Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Bakre kolporafi eller perineorafi?

Bakre kolporafi eller perineorafi?

a woman talking to a patient

Jag bor i ett annan land i Norden och har besvär efter min förlossning. I svenska forum och på nätet läser jag om saker som får mig att tro att jag har missade förlossningsskador. Här i landet där jag bor erbjuds jag en bakre kolporafi, men jag skulle vilja att man undersöker och syr ihop mina muskler också om de är skadade. Varför är det bara Sverige som också syr ihop skadade muskler? -Läsarfråga


Hej och tack för din fråga!

Jag måste erkänna att jag inte sitter på en omfattande omvärldsanalys av i vilka länder man erbjuder rekonstruktiv kirurgi efter defektläkta förlossningsskador. Jag har dock svårt att tro att det bara är Sverige. Men jag vet också att jag nås av många meddelanden från andra länder. Läsare som hittat till bakingbabies och som läser via översättningstjänster, som upplever frustration över att inte få den hjälp de önskar i sitt hemland.
Vi börjar med grunderna, tänker jag.


Vad är en bakre kolporafi?

Detta är en operationsmetod som åtgärdar framfall av typen som heter rectocele. Man syr i den rectovaginala fascian och förbättrar således stödet mellan slidan och tarmen.

Vad är rekonstruktiv kirurgi för perinealkroppen?

Här har kärt barn många namn – perineorafi, perinealkroppsplastik, rekonstruktiv kirurgi. Oavsett namn så syftat operationen till att återställa anatomiska och funktionella delar av perineum. Alltså det område mellan slidan och tarmen där muskler och stödjevävnaden möts. Operationen syftar till att återställa stödet och skapa en bättre tillstängning av slidan. Att laga musklerna är också tänkt att förebygga återfall av framfall (som man ofta åtgärdar samtidigt). Ofta blir mellangården något förlängd, ifall den har varit förkortad sedan förlossningen. Slidan sluts till, ifall den stått lite öppen sedan förlossningen.

När gör man vad?

Ofta görs alltså både en perineorafi och en bakre kolporafi, i alla fall i Sverige. Detta såklart i de fall där man sett att det finns tydliga defekter i perinealkroppen. I länder där man har mindre utvecklade kunskaper om muskelfästena och bäckenbottens anatomi och funktion åtgärdar man i en del fall bara framfallet. Även om det finns kvarvarande muskeldefekter. Det finns naturligtvis fall där det är rätt och riktigt att enbart föra en bakre kolporafi. Det skulle vara när musklerna är hela men det ändå finns ett bakre framfall.

Vilka effekter ger operation av både muskler och stödjevävnad?

Forskning har visat att perineorafier avsevärt minskar symtom som känslan av öppenhet i slidan, minskar tarmtömningssvårigheter och kan ge förbättrad sexualfunktion. Operation kan vara värdefull för individer med kvarstående symtom efter vaginal förlossning. Särskilt för dem som upplever en öppen vaginalöppning eller svårigheter med tarmtömning.

Varför så stor variation?

Som jag förstår det så finns det en viss uppdelning i höginkomstländer och låginkomstländer, där man oftare erbjuder kvinnor kombinerad kirurgi i höginkomstländer. Men även här varierar det om musklerna lagas eller om endast en bakre kolporafi utförs. Detta kan bero på kirurgens erfarenhet och utbildning eller på lokala vårdstandarder. Det finns sådana variationer även inom Sverige, faktiskt. I Europa finns en bred spridning – vissa länder har en mer standardiserad praxis där musklerna alltid inkluderas, medan andra länder fokuserar på enklare ingrepp som bakre kolporafi.

I många utbildningsprogram inkluderas inte muskelskador som en del av standardutbildningen för gynekologer, det är en förklaring till att det kan bli så olika. Många kirurgiska riktlinjer världen över har historiskt sett fokuserat på att åtgärda framfall eller inkontinens, mer än att fokusera på muskelanatomin. Organisationer som International Urogynecological Association (IUGA) arbetar dock för att skapa mer standardiserade rekommendationer kring operationsmetoderna.

Förändring pågår

I Sverige har vi länge haft engagerade läkare, en växande grupp av bäckenbottenfysioterapeuter som hjälper till i vårdkedjan och en patientgrupp som inte accepterar att inte få den bästa behandlingen för sina besvär. Det har gett resultat! Jag hör regelbundet om liknande initiativ i andra länder, och håller tummarna för att utvecklingen ska fortsätta gå framåt!

Läs mer på bakingbabies

Skador på perineum och perinealkroppen

Bajset buktar in i slidan

Vilka skador ger vilka symtom?

Referenser

5 kommentarer till “Bakre kolporafi eller perineorafi?”

  1. I Finland verkar det vara så att kunskap/utbildning saknas. Men det är lite spännande med motiveringarna. En av våra stora dagstidningar gjorde nyligen en artikel om en som sökt hjälp och opererats i Sverige, när hon inte fick det här. Gynekologen från sjukhuset som också intervjuades för artikeln kände till att mellangårdar rekonstrueras i Sverige, men tyckte “att vården måste vara evidensbaserad” och “att det behövs mer forskning”. Så mellan raderna blev det tydligt att hon tyckte operationerna görs på otillräkliga grunder. Eller att det inte finns tillräcklig evidens att börja med dem här. Så det ser inte ut som att man i Finland inom vården jobbar hårt för att förbättra läget. Det hade varit fint om läkaren i fråga visat lite proaktivare attityd till hela saken, men icke. Här lagas mellangårdar i någon mån i samband med framfallsoperationer, men inte annars, och sällan ens i samband med framfallsoperationerna. Tänk att det ska vara så. Än idag. Man blir så arg.

    1. Hej! Det är verkligen frustrerande när det finns en tydlig brist på resurser och vilja att förbättra vården. Det är absolut rimligt att kräva att vården ska vara evidensbaserad, men det är också viktigt att vården lyssnar in behoven. Tänker att det skulle vara mycket svårt att komma ikapp forskningsbristerna om förlossningsskador om man inte … behandlade kvinnorna.

      Det är väldigt spännande att Finland som så länge setts som ett framgångsland vad gäller att skydda mot bristningar inte kan vara mer i framkant när det gäller att laga de skador som tyvärr ändå uppstår.
      /Mia

      1. Inte sant! Och jag håller verkligen med om att vården ska vara evidensbaserad och att det behövs mer forskning. Men undrar över bristen på intresse och nyfikenhet för den nya forskning som finns. Har för övrigt bilden att gravare 3-4 graders bristningar sköts rätt bra här. Problemet är mer just dessa 2 grads bristningar, som inte riktigt räknas som skador. När de inte gör det, så fimms inte kunskap att känna igen dem eller att vårda dem. Ännu. Man får väl försöka vara hoppfull.

  2. Tack för ett bra inlägg. Jag besökte en kollega hos dig på Meja och fick tid till C medical. Nu väntar på av exakt det du skriver. Mina besvär var ”endast” svårt att tömma. Som begränsar mitt levande!

    Ska försöka hitta mer om detta på din blogg!

    Har du patienter som gjort samma op där och fått gott resultat? Blivit nöjda med livet liksom. Kommer jag kunna träna och springa igen i framtiden? Min största glädje i livet! Man vill ju gärna få lite pepp nu!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *