Diskussionsinlägg
På några äldre inlägg har det den senaste tiden uppstått rätt livliga diskussioner. På alla sätt trevliga och givande diskussioner, men de kanske inte tillför så mycket för själva inlägget. Och jag är angelägen om att googlare som hittar hit ska känna att de hamnar rätt, och inte mitt i en väldigt intensiv men rätt intern diskussion.
Jag tänker alltså att hugade spekulanter kan fortsätta här?
Inom kort rensar jag alltså bort lite kommentarer från tidigare inlägg. En kortfattad sammanfattning om en diskussion som kommit att handla om eftervården, uppföljning och bemötande efter grad 2-bristningar.
- En läsare har fött barn och har efter förlossningen besvär med ett hårt ärr, stick och pirr och en kort mellangård och har fått höra att det är normalt och att bara leva vidare med
- En annan läsare önskade en undersökning efter sin förlossning, men har blivit avfärdad och nonchalant bemött på olika vårdmöten, trots att hon har svåra besvär med att kunna bajsa.
Jag tänker att poängen med det här inlägget är alltså att skapa ett utrymme för diskusison, och inte att jag ska lägga mig i så mycket.
Men om jag får tillägga något:
Besvär med att bajsa kan handla om 1) överspänd bäckenbotten 2) rectocele som gör att bajset liksom fastnar i en ficka 3)något helt annat. Här har jag lite bajs-tips och andra relaterade inlägg:
Läsarfråga om svårt att bajsa efter förlossning
Ett fysioterapeutiskt blogginlägg om bajs
Vad är skillnaden mellan en buktande slidvägg och ett framfall?
Hur vet jag om jag har ett framfall?
Hur man gör för att få hjälp med förlossningsskador?
Muskelbehandling för en överspänd bäckenbotten
Jag välkomnar alltså fler än som varit med i tidigare diskussion, och de frågor som tidigare varit på tapeten är:
- Hur kan vården bli bättre på att ta hand om kvinnor som drabbats av grad 2-bristningar?
- Vilka uppföljningar hade behövts?
- Vilken information hade underlättat?
- Vad är problemet egentligen, varför har så många vårdgivare kass attityd?
- Hur gör man för att få hjälp?
Så, shoot!
Diskussionen har gett mig otroligt mycket men jag förstår att den ej har allmänintresse. Tack för att du rensar!
Ni får jättegärna fortsätta och jag älskar att det här blir frågor som stöts och blöts. Hoppas ni känner att ni kan fortsätta här! Hur har det gått sedan din senaste vårdkontakt?
Jag har läst inläggen ovan och kan säga att utan dem hade jag troligen haft stomi vid det här laget (extremt överspända analsfinktrar tillsammans med bristningar/försvagningar i stödet framför rektum är en tråkig och potentiellt farlig kombination). Kan dock ej uttala mig säkert eftersom jag inte är läkare. Din blogg gör nytta!
Återkommer, men i lite lugnare takt. 🙂
Studsat runt som en flipperkula i sjukvården ett tag men status just nu är:
KK (nytt besök, ny läkare med mycket bättre bemötande) säger: “Allt är normalt med det fysiska, vi kan inte se vad som är fel.” De skriver en remiss till närmsta bäckenbottencentrum, om remissen godkänns kanske bäckenbottencentrum har tid med mig i höst.
Proktologen säger: “Du har ett litet proktocele och en liten prolaps av tarmväggen. Prolapsen sätter vi gummiringar om men proktocelen är ingen mening att operera. Du kan ju trycka med fingret i vagina om du har problem med toalettbesöken.”
Psykologen: Verkar mest konfunderad, de ska slå sina kloka huvuden ihop om lämplig åtgärd för mig.
Jag tänker: “Jag tror att
proktocelet tillkom som följd av min stora grad 2-bristning och tillsammans med stress (överspänningsproblematik i bäckenbotten) ger mig mitt problem. Alltså lägger jag sommaren på att slappa så gott jag kan, kvarstår problemet i samma grad i höst tar jag nya tag med vårsapparaten då.”
Tack för visat intresse, det gör att jag inte känner mig så ensam!
Vila gjorde susen, det känns som att allt går åt rätt håll. Idag träffat en läkare på KK i Linköping som jag kände förtroende för och som kunde se muskler med ultraljud.
Jag har ett proktocele som hon trodde skulle självläka. Fascia rektovaginalis buktar men är inte trasig. Lite nervskador som hon också trodde skulle ge med sig. Musklerna är hela och sitter fast där de ska, dock ska jag ta det lugnt med knipövningarna. Uppföljning av bäckenbottenteam på hennes klinik under hösten.
Jo! Berättade för doktorn att jag följde en fysioterapeutblogg. Vet du vad hon sa?
“Är det Mia Fernando? Hon är bäst.”
Haha, var det Eva Uustal du träffade?
Hej!! Fick du remiss till Eva Uustal? Är det hon som har undersökt dig? Det här med att perineum längst ner blivit så tunn,5mm (visst var det så?) inget hon kunde bygga upp? Jag som har uppfattat att tumtricket är nåt som kvinnor inte ska behöva leva med, att det är opererbart. .
Min erfarenhet är att om förlossningen gått bra “på pappret” så får man ingen hjälp efteråt oavsett de problem man har. Fick en grad 2 bristning efter första förlossningen, men sonen föddes med båda armarna över huvudet. Tänker att belastningen på bäckenbotten måste varit stor ändå. Har varit år av inkontinens och obehagskänslor efter det. Har sökt hjälp om och om igen men allt “ser så bra ut” så det får man ju inte. Blir nog inga fler barn här… vågar inte.
Men åh, vad frustrerad jag blir på vården. Dina symtom måste ju vara viktigare att ta i beaktande än just hur din förlossning var. Hoppas du får hamna hos en riktigt bra vårdgivare som lyssnar och tar dig på allvar!
Lena: har liknande erfarenhet här, men ändå inte, men jag fick en grad 3-bristning och har påpekat vid flera tillfällen hos ett par olika läkare att saker och ting inte känns ok i underlivet, men de verkar bara bry sig om ifall jag läcker och så länge jag inte bajsar på mig så verkar de tycka att allt är bra. Fick iaf kejsarsnitt till barn nr 2 utan allt för mycket tjat. Ibland tänker jag att jag kanske inte behöver vara så rädd för att föda vaginalt för nu är ju skadan ändå redan skedd, men det är ju rätt sorgligt med!
Du får gärna ta bort en massa av mina kommentarer. 🙂 jag har kommenterat ganska hej vilt och inte tänkt på att de ju hänger kvar och inte blir ögonblicksbilder. Så feel free 🙂
Alltså vi vill ju gärna att bloggen ska vara levande och ha ett levande kommentarsfält. Det blev bara så att just ett inlägg fick så mycket off topic diskussion, och just det inlägget är ett rätt plain faktainlägg och ett av våra mest googlade, och då fick jag en känsla av att ett 50-tal off topic kommentarer inte gör bästa möjliga första intryck för vår del.
Okej jag förstår! Men hursom, jag har full förståelse om du vill ta bort något 🙂
Hej, ja det är alltså inkontinens som faller under begreppet besvär efter förlossning/ förlossningsskada. Det är min erfarenhet hittills efter möten med 3 barnmorskor. Grad 2 uppfattar jag, räknar dem inte som en förlossningsskada.. Saker som obehagskänslor, tunn mellangård som känns fel, behov av mkt glidmedel för att palla ha sex, är normalt efter fl. Men inkontinens tar dem på allvar och det är ju bra.
Grad 2 skador är enligt bm på Danderyd deras absolut vanligaste bristning. Och hon trodde att det gäller de flesta förlossningskliniker i landet. Jag tänker att grad2 skulle behöva en gradering i sig- a,b variant kanske vore nåt.
I mitt möte med KK var det deras prestige (eller vad man ska kalla det) som gjorde att jag inte fick hjälp.
När en kvinna söker för att hon snart fyra månader efter förlossningen fortfarande inte kan skita och man som läkare finner att mellangården strax framför sfinktrarna är 5 mm tunn tycker jag att man borde stanna upp och fundera istället för att bli irriterad på att patienten gärna vill vara med och titta på ultraljudsskärmen.
Just nu tror jag att Kvinnoklinikerna börjar få koll på att sfinktrarna ska kunna hålla inne skiten och att det finns en perinealkropp men kanske inte på att den externa sfinktern brukar sitta fast i perinealkroppen och att rektum möjligen borde ha lite av en trattverkan ner mot anus. Här skulle jag önska att i de fall man som läkare inte har riktig koll erkänner detta och frågar någon annan läkare om råd (kirurg? proktolog?) istället för att skicka patienten tillbaka till vårdcentralen med det hon misstänker är en förlossningsskada.
Jag är inte heller särskilt hemma i bäckenbottens anatomi men jag tror att jag tänker rätt.
Men du KAN bajsa med laktulos eller? Märkligt att hon inte ville gå vidare/remittera vidare till rätt kompetens ? Ni hittade ju orsaken !!? Så hur kan det åtgärdas? När läkare kollade med ul på mig ville hon att jag skulle kolla på skärmen och hon beskrev … hon höll på länge – lite väl länge, kanske hon gjorde det för mitt psykes skull så att jag inte skulle gå hem och undra om hon hade tittat ordentligt.. det kändes iallafall omtänksamt. Tur för dig, att du är så pass intelligent/påläst/ “detektiv” vad gäller din kropp, så förhoppningsvis kommer du få rätt hjälp snarast får vi hoppas. Håll oss uppdaterade, bra att få höra hur vi tar oss fram i vården.
Hej! Vet ej om frågan lämpar dig på detta inlägg men testar. Hur funkar det med amning och löpning? Jag är sugen på att börja smyga igång lite löpning men helammar min 8-månaders.
Tack för underbar blogg och instagramkonto!
Tror du hittar svaret här! https://bakingbabies.se/2016/11/12/paverkar-traning-amning/
Blyg anonym ; kom på att bm på bäckenbottencentrum bedömde min mellangård som tunn knapp en cm ända fram mot rektum varför jag känner annorlunda nu. Och hon sa att det är många kvinnor som har 0,5 cm tjock mellangård, och det är inget problem i sig. Men jag tycker det känns lite läskigt att den blivit halverad i tjocklek, och jag undrade såklart vad ännu en förlossning skulle påverka.
Oj vad konstigt jag skrev,, men iallafall , för dig verkar det ju inte funka med 5 mm längst ner i mellangården. Blev du sydd hela vägen längs perineum? Som du skriver låter det ju som att din bristning sitter precis i muskeln innan sfinkter-vilken tur att dom klarade sig! Rätt specialist borde kunna laga musklerna där.
Ovan i kommentarsfältet ser du update om läget just nu. 🙂 Tack för ditt stöd, det har betytt jättemycket för mig!
Vad upprörd jag blir av att läsa att han säger “du kan trycka med finger i vagina” Alltså det är ju hemskt! Inte okej. Vadå ingen idé göra nåt åt? GÅR det att göra nåt? Eller menar han att det är svårt? Alltså detta bemötande gör mig så förtvivlat rädd ärligt talat. Jag känner att jag förmodligen kommer vilja få en second opinion i höst vad gäller min mellangård och de obehag jag känner.. står allt verkligen rätt till? Det känns KONSTIGT. Vad är proctocele? Känner bar till rectocele. Jag stöttas lika mkt av dig! Precis som du säger så är det så skönt att få prata/vädra här med andra som har besvär efter förlossning. Jag kan ju tänka vad hemskt det ska ha varit för förlossningsskadade kvinnor “förr i tiden” innan internet och upplysning och att detta nu talas om tack o lov. Och grad2 = lindrig är ju tyvärr inte sant. Ok hoppas du kan slappna av i sommar och så får du berätta i höst vad bäckenbottencentrum säger.
Proktologen hade väldigt bra cv men var typ 70, så jag tar det där med fingertricket med en nypa salt. 🙂 Dock har han en poäng, även om han menar att det finns en avvikelse är det KK som har sista ordet ang. operation och de tycker ju allt är normalt så då erbjöd han den lösning han tyckte var bäst och det var fingertricket.
Min bästa lösning är avvakta till i höst, löser sig problemet av sig själv säger jag yaaaay!
Proctocele tror jag bara betyder att buktningen sitter långt ner i ändtarmen. Rektum börjar först tio cm upp fick jag lära mig av proktologen. Viss begreppsförvirring råder tror jag.
Som jag förstår det, både av läkaren jag träffade idag (som enligt egen uppgift annars gillar att skära) och av de nya rekommendationerna som Mia länkade till för ett tag sedan är tumtricket gängse lösning. Ingen tidsbegränsning, man kan få hålla på hela livet. Tydligen väldigt vanligt (10-15%) men kanske inte något man pratar om så mycket.
Inte lösningen för mig, men jag blir lite osäker vad jag ska tänka om det.
…att det känns lite bökigt att greja med varje gång man ska skita?
…att det hade varit bra att få info om innan förlossningen?
Kanske det blir bättre efter avslutad amning. Funkar fingertricket för dig ? Vet du om du vill ha fler barn? Skulle du våga föda vaginalt igen isåfall ?
Amningen är avslutad, jag tror inte fingertricket skulle hjälpa mig.
Jag vet att jag gör mig bäst som enbarnsmamma men om ett till barn vore aktuellt skulle jag inte föda vaginalt. Faktum är att jag ångrar att jag inte spelade förlossningsrädd så jag fick ett kejsarsnitt. Såklart kunde kejsarsnitt också gett komplikationer men då tror jag i alla fall att jag hade fått vård för dem.
Förutom detta lilla problem du har med att skita (skoj) , hur känns underlivet? Känns nånting annorlunda, skav,? Eller känns allt precis som vanligt fram tills du behöver gå på toa? Skulle det vara möjligt att laga/bygga upp sista delen där som blivit 5 mm? Ganska intressant hur lurigt det är med brisningar, att din mellangård inte tagit skada men att just på slutet mot rektum slets vävnad av.. Ja alltså jag var nära att gå igenom process för att få snitt , men tänkte att nä jag får lov att “testa” föda, många prisar ju upplevelsen. Många i min närhet har dock fått snitt och är samtliga mkt nöjda. En läskig risk med snitt är att dem skär sönder tarm och då blir det stomi. Jag vill nog ha ett till barn med snitt, men processen att få snitt känns just nu överväldigande. Så kanske bara blir 1 barn. Tråkigt. Men iallafall , ang att få vård, dem har ju hittat en avvikelse som proktologen bekräftar, och om du efter sommaren fortfarande har besvär så kan dem inte neka dig vård/operation. Fast just ja proktologen såg ingen mening med operation, varför? Vill du ha gummiringarna ? Jag håller tummarna att det blir bättre med tiden!!!
Ang. min situation: Ja, som jag förstår det är ett proktocele opererbart och operationen borde ha hyfsad livslängd för mig. Dock kan jag absolut fortfarande bli nekad operation om sjukvården inte tycker att operation är medicinskt befogad.
Ang. snitt vs. vaginal förlossning tänker jag:
1. Hur vanligt är det att de skär sönder en tarm vid snitt? Är det vanligare än att en vaginal förlossning resulterar i stomi (Hanna Öhman t.ex.)
2. Om snittet resulterar i stomi, blir det tillfällig stomi eller stomi för livet? Känns som att ett sår från en skalpell borde vara lättare att laga än slitskadorna från en vaginal förlossning?
OBS: Jag är fortfarande ej läkare eller på annat sätt sakkunnig i frågan.
För mig är det egentligen för tidigt att utvärdera resten av underlivet men just nu är jag nöjd. 😉
Jag har hört en gynekolog säga att “det händer en på tusen” – alltså komplikation kejsarsnitt vad gäller urinblåsa och tarm. Då är det siffror på akuta och planerade snitt i Sverige. Tror inte det är många vaginala förlossningar som leder till stomi? Har Hanna Öhman kvar sin stomi? Men förutom proktocelet som förhoppningsvis ordnar sig, så har du ju alltså klarat dig från “vidhet” tyngdkänsla, (framfall) och andra osköna besvär! Toppen! På så vis en sk lindrig grad2… lite otur på slutet bara som sagt. Du var inte rädd för en vaginal förlossning innan? Fast du hade läst på ordentligt om alla dess olika skador som kan uppstå ?
Nej, jag tror inte jag var rädd. En aning orolig och rätt skeptisk. När jag insett att jag hade en skada och det verkade helt omöjligt att få hjälp, DÅ blev jag riktigt rädd.
Jag tycker att man om man ska jämföra risker mellan snitt och förlossning bör fråga sig vad det är man vill ha reda på. Om man är innan förlossning och står i valet och kvalet kanske man bör jämföra planerade snitt mot vaginal förlossning.
Är man efter förlossning och är ute efter svar kanske det är akutsnitt vs vaginal förlossning som blir en bättre jämförelse. Jag gissar att akuta snitt har mer komplikationer än planerade?
Jo, i övrigt tror jag faktiskt att väldigt mycket är helt på mig. 🙂 Svaret tidigare (Annika) är från mig, glömde mig lite. 😀
Nu ska jag försöka ta en paus från kommenterandet, märker att jag snöar in på det för mycket för att det ska vara bra för mig. 🙂 Återigen; tack för ditt stöd! <3
Så bra! Och jag förstår, klokt sv dig att fokusera på annat! Typ sommar o sol, bad o bebis:) Ha en trevlig sommar Annika:)
Mia och Evelina: Ja, det stämmer. Osäker vad Internetetiketten sa om att gå ut med namn. 🙂 Visste ju genom kallelsen att jag skulle till just henne men blev ändå typ starstruck.
Jag blev överraskad över att få tumtricksinstruktion av henne, det medger jag.
I just mitt fall behöver ju inga muskler lagas och jag är känner själv att jag fortfarande är på bättringsvägen. Så i mitt fall kan jag absolut köpa att det inte är läge för operation just nu. Närmast lättad. Min förhoppning nu när jag vet att inget är “av” är att nerver ska läka, vävnaderna ska bli stabilare och min vardag normal. När jag sökte vård hade jag inte en OK vardag men det har jag nu och kan därför ge det lite tid. Sker inte förbättring så jag blir nöjd så får jag ta det då.
Evelina: Nu har jag tänkt. Inte van att resonera kring existentiella/känslomässiga frågor, men så här känner jag:
Genom den här resan har tumtricket blivit något av en skräcksymbol för mig. En symbol för svek och total övergivenhet.
Svek; Man går på mvc som gravid och får information om listeria, toxoplasmos, viktuppgång, tobak etc. etc. Ingen information om förlossningsskador förutom att de är så otroligt ovanliga och kirurgerna är ju så duktiga.
Om jag hade fått veta att det efter en vaginal förlossning är 10-15% risk att få en funktionsvariation, att inte kunna skita på det sätt som majoriteten av de jag känner anser är det normala sättet, så hade jag lagt mig på golvet och gallskrikit tills jag fick en tid för kejsarsnitt.
Inte ens på BB får man instruktioner om detta, det pratas bara amning och amning också lite till om amning.
Övergivenhet: Som kvinna förväntas jag liksom bara tugga i mig att nu är det så här kanske resten av ditt liv. Man ska använda en metod som är så hyschpysch att ingen pratar om den men ändå liksom knappt få tycka att det känns jobbigt för det är ju det naturligaste i världen och jättevanligt. Fast ingen pratar om det…
Det känns som att jag inte ens är värd att få kroppsligt fungera på det sätt som anses vara normalt för kejsarsnitt är ju så dyra och vaginala förlossningar är ju så bra för barnet. Och naturliga. Och nästintill komplikationsfria.
Wow, vilken bra analys!
Tack. 🙂 Inte van att skriva, men det är ganska bra terapi. Du får kolla vad en privat psykolog tar per timme och debitera mig tiden det tar att administrera kommentarsfältet. :’D
Inser att det där kanske är tillämpligt på många olika typer av bäckenbottendysfunktion, av någon anledning har jag hakat upp mig på just tumtricket.
Och känslan av att ha blivit lurad. Jag hatar att bli lurad.
Jag kan bara instämma i din tankegång. Du träffar rätt, jag känner mig lite lurad oxå, och det är så jävla obehagligt att känna allt jag känner psykiskt/fysiskt. Och att lite “skav” i underlivet får man ju bara ta. Och hålla käft om. Jag möts av försmådda leenden av barnmorskor. Jag är ju inte inkontinent- vad är problemet? Var har du fått siffror om 10-15% funktionsvariation efter vaginal födsel? Jag tycker att jag blivit bättre såhär ett år efter fl, och jag är hyfsat säker på att du kommer att bli bättre, kanske tom helt besvärsfri så småningom. Det tar tid. Så himla bra att du fått bli undersökt av Eva, jag måste ta tag i detta så att jag får en kompetent ul undersökning. Det är dock svår ångest och skräcken att ev få höra att inget kan göras… Får jag fråga om Eva tyckte du hade lagats väl, eller om hon tyckte du hade en normal bristning ( normal grad2 ) Eller det kanske blir fel att prata om såhär på internet? Jag vet inte. Kunde hon alltså se att nerver var skadade?Fascia rectovaginalis vad är det?
Jag tycker att vi ska skrota begreppet “normal bristning”. “Normal” är ett ord som inbjuder till subjektivitet och det finns väldigt många följder av graviditet och förlossning som är “normala” men kanske inte så roliga att leva med. Likaså “naturlig”. Är det något som är onaturligt så är det våra höga överlevnadstal efter förlossning. Kanske är det dags för oss som art att erkänna att vi är en evolutionär återvändsgränd (upprätt gång ger trånga bäcken, hög intelligens ger bebisar med stora huvuden) och acceptera att det onaturliga kejsarsnittet är att föredra? Jag vet inte. Men jag VET att vaginal förlossning är norm och att jag hört begreppen “naturlig” och “normal” till leda.
Vaginas bakvägg är obehagligt tunn där proktocelet sitter, ett avsnitt om ca 2cm x 1cm, men fascia rektovaginalis (du får googla den) är inte perforerad utan bara uttöjd.
Jag tycker att mycket är illa skött men eftersom inget är “av” har jag faktiskt svårt att se att mitt problem skulle bero på dålig sömnad.
https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2016/juni/outforskad-kroppsdel/
För mig gav besöket en känsla av avslut ändå, jag fick den undersökning jag ansåg mig ha rätt till.
Dock mycket följdfrågor;
– Klassperspektivet; jag har kunnat tjata mig till vård för att jag är påläst och har ekonomiskt och socialt kapital.
– Begynnande identitetskris; jag har väl tid att tänka i de banorna nu. 🙂
– Panik över resursslöseriet; på hur många fler kliniker sitter det läkare med dyr ultraljudsutrustning som de ej har kompetens att använda.
Ja, mycket tankar och känslor.
Du skriver o formulerar så fantastiskt väl!!! Är en njutning att läsa! Tack för det 🙂 Såklart ska vi skrota begreppet “normal bristning”. Jag är väldigt häpen över att tumtricket är “på riktigt” Några månader har nu passerat, känner du ngn bättring? Så bra att grad2 har fått gradering.
Evelina:
Var på US i Linköping igen, på deras Bäckenfunktionsenhet. Gjordes tryck- och volymmätning och sedan efterföljande besök hos fysioterapeut i två (!) timmar (hon hade tillgång till ultraljud också). Upplevde personalen som kompetenta och att de lyssnade på mig.
Som det verkar har vi hittat tre faktorer som i samverkan ger mig mina besvär; en nervskada, en överspänning i bäckenbotten samt ett litet proktocele.
Nervskador har generellt god prognos att läka även om de tar tid på sig, överspänningen är jag på god väg med (tack vare Mias övningar) och proktocelet ska inte behöva utgöra något problem om jag kommer tillrätta med tidigare nämnda faktorer. Även om jag inte är helt nöjd med funktion än har jag upplevt en successiv förbättring som besöket gett mig hopp ska fortsätta en tid till.
Hur går det för dig?
Fantastiskt bra vård verkar du ha fått nu. Så skönt för dig att hittat rätt kompetens. Slipper du använda timtricket nu? Jag behöver hitta rätt kompetens, *måsye ta tag i det. I kombination med extrem trötthet och “orkar inte” känslor. Allt är ok med mig.. vad betyder ok? Det är ett stort problem att vården/barnmorskor uppfattat att 99% av alla kvinnor blir helt bra. Beror det på att de flesta uppger vid efterkontroll att allt är ok? Eller känner de flesta kvinnor verkligen så? En del säger att det är PRECIS som innan. Iallafall , orkar inte renskriva så blir nog konstigt formulerat, jag har inga stora bekymmer alls( luddigt värre) men har uppsökt värrenommerad gynekolog som jag bad använda ul för att bedöma. Hennes reaktion var; oj, det är nog ingen i Sverige som kan kolla såna saker, men jag vet att Italien är bra på sånt. Eh? En annan beklämmande sak hon sa var att det nog bara är ett fåtal barnmorskor på varje klinik som är tillräckligt kompetent att hålla perinealskydd maxat hela vägen. Vad ska man säga?
Under sonens knappa första halvår lät han mig inte sova eller knappt ens vila och jag ”växlade upp” på något sätt, i både energi och humör, för att sen när jag till slut blev sjukskriven och fick sova, istället blev otroligt trött och under hösten även haft sänkt stämningsläge. Tycker att flera mammavänner beskrivit liknande, om än inte på lika orimlig nivå som för mig. Känner du igen dig i detta med?
För mig har det vänt uppåt igen, kanske är det januariljuset eller kanske har jag helt enkelt vilat ikapp mig snart. Det bästa jag vet är fortfarande att lägga mig i sängen klockan åtta på kvällen och njuta av att göra inget alls. 😉
Jo! Om ni, Mia och Joseph, tröttnar på att hantera vår konversation är jag helt OK om ni meddelar Evelina min mailadress så kan vi fortsätta så. 🙂