21-30 april 2016

Grattis Joseph! 21 April

Idag fyller världens bästa Joseph, daddy och make 33 år!

Vi ska fira honom lite i eftermiddag och i helgen, men Wollmar tycker att det var jääääääättekonstigt att vi alla skulle till förskolan/jobbet idag. Han ba: men NÄR kommer alla gästerna då?

Älskar att han tar det för givet att födelsedagar innebär gäster och kalas.

Hurra hurra för Joseph idag!!

En anmärkningsvärd sak som hände idag:

Imorse gick jag bort med sopsorteringen innan jobbet. Tre stora kassar, tungt och liksom bökigt var det.

På vägen mötte jag en kvinna med elrullstol och hund i koppel.

Jag undrar om hon typ såg dåligt, eller om jag såg ovanligt liten ut bredvid de där otympliga kassarna. Jag är bara en 157 lång, så jag har tagits för barn/tonåring många, många gånger, lite van liksom.

Men hon utbrast: Men vad DUKTIG DU ÄR!!

Jag ba: Eeeh, tack…

Visst är det ju liksom lite av ett motstånd inombords varje gång jag ska sopsortera, men SÅ himla duktigt är det ju inte.

Men ändå. En fin fredagspepp. Fler snälla kommentarer till folket! 

Födelsedagsfika

Vi gillar att baka och greja, och det krävs ofta gäster för att få utlopp för allt vi vill göra. Så när jag nu hade fyllt år, hade vi en anledning att bjuda hem några vänner sådär lite halvspontant. Först hade vi tänkt en enkel lördagsfika med kaffe&bulle, men sen ville vi ju testa nanaimo-grejen, och sen kom vi på att vi ville ha tårta också… Och en grundvärdering när det kommer till kalas för vår del, det är att alltid bjuda på något salt-alternativ också. Så det blev lite av varje när det väl kom till kritan.

Det viktigaste idag var dock kvalitetstid med denne lille:

Den som ville kunde alltså börja med  lite salt-små-plock. Eller rädda upp sig själv för tårt-koman med några salta kex…

En bullängd med mandelmassa, blir liksom aldrig fel. 

Citron- och italiensk marängtårta, sååååå gott! Fast vi gjorde inte hela hallongrejen där här gången. Tre lager tårtbotten, ett lager med lemoncurd, ett lager med grädde, toppat med italiensk maräng och en spegel av lemoncurd uppepå. 

Nanaimo bars var också poulära.

Hela lilla kalasbordet. Vi använder den inglasade balkonen som kylskåp/serveringsbord när vi har vår/höstkalas. Längst upp i vänster hörn står en skål med bombay-mix, en slags indisk/srilankesiska snacks som vi älskar.

Kalaset övergick till kvällste och macka och sista gästerna gick efter att vi nattat barnen.

En härlig lördag på det hela taget!

Har vi berättat om Wollmars första kapitelbok?

I julas gav vi bort Boken om Mademoiselle Oiseau till  Josephs brorsdotter och i och med att vi hade en veckas julledigt tillsammans ute på Öckerö läste jag boken för henne och Wollmar. Jag märkte redan då att Wollmar satt och lyssnade med stort intresse och tålamod, och tänkte att nu är det inte långt bort att vi kan börja läsa kapitelböcker för honom! 

Här om veckan kom Joseph hem med en LasseMaja-bok, en kollega hade rensat i sina barns bokhylla.

I helgen läste jag och Wollmar den. Den innehöll 8 kapitel. Första kvällen läste vi 6, och i söndags läste vi de avslutande två kapitlen.

Jag är väl inte direkt överväldigad, boken var väl sådär. Men Wollmar gillade den nog ändå.

Men nu har det alltså öppnat sig en ny värld för oss!

Specialiststudierångest

Jag har så otroligt mycket ångest för en grej att jag knappt känner att jag fungerar, jag vill liksom bara lägga mig ner och ge upp. Det gäller mina specialiststudier, och jag vet verkligen inte hur jag ska lösa det här problemet.

Dessa är de generella kraven för min specialistutbildning:

• Klinisk fördjupning inom valt specialistområde, tre år (36 månader) under klinisk handledning med en tjänstgöringsgrad på minst 75 % av heltid.
• Minst magisterexamen samt andra relevanta kurser inom specialistområdet kopplat till målen.
• Fördjupningsarbete inom specialistområdet och intyg på genomförd vetenskaplig presentation i publikt vetenskapligt sammanhang.

Utöver detta ska jag också uppfylla allt detta:

För att uppnå allt detta har jag en individuell studieplan med exakt vilka kurser jag ska gå, litteratur som ska läsas och auskultationer som ska göras.

Till problemet:

Jag gjorde min magisteruppsats inom “fel” område. Jag hoppade på en magisterutbildning och gjorde klart min uppsats inom interprofessionellt samarbete två månader innan Wollmar föddes. Exakt två månader innan mitt liv tog  vändningen till att jag började nischa mig mot kvinnohälsa.

Det innebär att jag måste göra ett nytt fördjupningsarbete motsvarande 15 hp eller 10 veckors arbete. Jag kan inte gå om en magisteruppsatskurs jag redan är godkänd i, och det finns inga program/kurser som motsvarar det inom mitt område.

Facket som ställer kraven på att jag måste göra om fördjupningsarbetet (och det jobb jag gör med bloggen räcker liksom inte…) kan inte vägleda mig till hur jag ska göra. Jag måste alltså göra ett fördjupningsarbete med tillräckligt god vetenskaplig metod för att kunna gå upp och presentera på någon fysioterapi/barnmorske-/patientsäkerhets-/vårdkvalitetskongress utan att det få någon som helst stöd/support. Min arbetsgivare har inga såna här resurser och jag kommer ju knappast hitta någon som i princip vill agera magisteruppsatshandledare, utan att faktiskt göra det “officiellt” och få tid och ersättning för det.

Ett ytterligare problem är att om jag inte är ansluten till ett universitet, har jag heller inte tillgång till universitetsbiblioteket, hjälp av statistiker eller tillgång till alla medicinska databaser. Utan allt detta kan jag verkligen inte se att det finns potential att göra något som “blir något att ha”.

Jag gjorde en intervjustudie som magisteruppsats och det är jag inte särskilt sugen på att göra igen. Jag skulle helst vilja göra en systematisk litteraturöversikt, eller om det går ett mer praktiskt förbättringsarbete i min egen kliniska vardag. Men utan någon att bolla vetenskaplig metod med vete tusan om det går. Visst, jag kan ju för all del lägga 10 veckor av mitt liv på att jobba med att förbättra mitt eget arbete, men facket kan inte garantera att ett sådant förbättrings-/fördjupningsarbete blir godkänt i min specialistutbildning, i och med att… den vetenskapliga biten då inte är garanterad…

Så jag är mitt ute i ett moment 22 av att behöva göra ett fördjupningsarbete enligt vetenskaplig metod, för att kunna få det godkänt och presenterat i ett publikt vetenskapligt sammanhang, utan att få tillgång till någon handledning eller ens officiellt uppdrag. Om det hade varit så hade jag ju för all del kunnat jobba fram ett förslag till en vårdprocess/vårdprogram av något, men det är ju inte något en enskild vårdgivare kan göra själv, liksom.

Jag vet inte alls om ni hänger med, men det här får mig att må så dåligt att jag knappt orkar stå på benen idag.

När en har finare vänner än en förtjänar

Några av våra bästa vänner fick sitt andra barn för några dagar sedan.
Dagen efter fick jag det här meddelandet:

Alltså, det här är så fint/kärleksfullt att jag blir alldeles till mig. Mitt i deras omvälvande första dagar med andra barnet orkar de tänka på oss! Jag trodde på riktigt att min mamma möjligen är den enda som hade kunnat tänkas heja på oss på maran, men hon kommer ju passa våra barn då.

Åh, jag blir verkligen överväldigand av sån här fin/stark omtanke! Vi har finare vänner än vi förtjänar, tänker jag ibland.

SBU-rapport om förlossningsskador

SBU släppte en rapport igår, “Interventioner för att minska risk för analsfinkterskada”, en systematisk översikt över tillgänglig forskning över sfinkterrupturer och hur dessa kan diagnostis

eras och förebyggas. Dessa är deras slutsatser om förebyggande. (OBS, läs hela rapporten om du är intresserad, jag har tagit bort lite sifferangivelser för att göra det mer lättläst!) :

• Det finns begränsat vetenskapligt underlag för att varma, våta kompresser under utdrivningsskedet förhindrar analsfinkterskada med cirka 2,1 procentenheter och med en relativ risk 0,48.

• Det finns begränsat vetenskapligt underlag för att perinealskydd med hands-off-metoden (hand bara på barnets huvud och inte på perineum) jämfört med hands-on (hand på barnets huvud och perineum), förhindrar analsfinkterskador med cirka –2 procentenheter och med oddskvoten 0,35.

• Det finns starkt vetenskapligt underlag för att klipp innan instrumentell förlossning och specifikt sugklocka, minskar risken för analsfinkterskador med cirka 7 procentenheter och med oddskvoten 0,16.

• Det finns begränsat vetenskapligt underlag för att utbildningsprogram som syftar till att barnet föds fram långsamt, att mellangården skyddas genom olika handgrepp och att klipp i mellangården utförs när det är nödvändigt, minskar risken för analsfinkterskador med cirka 2–3 procentenheter, vilket motsvarar en halvering av risken.

• För övriga studerade interventioner är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att bedöma effekt; injektion av hyaloronidas i mellangården, oljor, vax, vaginal massage under graviditet eller förlossning, Epi-No (ballongfödseltränare), funduspressbälte, försenad krystning, bäckenbottenträning (innan och under graviditet), perineal protection device (hjälpmedel som ska fördela trycket över perineum), Ritgens manöver, benstöd under förlossningen och olika förlossningsställningar.

Allt detta  är ganska lika det som jag kom fram till i inläggsserien Tema: Förlossningsförberedelse, och det om epi-no. Vilket jag ändå blir ganska stolt över. Jag är inte helt dålig på att läsa forskning, haha.

Och när jag ändå är inne och nämner SBU så kan jag berätta att jag blivit medbjuden av just dem till Almedalen i juli för att representera “förlossningsskadade” vid ett seminarium där. Ska bli så kul!! 

Välkommen vår!

Vi firade Valborg med att ta första fästingvaccinationen och att tillbringa eftermiddagen i skogen vid Björkhagen.

Nu badar barnen (välbehövligt, de råkade ju plumsa rätt mycket i den där vårbäcken…) och sen blir det bara en soff-kväll för oss vuxna när barnen somnat vid åtta. Jag antar att det kommer år då vi kan gå på valborgsbrasor och sjunga in våren och allt som hör till.

Häromdagen hann jag med att fika med Kitty efter jobbet. Mysigt när det går att klämma in att träffa “folk” en vanlig vardag liksom. Vi kom båda på att vi ligger “lite” (läs månader) efter med att publicera svaren som jag skrev till hennes läsare i början av året. Svaren hittar ni nu här!

snygg-kitty matchar väggarna i sitt trapphus…

söt-puss!

Vad gör ni ikväll?