Kategori: Familjen Fernando

I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.

Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.

Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.

Matvecka från Macau

Land 136 blev Macau, och det var verkligen ett fascinerande matland. Det finns influenser från Afrika, från Sydostasien, från Kina, från Europa och allt i en enda blandning. Det var inte svårt att hitta goda recept, och de flesta av dem känns enkla och bekanta.

Här är våra val:

För barnens skull blir det också våra två stående inslag:

  • Plockmiddag
  • Pannkakor

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?

I ett sammanhang läser jag att det är en feministisk grej med Crossfit ”att kvinnor får läcka kroppsvätskor utan att det anses vara äckligt utan att det istället är positivt för att det är ett tecken på att man tar in så in i helvete.” 

Jag förstår egentligen precis hur man menar.

Klart vi ska ta bort skam och skuld, klart att kvinnor ska få träna och känna sig oövervinnliga och starka.

Men jag köper det ändå inte.

Jag är en yrkesperson som gör vaginala bedömningar och både pratar, och förnimmer, kroppsvätskor högt och lågt. Jag äcklas aldrig, skambelägger aldrig. Det är en del av mitt jobb.

Jag säger heller inte att så tung träning är farlig, för vi har inte vetenskapliga belägg för att urinläckage faktiskt är ett tecken på kommande framfall. Däremot är det ett säkert tecken på bäckenbottendysfunktion, och det i sin tur kan vara en flagga för att besvären kan försämras med tiden.

Vi bör låta kroppens svagaste länk utgöra begränsningen

Generellt verkar dessa insikter finnas där i träningsvärlden. Om du har jättestarka armar och ben, men supersvag bål kommer den utgöra begränsningen för vad du kan lyfta, dra eller skjuta framför dig. Superstora biceps men svaga underarmar kommer påverka din greppstyrka, kanske så pass att du inte kommer framåt i din bicepsträning. En obalans mellan muskelgrupper kan vara en inledande orsak till skador om du är idrottare.

Jag tycker generellt att detta börjar framgå rätt tydligt. Gymnaster tränar styrketräning för att komplettera. Löpare tränar yoga för att bli rörliga.

Varför skulle det helt plötsligt vara en feministisk fråga att låta bli att lyssna på kroppens signaler vad gäller bäckenbotten? Om bäckenbotten är din svagaste länk, då är det ta mig tusan inget feministiskt ställningstagande att strunta i den. I mina ögon går då där och då över gränsen för när träningen anses vara friskvårdande, och den blir istället ett risktagande.

Det är ett feministiskt ställningstagande att kvinnor ska få ha rätten att träna så.

Jag har inga rättigheter eller befogenheter att tycka att kvinnor inte ska träna så att det skvätter urin högt och lågt. Jag kan applådera dem för deras insatser och framgångar helt oavsett. Men jag kan känna ett ansvar att förmedla informationen, om att det kanske inte är så himla bra för bäckenbottenhälsan.

Jag upplever ibland det på något sätt skulle vara antifeministiskt att prata bäckenbottenhälsa med Crossfittare.

Jag går inte med på det. Den här bloggen är mitt feministiska avtryck, det säger jag ofta. Mitt yrkesutövande som bäckenbotten-fysio också. Att undersöka bäckenbotten under en squat är också en feministisk handling. Tror ni på riktigt att jag skulle göra det jag gör om jag inte _verkligen_ brann för att kvinnor ska kunna träna säkert och hälsosamt?

Låt din svagaste länk vara din begränsning.

Låt säga att du oftast läcker urin när du gör box jumps. Då tycker jag att det verkar lämpligt att du hittar det antal av den specifika övningen som du klarar, innan du börjar läcka urin. Då kanske det ska vara ditt max just nu, och träna det antalet i upprepade set med några minuters vila emellan. Bäckenbotten kan tappa styrka och uthållighet före dina andra muskler, så stanna gärna precis innan du börjar läcka. Bäckenbotten kan anpassa sin styrka och funktion efter det, bara du inte kör över den varje gång.

Det är inte ett feministiskt ställningstagande att läcka urin när du tränar.

Det är vanligt, det är inte äckligt, men det är inte heller normalt. Ett symtom som kan behandlas! Min bästa rekommendation är att du träffar en fysioterapeut som kan bedöma din bäckenbottenstyrka och som kan hjälpa dig med individuella råd till hur du kan träna bort dina symtom.

Lär känna orsaken till läckagen

Barnafödande och svag bäckenbotten kan vara den vanligaste orsaken till urinläckage under ansträngning, men det är långt ifrån alltid så. Det kan handla om en överspänd och oflexibel bäckenbotten som inte parerar stötar och buktryck som den ska. Urinläckaget kan också höra ihop med faktorer som har att göra med hållning, teknik och aktiveringsmönster av diafragma, bålen och buktrycket. En fysioterapeut kan göra en sammanhållen bedömning av din muskelstyrka vaginalt, din hållning och dina aktiveringsmönster och kan hjälpa dig med råd som kan underlätta dina urinläckagesymtom, kanske helt utan att du behöver göra avkall på den träningsform du älskar.

Kvinnor har rätt att kunna träna tungt

Men kanske mest har kvinnor rätt att kunna få ha god generell hälsa. Vi vet på starka vetenskapliga grunder att bäckenbottendyfsfunktion är en effektiv sänkare av kvinnors livskvalitet. Jag kan känna att det mest feministiskt lojala agerandet i det här sammanhanget är att inte normalisera inkontinens, men att erbjuda lösningar där det faktiskt går. För jag tror att (en del) kvinnor kan klara att träna riktigt, riktigt tungt utan att riskera sänkt bäckenbottenhälsa. Men en del kvinnor, kanske främst dem med missade och defektläkta förlossningsskador, kanske absolut inte bör träna så. Och om vi inte pratar om begränsningarna, och bara normaliserar symtomen, kanske en del kvinnor tränar sig rätt in i ohälsa utan att förstå bättre.

Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?

Nej det är inte antifeministiskt att tycka att det är vettigt att läcka urin under träning. Kunskap är makt. Bäckenbottenkunskap är feministisk makt.

Så tänker jag.

Vidare läsning:

Kvinnohälsa och feminism

The Stress Urinary Incontinence in CrossFit (SUCCeSS) Study

Matvecka från Kazakhstan

Land 134 blir Kazakhstan. Alla bilder vi ser på mat därifrån ser god ut, men det visade sig vara ganska svårt att hitta recept (som vi förstår) därifrån- Därför blir matveckan bara två rätter lång.

  • Koktal – fiskrätt som vi nog gör med lax istället för karp, serveras med Pilaf
  • Samsa – (som samosas eller piroger)

Resten av veckan äter vi:

Matvecka från Montserrat

Efter diverse veckor på resande fot är vi nu hemma och det är dags att få ordning på rutinerna. Vi är säkert inte ensamma om att ha HELT slut på måltidsidéer efter att ha sprutat ur oss frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag i många, långa veckor. Så det känns så bra att återigen få landa i den trygga famnen av våra lands-matveckor. Det är ett säkert sätt att inte få slut på uppslag eller för att slippa äta samma mat, vecka efter vecka.

Idag erbjöd oss slumpgeneratorn dock Montserrat. Det är en brittisk ö i Karibien. Det verkar inte finnas så mycket mat som är unik och specifik för Montserrat. Så å om vi hoppats på en hel vecka med nya recept så var just detta land något av en besvikelse.

Nationalrätten heter ”Goat Water” och vi är beredda att testa, men får helt enkelt se om vi får tag på get-kött. Kanske kan man annars ersätta med lamm? Till detta äter vi bröd och kålsallad.

Vi söker lite bredare, på mer generellt karibiska recept och hittar:

Utöver detta får det bli:

Grön ärtsoppa

Fettucine alfredo

Plockmiddag- (allt vi och barnen tycker om…)

Köttfärssås

Sommarinlägg – om oss och vårt vardagspussel

För att ge oss själva lite semester fyller vi ut med lite lättsamma inlägg så här mot slutet av sommaren. Vi fick in ett gäng frågor på instagram om oss, så här kommer svar på några av dem.

Hur är det att vara hundägare och ha tre barn?

När barnen började be om att få ett djur sa både jag och Joseph spontant nej. Vi har ganska fullt upp i livet och hade inte ett önskemål om att få ytterligare måsten och borden i livet. Sen kom Elda (mer om hur det gick till nedan) och landade PERFEKT i vårt liv.

Hon om till oss medan pandemin fortfarande pågick och det alltid var någon som jobbade hemma. Tack vare det var det NOLL omställning mellan att inte ha hund och att plötsligt ha det. Vi ska ändå lämna barn, hämta barn, få iväg barn till fritidsaktiviteter osv. Förutom en liten tur vid lunch så var det ingen annan promenad som tillkom som inte redan fanns i vårt vardagspussel, i princip. Det är nästan alltid någon av oss som är ute och springer eller tränar medan barnen är på fritidsaktiviteter, så Elda har bara fått hänga på i rutinerna som fanns sen tidigare.

Sedan återgången till att jobba på jobb har vi fått pussla lite mer med att se till att Elda inte får för långa dagar ensam hemma, men nu har vi också så stora barn att vi också kan be dem om hjälp om det krisar.

Hur funkar vardagsruljansen med tre barn?

Första somrarna med tre barn var eländiga. Vi båda var helt slut efter semestern och ledigheten hade innehållit NOLL procent vila. Nu frågade ni om vardagsruljansen, så ska inte berätta så jättemycket mer om sommarsemestrarna, men ville bara nämna det eftersom vi kanske annars kan verka rätt stabila. Våra barn är nu 10, 8 och 3,5 och de två stora är rätt självständiga. Det är så pass stora nu att de ganska ofta sätter sig och läser eller gör något annat lugnt. När de var yngre hade vi INGA lugna stunder, våra barn har i princip aldrig lekt ensamma utan att slåss och har heller aldrig ritat eller pysslat stillsamt. Waldo kan ibland leka med brorsorna, men säger annars mest ”Jag behöver en vuxen!” och vill då lägga rabarber på en förälder för att leka inne på hans rum. Det blir ganska osmidigt om det bara är en förälder hemma och denne borde laga mat eller fixa med något annat. Waldo är inte heller den som accepterar ett nej… Det innebär att vi oftast gör alla vuxen/måste-saker efter att barnen har somnat eller medan de kollar på TV.

Elda

Elda fyller 6 år i höst och är en jaktgolden. Hon är uppvuxen på Eldflammans Kennel som min kollega Emma driver och var till en början en lovande tävlings- och avelshund. Sen visade det sig att Elda har pålagringar på en armbågsled och att hon inte håller för varken tävling eller avel. När kenneln skulle utökas med två nya valpar fick Elda tillfälligt flytta hem till oss. Elda älskar allt och alla, förutom just ohängda valpar. Efter att Elda bott hos oss i lite över ett halvår fick vi frågan om vi ville köpa henne och vi sa såklart ja. Hon är den perfekta familjemedlemmen vi inte visste att vi saknade. Elda är sjukt väluppfostrad och är som en sval, lugn och fin dam i temperamentet. Hon älskar barnen och har ett sjätte sinne för om de är krassliga. Hon ger oss så mycket glädje och gos!

Hur gör ni för att jonglera jobb ni tycker om med familj, intressen, vänner och ta hand om er själva?

Superbra fråga! Joseph har ett ganska flexibelt jobb och jag är egenföretagare. Dagar jag träffar patienter är jag väldigt icke-flexibel, men jag har också dagar då jag bara jobbar hemifrån och skriver exempelvis. Detta tillsammans gör att vi har ganska lätt att jonglera jobb och andra måsten som dyker upp. VAB har vi bestämda dagar för, dyker det upp så vet vi i regel alltid innan vem som ska ställa om eller ställa in.

Vi äter i regel alltid middag ihop hela familjen och har på så vis en fast punkt för familjesammanhållningen. Därtill har vi hundpromenader och lottarbete, som också är saker som alla är med på men i olika konstellationer. Vi har familjen, träning och matlagning som våra stora intressen, så det är inte så svårt att kombinera.

Vänner har vi både i gemensamma och sådana som vi bäst och mest träffar ensamma. De vänner vi träffar ensamma kräver ofta lite mer planering av typen ”kan jag vara iväg hemifrån onsdag nästa vecka?” Våra gemensamma vänner som har barn i samma ålder träffar vi väldigt sällan, för det är så meckigt med att hinna/vara friska vid samma tidpunkter. Men vi hörs och hoppas på bättre tider framåt. Sen har vi vänner med äldre barn och dem träffar vi oftare, för de är mer flexibla och inte lika ofta sjuka, haha.

För min del är att ”ta hand om mig själv” att ge mig själv andrum och tid för eftertanke. Där är Elda perfekt, jag löser det mest av återhämtning genom hundpromenader. Jag är mer introvert än extrovert men hämtar också oändligt mycket energi från samtal och middagar med vänner. Joseph har kolonilotten som både intresse och andningshål.

Hur motiverar du dig själv, peppar vid motgångar osv?

Jag tror inte att det märks så mycket på sociala medier men jag har i perioder ganska mycket ångest. Under höst och vår gick jag på terapi, det har jag gjort i flera omgångar i livet. Nu handlar det inte om att peppa mig själv – men jag vill nyansera bilden. Vi glider inte runt och har det lätt och bra alltid. Jag har dock lyxen att vara egenföretagare och ganska mycket kunna styra mitt arbete till att göra saker som jag i grunden är motiverad för. Vid dippar, depp eller motgångar pratar jag med vänner. Jag har några olika vänner jag har mer eller mindre pågående chattar med där jag är trygg att jag när som helst kan spy ur mig gnäll, klag eller ångestrapporter.

Sen har jag vissa saker jag gör för att ta en paus från min ständigt malande hjärna. Ibland är det mobilspel och ibland är det att djupdyka i någon specifik tråd på flashback.

Sommarinlägg – om oss och vårt vardagspusslet

Det här var svar på några frågor ni hade. Ställ gärna fler så svarar vi vid tillfälle!

Sommarinlägg – om vårt matprojekt

Barnens sommarlov fortgår och tiden för att skriva nya blogginlägg är knapp. Därför besvarar vi nu frågor som vi fått in via instagram, om oss och vår familj. Följ oss där om du inte redan gör det!

Hur kom ni på idén att äta er jorden runt?

När våra två äldsta barn var mindre bodde vi på Södermalm och hade ingen egen bil. Precis då började det komma olika företag där man kunde göra sin storhandling på nätet och få hemkörning. Succé! Bara det att vi ganska snabbt insåg, att utan en gedigen matplanering fick vi inte hem någonting som faktiskt gick att komponera ihop vettiga måltider av. Vi var annars vana att gå i butik och köpa saker efter inspiration. På nätet blev det inte alls samma sak. Efter några veckor insåg vi också att den tenderade att hamna samma saker på den där veckoplaneringen, vecka efter vecka. Så mycket ny inspiration hade vi inte!

Vi kom då på att det var enklare att få inspiration till veckans rätter om vi googlade recept efter ett visst tema. Det började med att vi åt koreansk mat en vecka. Och det var ju rena rama smakhimlen! Efter det var vi fast!

Hur hittar ni recept?

Vi försöker att ha en kycklingrätt, en kötträtt, en pannkaksrätt, en pastarätt, en soppa, en fiskrätt och några vegetariska rätter varje vecka. Så vi googlar helt enkelt Land+recipes+pasta/soup/vegetarian osv och scrollar igenom sökresultaten. Vi sållar bort recept som innehåller råvaror som är omöjliga att få tag på, inälvsmat eller saker som vi av erfarenhet vet att absolut inte går hem hos oss. Vissa länder ger hela, fulla, matveckor med mat för 7 dagar. Andra länder kommer hamna på typ två recept. Det är olika.

Våra bästa recept från olika länder

Det finns lite olika recept som landat oerhört väl hos oss och i våra magar.

Lamb Surbiyaan från Somalia är en risrätt som vi ÄLSKADE hela familjen.

Återkommande är att vi gillar ris-rätter, så denna kycklingbirjani från Pakistan var också en favorit. Denna kycklingcurry från Bangladesh var också väldigt god.

Ett recept som vi faktiskt återkommit till flera gånger är dessa färöiska våfflor (vaflur).

Dessa indiska bröd har också blivit en återkommande favorit.

Grillat fläskkött med granatäpple från Georgien är också en supergod rätt.

Crab dip från amerikanska södern tar vi med varje år på storfamiljens skaldjursätar-fest.

Portugisiska frukostmuffins bjuder vi på varje gång vi bjuder på brunch eller afternoon tea, det är en MAGISK liten sak.

Min favoritmat från alla länder har dock varit nepalesiska Momos. Dessa lagade vi första gången 2017 och då var våra äldsta barn 3 och 5 år gamla. De uppskattade verkligen inte dessa momos då. För någon månad sedan gjorde vi buthanska momos och nu ÄLSKADE de stora barnen dem med. Men Waldo, 3,5 år, tyckte inte om. Vill också tillägga att de nepaletiska är godare än de buthanska…

Koreanska risbollar med omelett var en av de maträtter som kickade igång hela mat-projektet.

Toad in the hole är en konstig brittisk rätt som vi faktiskt gör då och då. Den är ändå god i all sin enkelhet.

Barnens matfavoriter

Vilka rätter gillar barnen? Jag antar att våra barn egentligen är som barn är mest, och gillar mat som smakar bekant. Vår vanliga matkultur är någonslags mix av svensk och lankesisk och som en följd av detta så gillar våra barn rätter med pasta eller ris allra bäst. Vill man göra dem riktigt glada så är ris och kycklingcurry en vinnare, eller en pastarätt med en ganska snäll sås. Vi försöker ju också göra pannkakor från alla länder som har något som kan liknas vid en pannkaka, och det går också alltid hem.

Som många andra svenska små barn så gillar de inte heller ”blandad mat”, de vill ha matens olika beståndsdelar så att de är tydligt separerade. Kolhydrater för sig, sås för sig, grönsaker för sig. Ett stående skämt i får familj är barnens hat mot gulasch.

Sommarinlägg – om vårt matprojekt

Är det något mer ni undrar om vårt matprojekt? Fråga på! =)

Sommarinlägg – vår relation till Sri Lanka

Innan sommarledigheten öppnade vi upp för frågor om oss, på Instagram. Några av de frågorna som kom in gällde Sri Lanka. Ni som följer oss där vet att vi då och då nämner Sri Lanka.

Joseph är halv-lankes

Josephs nu avlidne pappa var sri lankes och kom till Sverige på 70-talet och gifte sig med Josephs mamma. Sedan bodde de på Sri Lanka stora delar av Josephs barndom, och flyttade slutgiltigt hem när Joseph skulle börja högstadiet. Detta är anledningen till att Joseph pratar engelska med våra barn och detta är anledningen till att vi reser till Sri Lanka så ofta vi har råd och möjlighet.

Historia och nutid

Sri Lanka är en paradis-ö med långa sandstränder, palmer, rent vatten, vackert väder och trevliga människor. Men det är också ett land som fram hade inbördeskrig mellan 1983 och 2009. I alla lugna perioder har landet försökt etablera sig som turistresmål, eftersom det turism är en stor och viktig inkomstkälla. 2005 kom tsunamin och hade förödande konsekvenser för ett redan fattigt land. Efter det har det varit ett terrorattentat, en pandemi och nu en pågående ekonomisk och politisk kris som har slagit otroligt hårt mot landet.

Inflationen har skenat och landet är så pass djupt skuldsatt att IMF har nekat ytterligare lån. De två stora orsakerna är utebliven turism under pandemin, men också att politikerna har misskött landets finanser. De fattiga i landet lever nästan uteslutande på linser och ris, och under en period ökade priserna på dessa varor med 90 %. Många familjer äter färre måltider om dagen, för att minska utgifterna och landet har akut brist på många läkemedel. Bakgrunden till detta är att man under 2021 tvingade fram en alldeles för snabb omställning till ekologiskt jordbruk, utan att det fanns hållbara alternativa lösningar tillgängliga för bönderna. Det är sedan årets början pågående protester i huvudstaden Colombo. Prostesterna har i huvudsak har varit fredliga. Men läget är osäkert och UD avråder från resor till Sri Lanka för tillfället.

Vänner och släkt

Det är en oerhört tuff tid, och de som har de allra tuffast har vi inte ens möjlighet att hålla kontakt med. Det verkar som att de flesta av våra vänner och släktingar i alla fall har sina jobb kvar, även om inflationen gör att lönen knappt räcker till någonting.

Våra Sri Lanka-tips

När läget stabiliseras är det alltså i princip en god gärning att planera en turistresa till Sri Lanka. De behöver inkomsterna!

Spridda Sri Lanka tips

Här finns tips om badorten Hikkaduwa

Här finns tips om staden Kandy (där Joseph är uppvuxen)

Tips om sri lankesisk mat

Matvecka från Niger

Dags för matvecka från Niger, land 132. Vi hittar många recept vi inte kan tillaga pga får inte tag på rätt råvaror.

Så den här lands-matveckan blir en maträtt lång: Nationalrätten Djerma stew.

Resten av veckan äter vi:

  • Lax och potatis
  • Plockmiddag
  • Grön ärtsoppa
  • Pannkakor med vita bönor
  • Ris och lankesisk kycklingcurry
  • Spagetti och köttfärssås med linser.

Matvecka från Serbien

Land 131 blir Serbien. Det är alltid pirrigare att göra mat från länder där det finns svenskar med rötter i landet vi äter ifrån – det är större chans att vår bluff blir synad, haha. Menar inte att vi bluffar med matlagningen. Men mer att vi ju absolut inte påstår att vi KAN laga rätterna eller får till dem autentiskt på något sätt. Det är ju i princip alltid första gången vi testar de olika rätterna. Om det inte är en rätt som återkommer i en hel region (som Jollof rice från Afrika och ”bönor och ris” i många länder i Sydamerika).

Serbisk mat verkar vara delvis ganska bekant från andra länder, men också lite nytt. Det ser gott ut!

Utvalda recept:

Det här kommer bli en god matvecka!!

Matvecka från Cabo Verde

Land 129 blir Cabo Verde/Kap Verde. Maten verkar vara en mix mellan afrikanskt och portugisiskt och verkar från recepten vara väldigt god.

Här är de recept vi valt ut:

Resterande middagar i veckan:

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.