Varför är mitt knip så svagt?
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
Hej
Om, det inre lyftet hittas och de djupare musklerna kompenserar för grad 2 bristning, kan de yttre musklerna bli starkare i knipet igen om man opererar muskelfästena?
Är det möjligt att återställa muskulaturen i slidväggarna eller kan man bara operera muskler i perineum?
Jag är opererad med en äldre metod, där faschian återställts men inte muskelfästena. Vilken funktion kan jag hoppas blir bättre?
Hej,
Ja, om muskler som har förlorat sina fästen återfästs kan de ofta återfå bättre funktion. Det är ju själva syftet med den typen av rekonstruktiv kirurgi. Hur stor förbättringen blir varierar förstås beroende på skadans omfattning och vilka muskler som är involverade.
När det gäller de muskler som ligger djupare runt vagina handlar det om vilka strukturer som faktiskt är skadade. Muskler som har lossnat från sina fästen kan ibland lagas, medan andra skador inte är kirurgiskt åtkomliga. Det går därför inte att generellt säga att all bäckenbottenmuskulatur kan återställas kirurgiskt.
Om du är opererad med en äldre metod där stödjevävnaden återställts men muskelfästena inte reparerats är det svårt att säga exakt vilka funktioner som kan förbättras. Generellt brukar man dock tänka att stödjevävnad och muskler bidrar med olika delar av funktionen. Stödjevävnaden ger passivt stöd, medan musklerna står för den aktiva knip- och lyftfunktionen.
Jag har skrivit mer om hur olika skador kan ge olika symtom här:
https://bakingbabies.se/2026/04/29/vilka-skador-ger-vilka-symtom/
Hälsningar
Mia
Hej
Kan de yttre musklerna bli starkare i knipet igen om man opererar muskelfästena vid en grad 2-bristning?
Är det möjligt att återställa muskulaturen i slidväggarna och det yttre knipet genom att sy muskelfästena?
Jag är opererad med en äldre metod, där faschian återställts men inte muskelfästena. Vilken funktion kan jag hoppas blir bättre?
Kan jag få permanenta smärtor av korrigerande operation som syr muskelfästena? Jag har tidigare blivit felsydd som lett till adhetsion, tjock slemhinna och skov med muskelspasmer och kramp i kompenserande omkringliggande muskulatur samt muskelsvaghet i piriformis?
Hej,
Ja, om muskler som förlorat sina normala fästen återfästs kan de ofta få bättre förutsättningar att fungera igen. Det är en av anledningarna till att vissa personer upplever förbättrad knipfunktion efter rekonstruktiv kirurgi av en grad 2-bristning.
När det gäller de djupare musklerna runt vagina beror möjligheten till återställande på vilka strukturer som faktiskt är skadade. Vissa muskler och muskelfästen kan repareras kirurgiskt, medan andra skador inte är åtkomliga eller möjliga att laga. Därför varierar resultaten mellan olika individer.
Om du är opererad med en äldre metod där stödjevävnaden återställts men muskelfästena inte reparerats kan det vara svårt att förutsäga exakt vilka funktioner som kan förbättras. Generellt brukar man dock säga att stödjevävnaden främst bidrar med passivt stöd, medan musklerna står för den aktiva knip- och lyftfunktionen.
Alla operationer innebär risker, och smärta är en möjlig komplikation. Samtidigt får de flesta inte permanenta smärttillstånd efter denna typ av kirurgi. Eftersom du beskriver tidigare problem med ärrvävnad, adherenser, muskelspasmer och långvarig smärtproblematik går det inte att uttala sig om just din risk över internet. Det är sådant som behöver vägas in individuellt i samtalet med den opererande gynekologen och din eventuella fysioterapeut.
Hälsningar
Mia
Tack för pepp och information!
Det stämde till 100%…
Jag har med 5-månaders riktad rehabträning, smärtlindring (som nu tappats ner) och samtalsstöd på Meja Kvinnohälsa, i kombination med att jag går på massage varje vecka och har fått stötvågsbehandling på muskelfästen i höften (inte hos Mejas fysioterapeuter utan på annat ställe) samt fått hjälp att med receptbelagda p-piller bli blödnimgsfri fått bra resultat.
Jag har
a) återfått en bättre sömn (som fortfarande är störd men inte på samma nivå som tidigare när jag nästan inte sov någonting).
b) har inte längre intensiva smärtskov i slidan och höften. Även om det efter vissa rörelser eller längre tids inaktivitet blossar upp som stelhet och mildare men ändå krampaktig smärta. Dock intevarjedag och hela tiden.. Ibland får jag till och med känna mig normal och helt glömma bort mina problem.
c) ångesten och oron är kontrollerar och mer sällan förekommande. Och humöret jämmare.
Obs, jag har inte haft sex på ett år och har mentala hinder om min förmåga, känselstörningarna stör njutningen, fortsatt sbah och störd yttre knip förmåga och kristankar om att penetrering skadar hinnor och tänjer ut mig…. Vad är sant och inte?
Jag skäms om den låga sexuella aktiviteten i min parrelation och är ledsen och kämmer mig både själv avtänd men också oönskad. Varken jag eller sambon gör längre några försök till sex. Jag undviker till och med att sova i samma rum.
När vi fortfarande var aktiva försökte jag berätta vad jag gillade samt hade svårt att hitta njutning och inte bara tappa känslan, suget, förmågan och självkänslan med sex, vilket han tog som kritik. Detta var upphov till konflikter. Tillslut slutade jag helt både själv göra närmanden och började avvisa hans genom att aldrig svara på ömhet och närhet. Att vi aldrig har sex har förändrat vår relation. Nu går vi liksom båda och väntar på att den andra tar initiativ och barnlediga nätter slutar ofta med gnabb om någon helt annat ssmt en inre känsla av besvikelse och bortkastad tid.
Jag vet inte varför jag avvisar honom om vi väl kommer lite nära en kort stund. Jag både längtar efter, fasar över och sörjer sexuellt samliv. Jag är så arg på min sambo, men både saknar och älskar honom. Känner mig ensam i det här och oförmögen till förändring eftersom jag har så många blandade ovh snabbt växlande känslor och tankar om oss.
Hej,
Det första jag reagerar på när jag läser din kommentar är faktiskt hur mycket som verkar ha blivit bättre. Du beskriver bättre sömn, mindre smärta, färre smärtskov och mindre ångest. Det betyder inte att du är framme vid målet, men det betyder att du inte står still.
När det gäller din oro kring penetration finns det en sak som jag tycker är viktig att säga tydligt: vanligt, frivilligt och ömsesidigt önskat sex orsakar inte den typ av skador som uppstår vid en förlossning. Du beskriver en rädsla för att penetration ska tänja ut dig, skada hinnor eller förvärra skador. Den rädslan är förståelig när man varit med om mycket, men den stämmer inte med hur kroppen fungerar.
Sedan läser jag också att det inte bara är kroppen som blivit påverkad. Du beskriver sorg, ilska, längtan, rädsla, besvikelse och ensamhet. Det låter som att sex under lång tid varit förknippat med smärta, oro och konflikt, och då är det inte konstigt om kroppen och hjärnan börjar dra i handbromsen när närhet uppstår.
Jag tror därför inte att det är konstigt att du både längtar efter och fasar inför sex. De känslorna kan existera samtidigt.
Det som gör mig hoppfull när jag läser din kommentar är att du beskriver förbättringar på flera områden. Du skriver också att du ibland kan känna dig helt normal och glömma bort problemen en stund. Det brukar vara ett gott tecken.
Kanske får du något med dig från den här (relaterade) artikeln: https://bakingbabies.se/2026/04/23/undvikande-och-uthardande-vid-sexuell-smarta/
Jag önskar dig fortsatt återhämtning, både i kroppen och i relationen.
Hälsningar
Mia