Det finns naturligtvis kvinnor med traumatiska/dramatiska upplevelser av kejsarsnitt också, men för mig var det världens revansch efter sfinkterrupturseländet.
Nybliven mamma – Min kejsarsnittsberättelse i korthet
Förlossningsberättelsen finns här.
Dagarna efter
“När det kom till min egen oro gällande operationen kan jag bara säga följande:
Smärtan jämfört med sfinkterrupturen, det är som skillnaden mellan dag och natt. Visst, jag har ONT. Men ända sedan operationsdagen har jag haft stunder och positioner som är helt och hållet smärtfria. Och det är en enorm skillnad. Jag orkar mer, och jag kan röra mig lättare.”
Tio dagar efter
“Jag äter inga tabletter längre. Det gör fortfarande ont, men är mer som värk än regelrätt smärta. Ibland gör jag oförsiktiga rörelser och då skär det till, men det går över rätt snabbt.
Jag mår bra! Jag hade ju en period under Wollmars nyfödingstid då jag grät för allt, både ledsna och fina saker. Jag tror det var någonslags korsning mellan baby blues och en kort förlossningsdepression/chock efter sfinkterrupturen. Jag var lite rädd att det skulle bli någon sådan reaktion nu med, mest för att det hade blivit så knasigt att brista i gråt för ingenting och titt som tätt, framför Wollmar. Men jag känner att humöret är stabilt, även om jag fäller någon lyckotår varje kväll.”
Tre månader efter
“Igår var lördagen den 16 augusti, exakt tre månader efter kejsarsnittet. Det var dags för Midnattsloppet.
Jag kom i mål, passerade stationerna för medalj, banan och vatten. Kom ut från målområdet och kollade mobilen. Midnattsloppet hade resultatpostat på min Facebook och visade 53.49. Exakt 21 sekunder långsammare än förra året. Och mycket snabbare än vad jag vågat hoppas på! Så nu lägger jag konvalescenstiden efter kejsarsnittet bakom mig. Slutet gott, allting gott!”
Fem månader efter
Ett typ osynligt ärr, det var det.
Det här är min kejsarsnittshistoria.
Det sköna med min tidigare kejsarsnittsberättelse är just att den är kort. Snittet hände, jag läkte, punkt. Det är inte som sfinkterrupturhistorien något som fortfarande påverkar mitt liv dagligen. Jag kan, om jag verkligen tänker efter, bli nervös för snittet som komma skall. Men det är mer en pirrighet med ett inslag av reella kunskaper – det är en stor bukoperation, komplikationer kan inträffa. Men jag är mestadels bara trygg i att det är ett standardingrepp. Och jag tror att nästa kejsarsnittshistoria kommer vara ungefär som denna.
Mitt första barn föddes med urakut snitt, en vedervärdig upplevelse både pga. omständigheterna som ledde till det och min rädsla för narkos och operationer. Hade aldrig upplevt något av det innan och började nästan gråta bara av tanken, men fick ett samtal på Auroramottagningen under graviditeten. De intygade att akutsnitt är ovanligt och inget jag behövde oroa mig för. Vi fick gå in på förlossningen och se operationssalen de har där, vilket tyvärr inte gjorde det bättre, men jag levde på hoppet att det var så ovanligt som de sa. Nu blev det ju inte så, och av någon anledning kände jag i alla fall direkt efteråt att om vi skulle ha turen att jag blev gravid igen (vi behöver ivf) så var planerat snitt det enda tänkbara sättet att föda det barnet på.
Jag vet inte om vi hade tur, eller om vi träffade rätt läkare, men de lovade mig att ingen skulle tvinga mig till en vaginal förlossning. Sagt och gjort, vi lyckades få ett fryst embryo att fästa och börja växa. Min BM var helt enig om att KS var det rätta för mig och eftersom det var utförligt antecknat i journalen så fick jag planerat snitt beviljat i december -17. I januari i år föddes syskonet helt odramatiskt och även om jag var väldigt nervös timmarna innan (och fulgrät i sängen på operationsavdelningen när vi väntade på vår tur) så blev det rakt igenom en fantastisk upplevelse. Jag tog smärtstillande i kanske en vecka och slutade med dem när jag plötsligt glömde att det var dags för en ny dos. Sån total skillnad från första barnet när jag kände mig manglad länge efteråt.
Nu är jag nästan besviken att vi inte har planer på ett barn till så att jag får uppleva det igen, precis så bra var det!
Sitter med telefonen nu, så har inte länken, men på min sida under rubriken graviditet finns det om mitt kejsarsnitt och tiden efter.