be more accurate to say that they don’t have the training or resources to offer it.
It’s understandable that this feels sad and frustrating – especially when you’re trying to advocate for yourself and your body. I hope your surgery in Sweden brings the improvement you’re hoping for. You deserve care that takes your symptoms seriously.
Hej! Tack för intressant inlägg. Jag har förlossningsskador (trasiga muskler i mellangården, Transversus och levators fäste i mellangården och defekt i rektovaginala fashian). Jag har erbjudits operation, tror den kallas perniorafi och bakre kolporafi. Är det en sådan operation som skulle ha gjorts direkt efter förlossningen egentligen? Eller vad är skillnad på perniorafi + bakre kolporafi och det som barnmorskan lagar direkt efter förlossningen? Min operation kommer ju göras av en gynekolog, kirurg, men operation av bristning efter förlossning görs av barnmorska?
Hej,
förenklat kan man säga att ja, en perineorafi görs oftast för att det finns en kvarstående defekt i mellangården. Antingen har en skada missats initialt, eller så har lagningen inte läkt ihop så att muskler och stödjevävnad fått tillbaka sin funktion.
I det akuta skedet efter en förlossning kan det vara svårt att se exakt hur djupt en skada går, och ibland ser det bra ut när man syr men vävnaden läker av någon anledning inte ihop optimalt. Då kan resultatet bli en förkortad eller försvagad perinealkropp, och det är det man försöker återskapa med en perineorafi.
En bakre kolporafi läggs till om man också behöver förstärka stödjevävnaden mellan vagina och ändtarm.
Så ja, i grunden handlar det om en kvarstående skada eller en defektläkning som man försöker korrigera i efterhand.
Hoppas det blev tydligare.
Och: Barnmorskor är utbildade att bedöma och suturera grad 1 och 2-bristningar. Läkare ska ta över vid mer omfattande skador, till exempel sfinkterskador eller komplexa bristningar. Det är alltså en ansvarsfördelning som är tänkt att matcha skadans svårighetsgrad.
En perineorafi senare i livet är något annat. Då handlar det om rekonstruktiv kirurgi, där man går in i redan läkt och ofta ärrförändrad vävnad, frilägger strukturer och bygger upp stöd på nytt. Det kräver annan kirurgisk träning och görs därför av gynekolog med särskild kompetens.
Om en person senare behöver en perineorafi betyder det inte automatiskt att ”fel person” sydde från början. Det kan handla om att skadan var svår att bedöma i det akuta skedet, att vävnaden var kraftigt uttänjd, eller att läkningen inte blev läkte bra trots korrekt suturering.
Hej! Jag ska operera mellangården och bakre framfall. Hur sätter man sig i bilen på hemvägen efter operationen så att inte stygnen lossar eller liknande? Jag har provat men tycker det är svårt att ta mig in i bilen utan att behöva sära på benen osv.
Det enklaste är att öppna dörren och sätta in rumpan på sätet liksom på snedden och sedan lyfter in benen. Men det är bäst att inte komplicera det, stygnen håller för den sortens rörelse.