Har aldrig hatat sträckan mellan Tullinge och Tumba så.
Har sprungit från Söder till Tumba. Jag fattar inte att jag aldrig lär mig, jag kan inte riktigt springa så långa sträckor utan att ta med mig vatten och något energitillskott… Kände intensivt hat för vareviga kvadratcentimeter sista sträckan mellan Tullinge och Tumba. Hugaligen.
Nu sitter jag på pendeltåget på väg hem och hoppas på att kunna resa på mig på Stockholm södra utan att göra mig åt åtlöje…
På plussidan: sprang med solen i ansiktet hela sträckan och har nu vårfräknar överallt. Fast på bilden ser jag bara rödsvettig ut. Det är jag också.
Wollmar the storyteller
Efter middagen idag tog jag och Wollmar bussen till Skanstull för att köpa nya vårmössor till honom och Wilfred. Det är så SJUKT ROLIGT att konversera med Wollmar, han berättar verkligen de mest inlevelsefulla historierna.
På vägen hem berättade han till exempel hur hans liv som vuxen kommer bli.
* Han ska jobba som brandman tills han “vet hur man gör med brandbilen”.
* Sen ska han flytta till Italien och lära sig italienska.
* Medan han lär sig italienska ska han “göra i ordning ett hus att bo i”.
* När han lärt sig italienska kommer han “lära känna flickan som ska bli mamman i familjen”.
* När han lärt sig italienska och kan den flickans namn kommer jag få komma och hälsa på dem.
* Då kommer Wollmar laga JÄTTEGOD MAT, det vill säga fisk med ben.
Slut på historien.
Skönt att höra att han har sin framtidsplan fix och färdig. Då kan jag ju liksom hänvisa tillbaka till planen om han börjar strula ur som tonåring. Ja ba: Jobba nu vidare med latinglosorna, så går det lättare med italienskan sen. Ingen tid att förspilla min gosse!
Jag tänker också att när han berättar det sådär så låter det som ett så nästan Tarzan-aktigt mansideal han verkar ha, men jag tror det liksom bara kom ut så den här gången. Hey, grabben är inte ens fyra år…
För sen började han också prata om att barn som bajsar får nya tänder, eller om det möjligen var tvärt om…? Så ungefär så verklighetsförankrat är ju hans prat. Men väldigt underhållande!
Parknjut och pasta
Alltså, det är helt makalöst hur snabbt förändringen i upplevelse av lekparksvistelser har gått för mig. Från bara rått, kallt och långtråkigt är det nu njuuuuutbart. Soooool! Såna här dagar när jag springer hem från jobbet och kommer till förskolan svettig är det tortyyyyr att stå ute i lekparken och frysa efteråt. Men nu! Värme ända in i själen! Vi lekte ute ända tills Joseph kom hem, och då gick vi in och gjorde något nästan löjligt familjeidylliskt. Vi gjorde hemrullad kroatisk pasta!
Det funkade faktiskt otroligt bra att göra detta allihop tillsammans, men tyvärr blev middagen så sen av detta att Wollmar var kolapstrött vid matbordet och han knappt fick i sig något av pastan…
Den här veckan är för övrigt rätt späckad, dels på grund av kortvecka på jobbet och dels på grund av stundande födelsedagsfirande i helgen. Jag fyller 30 och Wilfred fyller två, med bara två dagars mellanrum senare i maj. I helgen kommer vi passa på att ha lite kalas, och vi planerar och fixar inför detta på varje ledig stund.
Hur har din tisdag varit?
30 + 2 fest
Idag har vi firat Mia och Wilfred. Lite i förskott, men det var ett måste för att vi ville kunna ha med Mias syster som är gravid i vecka 39. Vi har haft rätt fullt upp med att baka och förbereda, rätt skönt ändå när det är över… =).
Kall plockmatsbuffé; kyckling, varmrökt lax, devilled eggs, ajvar, tapenad, kikärtsröra, baba ganoush, pasta, lite olika dressingar, bulgur, vinbladsdolmar, corniche, sallad, oliver, majs, mango, rädisor, charkuterier, parmesan, brieost, knäckebröd, surdegsbröd med mera…
Efter maten lekte vi lekar. Mia hade förberett en femkamp.
Första grenen var krabbgång.
Mias enda systerdotter försökte också vara med…
Sen kastade vi ärtpåsar i hink.
De andra grenarna var inomhusbowling, sätta svansen på grisen, potatisstafett
Efteråt blev det tårta och småkakor… och presentöppning!
Mia fick en efterlängtad symaskin!
En lång dag är nu till ände. Vi är trötta och nöjda!
Nästan två år sedan
Precis som nu var det så här härligt majväder var det Wilfreds första veckor i maj 2014. Det var så varmt att vi inte var beredda med sommarkläder, och knappt att vi ens visste hur vi skulle klä en nyföding i så varmt väder. När Wollmar föddes i juli 2012 var det typ 11 grader hela sommaren, ju…
Jag tänker mestadels att det är FANTASTISKT skönt att inte behöva göra om den där tiden. Wollmar var så liten, det var så intensivt och Wilfred som var som ett mänskligt amningsplåster. Men, ändå var det en otroligt lycklig, mysig och värdefull tid i livet och jag blir alldeles tårögd av den här bilden. Mina fina!
Nu är Wilfred snart två år, och jag har ingen bebis längre. Vi har två ganska stora barn.
Jag blir alldeles gråtig. Jag är ingen bebisperson egentligen, så jag hade DÖTT av tanken på att stanna tiden där och då. Men… nu… Åh…
Kärleken till et där lilla knytet…
En regelrätt bajsdag
Asså den här dagen är nästan komisk i sin uselhet.
Det började med en typisk fel-tajmingskris efter frukost. Joseph hade precis gått, Wollmar börjat leka själv i rummet, Wilfred satt och avslutade frukosten och jag började fixa med att lägga middagsköttet i marinad. Precis då jag var som kladdigast fick Wollmar en urakut duplokris och skrikgrät för varje sekund som det tog mig att göra klart och tvätta händerna. Tillslut tog mitt tålamod slut och jag röt tillslut tillbaka “vad vill du helst ha, äcklig middag och en duplobåt NU, eller god middag och duplobåt om fem minuter?” Snart-fyraåringar har inte det konsekvenstänkandet, I’ll tell you.
Jag tvättade händerna, tröstade Wollmar, byggde duplobåt och fick två pojkar att leka själva medan jag vek ihop tvätt. Fem minuter innan vi skulle gå till förskolan ropar Wilfred “Baaajs i blöjan!”.
Och nä. Bajs över kanten, upp på tröjan, ner på brallan, utsmetat över sängöverkast och en prydnadskudde. Knappt något bajs alls i blöjan.
Supersanering av barn tre minuter innan vi skulle gå. Dagens pulshöjning. Fick dumpa alla textilier i badkaret och klä på barnen och dra. Lämningen okej, hinner till jobbet i tid.
(Jobbet gick helt okej).
Springer hem och sätter på en tvättmaskin, hämtar barnen på förskolan och går ut i parken.Ger barnen varsin frukt. Båda tappar frukten i gruset. Barnen leker och har kul i fem minuter.
Wollmar ropar: “Mamma, jag MÅSTE bajsa!”.
Okej, skyndar hem. Får bära Wilfred eftersom han vill gå sniiiiigellångsamt och Wollmar inte hade tid att vänta. Wollmar bajsar, jag och Wilfred väntar i hallen, äter banan. Wollmar blir klar, jag går in och torkar.
Vi kommer ut till hallen. Dags att gå ner och hänga tvätten och sedan vill Wollmar jätttejättejättejättegärna gå ut och leka igen. Wilfred har gömt mina nycklar och jag hittar dem INGENSTANS. Efter att ha letat i fem minuter ger jag upp, säger att vi får stanna inne. Wollmar bryter ihop och skrikochpanikgråter.
Jag hittar nycklarna, vi går till tvättstugan, hänger tvätt och går ut och leker.
Leker i fem minuter.
Wilfred: “Mamma, baaaajs i blöjan…”
Wollmar skrikochpanikgråter för att vi måste gå hem igen. Kommer hem, byter bajsblöja.
Wilfred skrikochpanikgråter av okänd anledning.
Jag har mensdepp och tänker som vanligt att alla mäniskor jag någonsin träffat tycker illa om mig, tänker att all mat jag lagar smakar äckligt, att sommaren aaaaaldrig kommer bli bra eftersom det är fint väder nu, och alla andra slags sura mensdeppiga tankar en kan ha.
Jag orkar inte med den här dagen.
Joseph kommer om fem.
Middagen kommer bli äcklig.
För att jag ska hinna skriva av mig det här har barnen fått riva halva huset.
Den bästa mamman
Efter jobbet idag drog jag hem och hämtade barnen och hade bestämt mig för att inte vara den där surmamman jag var igår. Släpade ut hinkar och kannor med vatten och lät dem leka vattenlek utanför porten i typ en timme.
Och sen gick vi in och så fick de äta lite frukt på trappen till balkongen. Wollmar ba “Åh, mamma du är den BÄSTA mamman. “ Oh yes…
Nu sover barnen och Joseph drog iväg på bostadsrättsföreningens årsmöte. Jag ska dricka te och kolla på någon serie.
Hur har din dag varit?
