I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.
Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.
Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.
Matland 148 blir Malawi. Det var inte särskilt lätt att hitta malawiska recept över huvud taget, men här hittade vi i alla fall två rätter och en sallad! Det ser gott ut!
Eswatini kallades tidigare Swasiland och är den sista monarkin i Afrika. Det blir vårt matland 147.
Maten här verkar speciell. Vi hittade en hel kokbok och det var mycket, mycket få recept därifrån som vi blev sugna på. Varken tarmludd, oxhjärta eller oxlever kändes det minsta lockande. Torkat getkött och majsmjöl med fermenterad mjölk låter inte heller som vår sorts favoritmat. Vi kommer heller inte få tag på strutsstek. Det ska vara nationalrätten och det lät helt okej.
Kycklingcurry (chicken sishebo) med ris.
Nu far matresan över afrikanska kontinenten efter ett stopp i sydamerika, och Rwanda blir vårt land 146.
Surinam blir det nu, och efter det har vi har 49 länder kvar i världen!
Kycklingvingar och roti och grönsaker
Soppa med nudlar som borde vara friterade, men som vi nog kör med vanliga kokta.
I Surinam verkar dutch pancakes vara en grej (en kolonialhistorie-rest?)
Plockmiddag
Panerad fisk och potatis, kall sås
Det här är pinsamt, men när vi valde Mauretanien som land för veckans matvecka kunde ingen av oss peka ut Mauretanien på en karta. Och när vi kollade upp det så är det ett jättestort land i västra Afrika, och det är ju skämmigt att vi inte visste det.
Det verkar däremot vara ett land som inte har så mycket turism eller matbloggare, för vi hittar inte särskilt många recept därifrån.
Resten av veckan kommer vi äta:
Kan vi prata lite om hälsa och feminism?
I historien och även i vår nutid är träning starkt könad. Män tränar för att bli starka, kvinnor för att optimera sin femininitet och sexualitet. Kvinnokroppen är liksom bärare av kroppsideal, sexualitet och klass och kvinnokroppen ska härskas över. Träning används som ett medel för att tukta och härska över kvinnokroppen så att den blir smal, kvinnlig och sexuellt attraktiv. Knullbar, i klarspråk.
När jag ser på kvinnokroppen och träning sådär blir jag inte särskilt sugen på att vara en träningsperson. En del feminister tar aktivt ställning från det kroppsfokus som ligger på kvinnan. Som ett ställningstagande att vägra ta del av sexualiseringen av kvinnokroppen låter en del bli att träna. Andra tränar, men vägrar vara en del av ett hälsopostande instagramflöde. Och en del tränar på och agerar kroppspositiva föredömen, men får om jag förstått det rätt, utstå en del spott och spe.
Tänk OM det gick att skilja mellan hälsa och smalhet för evig tid. Fitness är ett engelskt begrepp utan enkel motsvarighet på svenska. Det betyder väl egentligen ”att vara vid god hälsa”, men det är ju inte hela betydelsen, utan det innefattar för många en livsstil, ett utseende och ett ideal. Fitness är ett begrepp som jag gärna inte är en del av. För mig är det för stor del av innebörden av det begreppet som handlar om hets för att det ska vara riktigt trevligt.
Men om vi bestämmer att den som är ”fit” är hälsosam och en person som trivs i sin egen kropp. Då är begreppet vidgat till att betyda ”hälsosam och sund” mer än ”snygg, smal och framgångsrik”. Om traditionell feminism har haft behov av att fjärma sig från kroppen vill jag stå för en hälsofeminism som riktar fokus mot kroppen. Jag älskar ju kroppar. Jag pratar ju kropp med allt och alla. Funktion, rörelseglädje och smärtfrihet. Jag tänker att det måste finnas utrymme för feminism som älskar kroppen.
Jag tänker också att feminism kan ha fokus på styrka, både muskulärt och innanför pannbenet. Det är en styrka att genomföra sina träningspass, trots motstånd av väder, vind, tid, ork, lust. Den styrkan kan jag uppleva att går väl hand i hand med feminism! ”Because it takes strong women to smash the patriarchy.”
Så länge träning inte blir tvångsmässig, och hälsomedvetenhet inte blir destruktiv, är hälsosam livsstil något positivt.
Hälsa är inte ett utseende eller en viss kroppsform. Den ”fittaste” personen är den som använder sin kropp efter sina styrkor och svagheter, utmanar dem och utvecklar dem. Den ”fittaste” personen lyssnar på sin kropp och hörsammar signaler om behov av vila och återhämtning. Jag vet att jag kan sitta här bakom min skärm och påstå detta, men det är svårt att alltid leva så. Så hjärntvättade är vi ändå.
Vi har nog alla upplevelser när träning och hälsotänk blir moraliserande, skam-och idealförmedlande.
Från skolgympan, från den där kommentaren från den slemmige killen på gymmet, från våra vänner som småsnackar om den där bullen ingen borde äta. Utöver det marineras vi alla i mediabruset av kvinnokroppar som alla är till för att behaga, inte för att vara funktionella. Det är skit.
Du kan inte separera dig från din kropp, hur gärna du än vill komma bort från idealbilden hur din kropp bör se ut.
På ett sätt tänker jag att en stark, frisk och självständig kropp helt och hållet kan ställas utanför vår skönhetskultur. Du är stark, du är svettig, du är röd i ansiktet. Ditt eventuella smink rinner och ditt hår är uppsatt för att vara funktionellt, inte för att behaga. Din kropp fungerar och du är ditt starkaste jag. Där och då kan du peka fingret åt idealen. Där och då är du ditt starkaste feministiska jag. Träning har potential att höja kvinnokroppen över idealbilden. Fysisk och mental styrka och rörelse är vackert.
Jag vet inte hur vi kan göra förändring på samhällsnivå. Men jag tror att för individen kan det göra skillnad bara att träna sig på att byta fokus. Minimera influensen av idealbildens påverkan på eventuella baktankar till varför du tränar.
Hur tänker du kring detta?
Komorerna är en ögrupp jag inte kunde placera på världskartan innan jag googlade den nu. Den här matresan är lite allmänbildande ändå. Men maträtter därifrån var lite svåra att hitta. Det blev därför bara två!
Kyckling i kokosmjölk, med ris
Mias systers man är från Jordanien och vi har både ätit och lagat mat därifrån förut, men aldrig haft en egen matvecka från Jordanien. Nu är det dags!
Utöver dessa jordanska rätter kommer vi som vanligt äta plockmiddag på fredag.
Det här ser ut som en oerhört god vecka!
Det var inte alls lätt att hitta recept från Angola, faktiskt. Det blev bara två!
Dags för matvecka från Slovenien! Det verkar ganska rakt av vara en korsning mellan typisk balkan-mat och italienskt. Verkar väldigt gott med andra ord!
Paprikash med ris
Köttfärsjärpar cevapi med sallad och tunnbröd
Fiskgryta som ser ljuvlig ut till vuxna – fiskpinnar och potatis till barn
Slovensk ”Frika” – verkar som en ostmättad råraka, typ.
+ Plockmiddag på fredag
